Backstage med Eric Saade och Sator.

Håller på och får mitt hår fixat inför kvällens tv-sändning. Hur ska detta sluta? Är det klart redan? Ska det vara så här??? Hallå, var är min frisör?......hallå!!!

Det tog lite tid att kvickna till efter den här envisa bacillen. Men nu är jag på g igen. I dag var sista penicillintabletten. Härligt, för jag blev så vansinnigt trött av den här kuren, men hosta, feber och halsont är äntligen borta. Tänk vad toppen det är med mediciner, när man blir sjuk. Det är ju inte alla som har möjlighet till det, nåt man ofta glömmer. Så många i länder runtom i världen som inte har råd eller tillgång till mediciner. Så nu, när jag tänker på det, så känns det plötsligt ynkligt att ojja mig över att jag blev lite trött under kuren.

Det har ju varit en stund sedan senaste bloggen. Ska försöka updatera lite av det som har hänt under tiden. Ni som följer mig på Twitter har blivit lite mer updaterade där än vad jag har lyckats med här. Men nu ska jag skärpa mig och komma i kapp.

Jag var på Tomas Brolins årliga julfest på Undici, härom veckan. Stämningen var fantastisk. God mat och det sjöngs jullåtar lite här och var bland borden. Tomas är en underbar värd, som alltid får sina gäster att trivas och känna sig så välkomna.

Efter julfesten bar det av till Motörhead konserten på Fryshuset. Shit pommes frites vilket drag.
De lirar rock som få och jag fattar inte hur Mikkey Dee orkar spela trummori så högt tempo och ändå så super tight hela giget. Efter giget var det efterfest backstage och sen bar det av till Sturecompaniet, där Motörhead hade sin releasefest på vip-avdelningen för sin nya Vodka.  Det blev en kul men sen natt. Eller just därför blev den sen, just för att vi hade så kul.

En annan kväll var jag på biopremiären av "The girl with the dragon tattoo", där regissör och skådespelare skulle närvara. Själv såg jag väl mest emot Daniel Craig. Snygg......jag menar, duktig skådespelare!

Så dök de upp. Men man såg inte mycket av dem i mörkret och inte har jag någon höjdar kamera med heller. Egentligen hade de kunnat skickat några "copy cats/look alikes" och jag tror att de flesta av oss inte hade sett nån skillnad. Efter att de gått runt bland de olika biosalongerna och filmen körts igång, så åkte de ut till flygplatsen och flög mot New York. Vilken konstig dag det borde ha känts för dem. Man flyger till Sverige, sätter sig i en bil från flygplatsen till en biosalong, går in där i mörkret och pratar i 5-10 minuter, sen direkt ut i bilen igen tillbaks till flygplatsen och vidare på nästa flyg med många flygtimmar framför sig. Filmen var i alla fall bra och Stellan Skarsgård är lysande i sin roll, som alltid. Och Daniel Craig är.....begåvad som alltid. ;-)

Jag satt tillsammans med Anne-Lie Rydé och Lina Hedlund på bion. Lina och Nassim al Fakir ska ha barn snart, så de åkte hem direkt efter filmen, men Anne-Lie och jag åkte vidare till efterfesten på Berns. Vilken buffé. Vi moffade i oss så vi nästan fick magknip. Men gott var det och då måste man ju passa på.

Apropå Motörhead och rock, så fick jag syn på den här gamla härliga Yngwie Malmsteen-scarfen, backstage på vaktmästeriet, där vi hade en föreställning med teatern Boeing Boeing. Den känns kult, så jag var tvungen att föreviga den på bild.

Gjorde ett gig för några dagare sedan med bandet Playboys. Efter konserten bad vi en kille ta en bild på oss till bloggen. "Jag har inte mina glasögon på mig och dessutom vet jag inte hur den här mobilkameran fungerar, men jag ska försöka ta en bild ändå" sa han snällt. "Äh det fixar du" svarade vi hurtigt och det gjorde han ju. Inte! Killarna blev "huvudlösa". "Vi gör ett nytt försök", sa både han och vi........

.....och det blev ännu sämre. Nu blev inte killarna bara huvudlösa utan vi blev även suddiga, diffusa figurer. Nytt försök igen.......

....Näe, efter den här bilden gav vi upp. Vi tackade för hans tappra försök och letade upp någon ny som fick agera fotograf.

