Därför har jag avbokat alla jobb i över 3 månader hittills

”Varför har du inte skrivit något på flera månader på dina sociala nätverk” är en fråga jag har fått flera gånger den senaste tiden och samtidigt börjar det alltmer spekuleras varför jag har avbokat alla mina jobb de senaste månaderna. För att spekulationer inte ska ta mer fart, vill jag därför nu berätta och ge klarhet.

”Nu ska jag jobba mindre” sa jag bl.a i mitt vinterpratar-program 2014. Istället står jag i dag och har sedan ett par månader tillbaks drabbats av ”allvarlig utmattning”. Både kropp, själ och hjärna har kollapsat totalt, men jag är nu, 3 månader senare efter första sjukskrivningen, på väg att börja återhämta mig. Men vägen fram hit har varit en fullständig mardröm.

Det har varit ett oavbrutet extremt fullbokat arbetstempo de senaste åren. 2015 gjorde jag massor av egna konserter runtom i Sverige kombinerat med stor turné med Brolle och Boppers, medverkade i Let’s Dance och många andra tv-program, var programledare för radioprogram som Karlavagnen och Jukeboxen i P4, spelade in låtar i studion till en ny skiva, gjorde intervjuer, fotograferingar, massor av ideella jobb för min stiftelse, repeterade i ett par månader inför premiären av Snövit samtidigt som jag spelade in en av huvudrollerna i radions julkalender Månsaråttan, dubbade filmer och parallellt drev eget företag tillsammans med min man Peter och två anställda, med bokningsbolag, management och musikförlag. Mycket av företagets verksamhet inriktades i Asien, U.S.A, England och Tyskland, så mellan alla mina jobb här hemma i Sverige, så reste jag på möten i de olika länderna, för att sen, så fort jag landat i Sverige igen, åka hem och byta resväska till scenklädes-väskan och åka direkt på gig någonstans i Sverige samma kväll.

Samtidigt skedde tunga saker i privatlivet som att min älskade pappa hastigt gick bort. Sorgen mitt upp i allt yrkesmässigt ansvar blev fruktansvärt tungt.

2016 fortsatte likadant i samma arbetstempo med massor av egna spelningar, tv, radio och andra jobb, resor utomlands kombinerat med 98 föreställningar med Snövit under drygt 6 månader. Dagarna var ständigt fullspäckade schemamässigt, från morgon till kväll, så alla drivor av mail som kom in under dagarna, fick jag sitta uppe på nätterna och besvara och fortsatte göra så direkt när jag vaknade på morgnarna, innan jag därefter rusade iväg på jobb, 7 dagar i veckan. Ytterligare en kär, närstående familjemedlem gick samtidigt drastiskt bort i början på året, parallellt som även andra närstående drabbades av allvarliga sjukdomar. Tiden räckte inte till för allt och alla, hur jag än försökte.

Redan för ett år sedan kände jag att detta blev för mycket för min kropp och själ. Jag påbörjade omstrukturering i mitt yrkesliv, men det går inte att göra på kort tid, med så mycket ansvar som jag åtagit mig. Så jag fortsatte rusa på, med siktet inställt på att bit för bit förändra allt det jag visste att jag inte kunde fortsätta åta mig.

Kroppen sa allt mer ifrån. Det blev ständiga besök hos läkare med oberäkneliga febertoppar, svåra sömnproblem, hjärtklappning, yrsel, trötthet, blackouter och smärtor i kroppen, främst i bröstet. Läkarna kunde aldrig fastställa vad det var jag hade, så så fort jag lämnat läkarrummet fortsatte jag i mitt galna jobbtempo. Jag älskar ju mitt jobb, så hela tiden kände jag att jag ville verkligen orka mig igenom allt.

Men tiden kom i kapp mig. Plötsligt kollapsade min kropp helt. Jag åkte in på akuten med svåra fysiska symptom där min kropp bara stängde ner. Jag fick alla möjliga behandlingar på akuten, då de inte kunde fastställa orsaken och jag fick ligga kvar på sjukhuset över natten. Morgonen efter var alla värden i kroppen plötsligt bra igen, jag blev utskriven från sjukhuset utan fastställd diagnos. Så de följande veckorna fortsatte jag jobba på i samma arbetstempo, trots att jag kände att min kropp redan var utarbetad, men jag som aldrig brukar ställa in gigs hade inte för avsikt att göra det nu heller. Så jag körde vidare i 180 arbetsknyck. På kvällarna satt jag på hotellrummen och grät i telefonen och pratade med Peter och närstående som sa att jag måste sjukskriva mig och vila, men jag ville ju inte svika någon, vare sig publik eller arrangör och övriga inblandade, så jag fortsatte.

