Nannes Blogg - Jag såg ett rånöverfall för två veckor sedan

Jag såg ett rånöverfall för två veckor sedan

MÅNS ZELMERLÖF OCH JONAS BJÖRKMAN PÅ SVENSKA HJÄLTAR GALAN.

UNDERBARA KILLAR ATT UMGÅS MED.

I måndags var jag på Svenska Hjältar Galan. En av de absolut viktigaste

galor som finns och som jag brinner för så starkt. Det här är en gala som

vi alla måste engagera oss i för att den ska bli större och större för varje år.

För jag är övertygad om att den här galan och Aftonbladets och Tv 4:s kampanjer

bidrar till att hjälpa, stärka och ge hopp till många i olika svåra situationer.

Det får oss alla också att inse att vi alla kan dra vårt strå till stacken, genom

att bara finnas för någon som har det tufft eller våga tro att vi klarar av så

mycket mer än vad vi egentligen inser.

Ibland kan vi ta långsiktiga beslut, som sakta växer fram om förändring för

att hjälpa någon eller några och ibland sker något oförutsett som kräver ett

snabbt beslut. Detta skedde mig förra veckan och då fick jag stöd av

några som för mig var ovärderliga som hjälp.

För c.a 2 veckor sedan var vi i Malmö med Stjärnklart. Sista kvällen där så

var det lite middag efter föreställningen. Framåt 01.30-tiden på natten, så gick

jag ut från hotellet för att lämna en av mina resväskor till crewet, i lastbilen som stod

på baksidan av byggnaden.

Efter att ha sagt hejdå till dem och lämnat väskan, så gick jag tillbaks mot

hotellet i vinternatten. När jag skulle svänga av runt hörnet mot hotellentrén,

så såg jag ner mot en mörk gatan som fortsatte neråt mot
ett tomt torg. Gatan var dåligt upplyst så jag såg bara en massa konturer

av ett gäng killar på runt 8-9 personer som stod där och de var ganska högljudda.

Jag trodde att de "skojbråkade" som många kan göra ibland, kompisar emellan,

men jag stannade ändå för att vara säker på att allt var som det skulle.

Ingen verkade se att jag stod där och iakttog dem.

Plötsligt ser jag hur ena killen trycks ner på marken och de övriga börjar

sparka på honom. Jag hör samtidigt ett rop på hjälp och förstår då att

det är på allvar och att det är killen som de just har börjat misshandla, som

ropat förtvivlat på hjälp. Jag känner hur hjärtat slår hårt i bröstet av rädsla

och tänker först springa till hotellreceptionen och be om hjälp, men inser

att den tiden inte finns när jag ser skuggorna av hur fler rusar mot honom

för att misshandla honom. Jag ser att de sparkar mot hans huvud och

inser att varje spark kan innebära livsfara för honom. Jag bestämmer mig

för att gå fram mot dem och om det så behövs, lägga mig över honom

för att skydda honom. Samtidigt som jag närmade mig dem

så ropar jag med hög stämma "Vad fan gör ni? Vi ser vad ni gör" och sen

ropade jag högt "hjälp" följt av starka bussvisslingar, för jag tänkte att

just busvisslingar skär igenom det mesta och påkallar lätt andras

uppmärksamhet. Därefter skrek jag "hjälp" igen samtidigt som jag

fortsatte gå ner mot dem, följt av ytterligare en kraftig busvissling.

Killgänget rusade då därifrån.

Han som överfallits reste sig upp och kom emot mig och bakom mig kom

samtidigt flera kvinnor, som hade hört mitt rop på hjälp, och slöt upp.

De visste inte vad som hade hänt, men kom direkt där jag stått och ropat.

Så fantastiskt av dem.

Efteråt tog vi med honom och hans kompis, som slöt upp när gänget stuckit,

till hotellreceptionen. Saskia, vår turnéledare som ibland också jobbar

i ambulans, undersökte honom där så att han inte hade fått någon

hjärnskakning eller andra allvarliga skador. Det rann blod från hans panna ner mot

ansiktet och hade fått några bulor i huvudet, men vi hann stoppa överfallet i tid.

Kände mig så lycklig över att han inte hade fått några allvarliga skador.

