Mors Dag

I går var det Mors Dag. Fick ett par gulliga troll att placera i trollskåpet. Blev jätte glad. Jag har världens goaste barn. Älskar dem så gränslöst mycket!!! ;-) I går åkte jag och min mamma till mormors grav. Vi satt där tillsammans och pratade om en massa minnen från förr. Det är så mysigt att hinna umgås med mamma i lugn och ro, vilket vi hinner alltför sällan, även om det innebär, som i det här fallet, att sitta på en kyrkogård och prata minnen och livet i allmänhet. Vi promenerade runt där lite och insåg att t.o.m in i döden fortsätter vi människor att markera våran status; vissa har pyttesmå gravstenar som man knappt upptäcker medan vissa har enorma mausoleum. Hierarki in i det sista. Vi kunde inte göra annat än att fnissa åt våran mänskliga fåfänga i alla lägen. Rofyllt var det i alla fall att gå runt där och eftersom både jag och min mamma upplevt tuffa tvära kast i våra liv, så passade vi på att prata om det som kommit att beröra våra liv vid olika tillfällen; döden. Vi människor pratar ju sällan om det, trots att vi vet att vad som än händer kommer det att ske förr eller senare. Men det är klart; vi hoppas ju alla på att det ska bli just "senare" och det är ju fullt naturligt att inte vilja prata om det som man bävar för; att behöva lämna dem man älskar eller stå kvar där i tomhet av saknad efter någon när och kär som gått bort. Inget av alternativen känns ju som nån höjdare. ;-) Nåja, pratade om det gjorde vi i alla fall.
Lite senare på kvällen åkte Peter och jag och åt på restaurang. Det var så härligt att sitta tillsammans själva och bara prata om allt. Vi tyckte det var lite pinsamt att be servitrisen att ta ett kort på oss där till hemsidan så vi tog ett själva istället...... Nej, nu ska jag krypa till kojs. Är just nu i Västerås och har repeterat 13 (!) timmar i dag inför sommarturnén. Klockan är nu 1 på natten och vi ska börja repetera kl. 9.00 igen och har sedan 9 timmars rep framför oss i morgon. Tufft arbetsschema, för det är så svårt att få ihop det repetitionsmässigt med alla samlade samtidigt, men åh vad kul det är. Jag är så obeskrivligt tacksam att jag får hålla på med ett jobb jag älskar så mycket. Att få sjunga och stå på scenen är världens bästa vitaminkick! ;-) Jag berättar mer i morgon om repetitionsdagarna här i Västerås. Puss och nattinatti och glöm aldrig bort hur värdefulla ni är!  
#1 - - Malle:

13 timmar?! Oj xD Så länge brukar jag få sitta och vänta på att få åka hem på danstävlingar om jag har åkt ut xD Hehehe :D Pöss! ^^

#2 - - jessica lindberg:

Hejsan! Jag tycker du har fullständigt rätt! Alla är nog värdefulla, det är bara det att ingen tänker på det. Speciellt tonåringar, både tjejer och killar tycker och tänker nog att dom är så fula att det finns ingen som vill vara ihop med dom. Men så är det inte. Jag är glad över att du vågar stå för vad du tycker, vilket jag också gör, trots konsekvenserna med att jag blir mobbad. Men det står jag också ut med. Lycka till på turneringen i västerås! KRAM!!!

#3 - - Bryndis från island:

Hej =)
nawww vad söt du och din mamma är.....ni är ganska lika.....så gulligt.....men 13 timmar är ganska mycket :/....men jag hoppas att jag kan gå på koncerter i summerturné :D
puss o kram gumman

#4 - - Lena:

Hej Nanne!Så gott att läsa, visst är det så det här med relationer, att vårda och ta hand om när vi kan och har möjlighet. Inte alla gånger så lätt när livets spiral snurrar på med allt vad det kan innebära. Våra liv kantas ju av så många olika ting som berör och sätter spår i våra inre.

Jag var vid min stjärnborders sida under hela våren då han var med om en bilolycka i april och dessutom har haft ett mycket tufft liv och leverne sedan vi var små. Men vi hade våra band till varandra och det blev en vår och sommar som jag bär i djupet av mitt hjärta, tid som jag aldrig får tillbaka men kan minnas med värme och stor kärlek då han tog sitt sista andetag här nere och vandrade upp på stegen till något som vi vet så lite om i slutet av juli.

Du
skriver fint om din relation till din mor och de dina.

Önskar dig allt gott!
Mvh Lena

↑