Denna gång gick det bättre med bilden. Jag gigade med feber, hosta och halsont och mot slutet av spelningen lät min röst som en motorsåg som har fastnat i ett kugghjul. Visst, det är inte ett helt klokt beslut att genomföra en spelning när man är i det skicket, men det finns nån liten plikttrogen arbetsmyra i mitt huvud som ropar "the show must go on" varje gång sådana här situationer uppstår. Två dagar senare var rösten ok igen, åtminstone talrösten.

Under julhelgen har jag varit ledig. Då har vi softat tillsammans hela familjen; ätit god mat, kollat på filmer och spelat sällskapsspelet Drakborgen. Det är ett otroligt kul spel att spela. Man bygger gångar och slåss mot drakar, troll, gaddkrälare, jätte spindlar och andra härliga monster.

Charlie och min brorsdotter Deci byggde ett pepparkakshus dagen innan julafton. Så fint, tycker en stolt mamma och faster. ;-)

Vem har sagt att man måste ha en traditionell julgran? Inte vi i alla fall.
Varje år har vi ett nytt tema, som barnen (ja, ja, de är vuxna, men i mina ögon förblir de alltid mina "barn") får bestämma. Förra året var temat Disney och då blev det en vacker gran med Pluto, Pisse Mugg, Kalle Anka och andra Disneyfigurer i granen. I år blev det lite annorlunda. Temat var skor (näe, det var inte jag som bestämde det) och här ser ni resultatet. Kanske i den vackraste, men absolut en personlig familjegran. Vi gillar den i alla fall. Observera den gröna Foppa-tofflan längst ner till vänster, som kontrast mot alla högklackade, glittriga skor.

I morgon ska jag sätta mig och besvara några av era meddelanden i gästboken.

I över morgon, dvs torsdag, ska jag medverka i Eldsjälsgalan på tv 4, tillsammans med gruppen Sator. Ska bli super kul. Vi hörs i morgon.

I kväll är det föreställning i Härnösand. Sista föreställningen i våran Norrlands-sväng den här turnén. I dag var det storm här, men på eftermiddagen lugnade det ner sig. I morgon bär det av till Stockholm. Först två signeringar; en i Huddinge kl 13 och därefter Heron City kl 14.30. Sen ska jag på julfest på Tomas Brolins Undici och sen ska vi vidare på Motörhead-konserten. Ska bli så kul. Bloggar mer om allt detta i morgon.
Här är jag backstage med mina härliga teaterkollegor: "piloterna" Anders Berg, Jakob Stadell, Ulrik von der Esch och Göran Forsmark som spelar min buttra betjänt (vilket han anammar på bilden), men privat är kul. Hee! Anna-Lena Hemström spelar min väninna i pjäsen och även privat är vi fnittruga goa vänner, som lär fortsätta hålla kontakt även efter att denna turné är klar.

2 timmars resa från Sundsvall till Sollefteå, där vi hade föreställning i kväll. Nu har vi påbörjat återresan mot Sundsvall. Halt på vägarna. Det lär ta 2 timmar tillbaks igen, innan vi är framme.
Vi har guidats runt på våra färder här i Norrland de senaste 2 turnéveckorna, av vår norrländska vän och kollega Göran Forsmark. Bl.a passerade vi "mannaminne". En plats mitt i skogen med hus från hela världen, spårvagnar, flygplan och tåg m.m. Ett underbart udda ställe. Vi kollade efter affärernas öppettider och på en av bodarna stod följande text:

Umeå kl 9 på morgonen. Har ätit frukost och nu bär det av vidare till nästa stad. Snön har kommit och det är kallt, riktigt kallt. Brrrrr..... Jag är en sol- och värme-människa. Älskar värme! Om man har levt tidigare liv, så har jag tveklöst varit en katt då och legat framför en varm, öppen spis. Och sen ägnat hela dagarna med att förflytta mig mellan den öppna spisen o matskålen. Värme o mat - det är livet på en pinne! ;-)

Nu är vi på väg till Umeå. På vägen dit stannade vi till i Burträsk och gick på ostmuseum. Nostalgin blev total när jag såg Raketosten. Säger i och för sig nåt om hur gammal en annan är. Förmodar att många a av er som följer bloggen mumlar "Raketost?!? Vad är det?". Då kan jag berätta att det var en himmelskt god ost, men som de fick sluta tillverka 1979, då den ansågs vara för ohygienist med snöret som man drog av ostskivorna med. På museet fanns det dessutom glada farbröder avbildade. Jag anammade genast deras lättsamma, glada uppsyn.