Sen ringde de efter polisen i receptionen. Killen som utsatts för våldet berättade

att de var ute efter hans mobil och när han inte ville lämna ifrån sig den, så drog de

ner honom på marken och började sparka och slå. Han hade då ropat till sin kompis att

springa därifrån och skydda sig själv. I samma stund hade jag dykt upp och

börjat skrika och härja och skrämde iväg gänget. Äntligen fick jag nytta av min

starka röst, som så många brukar fråga "hur kan en så stor, stark röst komma ur

en så liten kropp". Nu vet vi. Den är bra som mistlur.

Efteråt hade jag otroligt mycket adrenalin och var uppriktigt skitförbannad

att de lättvindigt började misshandla någon och för en mobils skull och att

ingen i gänget tog ansvar och sa "vad fan håller vi på med?", utan istället

rusade de alla närmre och hakade på med sparkarna.

Att man kan tappa värdet för sina medmänniskor så fullständigt. Jag satt och pratade

med flera från ensemblen och kände att jag behövde umgås med dem alla

en stund. Så plötsligt när jag suttit där ett tag bland vännerna, musik som spelade

och god mat som vi åt, så hände något. Adrenalinet försvann och övergick

till en panikångest. Jag lämnade snabbt rummet där vi alla suttit och utan att säga

något till någon så gick jag tillbaks till mitt hotellrum. När jag kommit in där och satt

mig på sängkanten så kom alla känslorna i efterhand;

rädslan, tankarna, bilderna av hur han låg där hjälplös på marken,

gängets sparkar mot hans huvud och de höga hotfulla rösterna.

Jag började skaka i hela kroppen och tårarna rann oavbrutet ner för kinderna.

Jag ringde till Saskia som kom och höll mig sällskap på rummet. Eftersom hon

jobbat i ambulans,så vet hon hur människor i chock reagerar och det var just det som kom

i efterhand. Vi satt länge och pratade och jag fick gråta ut all panikångest.

Tänk att man kan vara så kaxig ena stunden och sen så liten och rädd i nästa,

när allt har lugnat ner sig.

Tack ni fantastiska kvinnor som kom när jag ropade på hjälp.

Utan er, hade jag varit helt själv om gänget inte hade valt att sticka

när jag började skrika och väsnas och gå emot dem.

Jag hann aldrig tacka er på plats, för jag var så omtumlad själv av allt som hänt.

Jag är så gränslöst tacksam att ni inte nonchalerade mina rop, med

"vi kanske inte ska lägga oss i" eller "det är säkert någon annan som går dit".

Tack också Saskia för din ovärderliga hjälp både vad det gällde

undersökningen av honom och stödet till mig senare på natten.

För mig är ni tveklöst mina oslagbara hjältar. Tusen, tusen tack!

PERNILLA VAR PÅ SVENSKA HJÄLTAR GALAN.

FÅ TJEJER FÅR MIG SÅ LÄTT TILL OAVBRUTET SKRATT SOM PERNILLA.

VÄRLDENS ROLIGASTE OCH SJUKASTE HUMOR. DET GILLAR JAG! ;-)

PRECIS SOM TIDIGARE ÅR AV SVENSKA HJÄLTAR GALAN, SÅ ÄR

JAG HELT MÅLLÖS AV DERAS INSATSER. I EN VÄRLD DÄR DET

SKER SÅ MYCKET VÅLD OCH ELÄNDE, SÅ ÄR DE HÄR PERSONERNA

OVÄRDERLIGA GULDKLIMPAR! TACK FÖR ATT NI FINNS!

Min brorsa Eddie följde med på Svenska Hjältar Galan. Han är även

inblandad och engagerad i min ideella stiftelse Nanne Network som vi

håller på och bildar och utformar just nu. http://www.nannenetwork.com/

I helgen avslutade vi Stjärnklart turnén i Göteborg. På lördagen var

vi på dagen och såg Lena Ph:s sista förestälningsdag där också.

Hon är alltid helt outstanding som artist.

På kvällen efter vår sista föreställning av Stjärnklart så blev det en mysig

avslutningsfest med alla. Lite senare på natten åkte jag vidare till

Lena Ph och deras showgängs avslutningsfest. En "partycrasher" alltså. ;-)

Jakob Stadell och Pernilla Wahlgren kom från sitt julshowsgäng och

gjorde samma sak som jag; "har ni fest, eller?!?".

Här sitter jag och Jakob tillsammans med Lenas turnéledare Sofie Hellqvist.

Dans- och kör-tjejerna i Stjärnklart är inte bara snygga och oförskämt begåvade,

utan dessutom super rara. Letade efter deras fel och brister, men hittade inga.

Skitjobbigt. Hehe! ;-)

Tillsammans med Anders Berglund och LaGaylia Frasier gjorde John

Houdi, Jill Johnson och jag ett Elvis-medey. Jag och tjejerna gjorde

vårt eget rockmedley efter att John och Anders först hade tampats om

vem av dem som var mest lik Elvis. ;-)

Ni vet ju hur jag ääääälskar rock och att dessutom få göra det med

härliga Jill och LaGaylia var galet roligt.

I showen gjorde jag även ett medley med Ac/Dc:s "Highway to hell" och

Kiss "Heaven's On Fire" och så här såg det ut på scenen då.

LaGaylia Frasier sjunger så man ryser. Vi hittade dessutom varandra

mer än någonsin tidigare och blev lite twinsouls under

turnén, så vi lär absolut ses mer även privat i fortsättningen.

Världens bästa koreograf Roine Söderlundh. Älskar denna fina vän.

Han har dessutom betytt så otroligt mycket för mig som artist.

Han är den som har koreograferat bl.a Avundsjuk, Håll Om Mig och Kyssa Dig.

Få kan locka fram teaterapan i mig som han. :-)

Underbara Jill Johnson backstage i vår loge på Konserthuset med Stjärnklart.

Hon är en underbar person - rak, ärlig och rolig och dessutom älskar

jag hennes sångröst. Så kul att äntligen få jobba ihop.

Goa Anders Berglund har precis som jag, varit med i Melodifestivalen sedan

urminnes tider. Hans Stjärnklart är så sagolikt kul att få vara med i.

Han startade Stjärnklart för 27 år sedan, tillsammans med ett par till och

det har expanderat för varje år. Publiken kommer tillbaks varje år och

det förstår jag, för showerna är så påkostade och genomarbetade

varje år. Tack för en fantastisk turné Anders och Promenta AB.

Så här såg det ut under första repetionsdagen med dansarna.

Jill Johnson, Andreas Johnson, LaGaylia Frasier, jag och Darin.

Var ju och spelade in tv med Maria Montazami för ett litet tag sedan.

Två tjejer dök upp och ville ha autografer och ta kort, när vi satt där

på fiket och pratade. Maria är så underbar så jag vill stoppa ner henne

i handväskan och ha med henne överallt, för hon charmar oss alla.

Ett så otroligt stort hjärta.

Marias program sänds i vår. Hon har blivit en kär väninna och denna

gång mötte jag även Mindy. Hon var inte hemma när jag var och hälsade

på Maria i U.S.A i september. Nu lovade jag att jag ska hälsa på dem

båda, när jag åker tillbaks till U.S.A i vår.

Hösten är galornas tid och för ett par veckor sedan så var jag och sjöng

på World Aids Galan i Stockholm. Ända sedan bromsmedicinen dök upp

så pratas det väldigt lite om Aids/HIV, trots att det fortfarande finns och

många fortfarande smittas. Så det är jätte viktigt att vi fortsätter belysa

och upplysa om det och även pratar om de drabbades situation i dagens

samhälle.

Mattias och jag framförde låten Alexandra tillsammans, som Sound of Music.

Jag med den typ av 80-tals frisyr som jag hade då, nu i form av en peruk.

Dessutom hade vi original skinnjackorna från Melodifestivalen 1986, på oss.

Lili från Lili&Susie var på World Aids Galan och uppträdde med sin

kör från Körslaget.

Veckan innan World Aids Galan, träffades Andreas Lundstedt, Shirley

Clamp, Babben Larsson och jag för att repa ett nummer som vi tänkte

göra tillsammans på galan. Men efter ett par timmars rep så kände vi att vi helt

enkelt inte fick ihop det och stekte hela idén. Ja, ja, det gav oss ju

i alla fall ett fika tillfälle och ett par timmar av gott skratt tillsammans.

Hur vi än pusslade så tyckte vi inte att det lät bra. Till slut skrattade vi

så vi grät åt våra försök till stämsång och upplägg av låt och framträdande.

"Äh, vi lägger ner det här" var det en som sa och vi alla stämde genast in

med ett rungande "Jaaaa!"

Så vi åkte till hundcafét Coffee & Friends och fikade ännu mer istället.

Ripley var ju med när vi repade och nu blev han överlycklig att få

åka och träffa andra hundar. Här uppvaktar han en brun labradortik

och Andreas håller kollen så de uppför sig väluppfostrat. ;-)

Ripley var väldigt nöjd med dagen.

Carin Da Silva & Emelie har startat det här härliga hundcafét som

ligger i Vasastan. De har inte bara meny för husse och matte, utan det

finns även en smaskig hundmeny också. En "win-win-situation" alltså

Under repetionsveckan av Stjärnklart var jag i väg en kväll till Friends Arena

och såg Swedish House Mafia med Marie Rein (Sebastian Ingrossos mamma),

Lina Hedlund och Paul Rein. Så kul att det har gått så bra för Sebastian,

som alltid har älskat housemusiken.

År 2000 gjorde han en ascool clubremix till min singel Svarta Änkan;

"Fatz jr Club Remix".

Jag sa alltid redan då att han kommer att lyckas stort som dj och med house musiken,

men aldrig kunde jag väl tro att det skulle bli i den här omfattningen.

Det är helt fantastiskt! Så glad för deras skull att det de har kämpat så hårt för,

har blivit en sån megasuccé! De är så otroligt begåvade.

Inne på vip-avdelningen minglades det för fullt.

En helt fantastisk kväll blev det. Hela arenan badade i ljus och magisk

housemusik och alla småsken ni ser på den här dåliga bilden, är mobiler

som alla filmar med.

Hela arenan var som ett gigantiskt discogolv och där på vip-avdelningen

som vi var, så fanns det tält där man kunde sitta och kolla på deras

show. Så där satt jag emellanåt och sippade på drinkar nån liten stund

och sen upp och dansade igen. Så jäkla bra musik att det inte gick att

sitta still nån längre stund. Var genomsvettig när jag kom hem, av allt dansande. :-)

Det kan låta mossigt, men det är jäkligt kul att få uppleva en helt ny

generation av form av konsert som det här är. Att dj:s, utan vare sig

livemusik eller annat som hör vanliga konserter till, har blivit rena

kungarna på gigantiska arenor är en rolig ny typ av gigs. Super häftigt.

Så var jag och Peter på Martin Stenmarcks födelsedagsfest också.

Det var Bollywood tema. Här med mina älskade väninnor Sandra Linder

och Hanna Hedlund. Hanna friade till Martin på festen. Jag som är

en lättrörd människa även vanligtvis, grät massor, av lycka för deras skull.

Det efter att sekunderna innan, ha stått och hållt andan när hon frågade

"Martin vill du gifta dig med mig?". Jag måste ha sett ut som en fisk på

land med andnöd där jag stod tillsammans med alla övriga gästerna och

inväntade hans svar. Jublet visste inga gränser i lokaler när han svarade "ja!".

Åh, vad romantiskt!

Att stå och pladdra med snyggingarna Sarah Dawn Finer och Lina Hedlund,

är alltid lika kul.

Att våpa sig, har aldrig varit något för oss i det här brudgänget. Näe,

seriöst och neutralt ska det vara..... ;-)

Lisa Stadell, jag, Lina Hedlund och Sandra Linder.

Här är Peter med Jakob och Lisa Stadell.

Jakobs och Peters lookar är minnesvärda! ;-)

Svarta Madam har man väl hört talas om men Blue Magic Woman blev

det mer av mig när jag begav mig ut på dansgolvet i det blåa discoljuset.

Eller Spökplumpen eller Magica de Hex kanske det blev rent utav?

"Bollywood? Vad sjutton har man på sig då?" mumlade jag och Peter

och grävde desperat i garderoberna. Det fick bli det här helt enkelt. ;-)