Efter att ha jobbat på ytterligare ett par veckor efter sjukhusbesöket, så brast det plötsligt hemma, fullständigt. ”Jag är så fruktansvärt trött, jag har inga krafter kvar, jag måste få vila lite” mumlade jag till Peter när jag reste mig upp från soffan i vardagsrummet, för att gå och lägga mig en stund.  Men benen bar mig bara några steg från soffan.

Panikångesten slog till som en blixt från klar himmel, benen vek sig under mig så jag föll ihop som en trasa på golvet och i samma stund kom en störtflod av tårar. Peter kom fram och lyfte upp mig i sina armar och jag bara grät och grät och panikångest-attacken satt som ett kraftigt tryck över hela bröstet så jag knappt kunde andas. Det övergick till att jag började hyperventilera och tårarna ville aldrig ta slut. Peter ledde mig upp till sängen och där låg jag sedan och grät oavbrutet dag efter dag, vecka efter vecka ”Varför försvinner inte stresskänslorna inombords och panikångesten och hur kan man ha så här mycket vatten i kroppen som bara faller oavbrutet från ögonen” brukade jag yla till Peter medan tårarna fortsatte strömma utan minsta tendens att vilja upphöra. Däremellan kunde jag sova 12-15 timmar på raken och var ändå lika trött när jag vaknade. Jag fick black-outer titt som tätt. Jag har sovit, gråtit och kämpat med en kropp, själ och en hjärna som inte har orkat funka som vanligt.

Det har varit ovärderligt att ha en bästa vän i sin livspartner som Peter, som tålmodigt har hållit om mig timmar efter timmar då jag legat ihopkrupen i hans famn med en darrande kropp och det eviga gråtandet och ångestattackerna som nästan har kvävt mig emellanåt.

Med detta kom också en lång tid av utmattningsdepression. Allt har känts nattsvart och jag har undrat hur jag skulle kunna återhämta mig överhuvudtaget. Det har tveklöst varit en av de tuffaste perioderna i mitt liv.

Allt har avbokats under tre månaders den här sommaren– både jobbmässigt och privat. Peter har fått ta över all min mailkorrespondens och övriga saker kring jobbet och även all kommunikation privat. Även andra närstående har hjälpt till för att jag ska kunnat koppla bort allt ansvarsmässigt – både jobb och privat.

Det har varit omöjligt för mig att ens orka besvara ett sms eller mail, den första tiden. Hjärnan orkade inte ens knåpa ihop två meningar som svar till mina vänner som hörde av sig med rara, peppande meddelanden. ”Tänker på dig” kunde någon skriva och jag föresatte mig att skriva ”Tusen tack! Kram”, men det var som om fingrarna inte ens orkade det. Allt kändes som enorm ansträngning. Att prata i telefonen gick överhuvudtaget inte – jag bara grät hela telefonsamtalen och efteråt var jag helt slut i kropp och själ, som om jag hade sprungit ett maraton lopp.

Men stödet från min fantastiska familj, släkt och vänner har varit helt ovärderligt. Så när jag nu väl börjat må bättre, så har jag emellanåt gråtit av glädje och tacksamhet istället, att jag har så många otroligt fina, kärleksfulla närstående omkring mig. Det är inte alla som har det. Många går ganska ensamma genom tunga kriser i livet. Jag känner mig så glad att få ha den förmånen att få ha så många omtänksamma nära och kära i mitt liv, som har varit så förstående och inte fördömande att jag dumdristigt har låtit det gå så långt ännu en gång med min hälsa, i min iver över allt jag vill hinna med att göra.

Det talas mycket om utmattning i dag och många säger krasst att det verkar vara ”inne” att ”gå in i väggen”. Jag kan svara att det finns INGET coolt eller trendigt att drabbas av en utmattning överhuvudtaget. Tvärtom. Få saker är så otroligt skuld- och skam-belagt som detta.

Att drabbas av utmattning innebär att inte kunna fullfölja sina åtaganden gentemot sina arbetskamrater och arbetsuppdrag som å sin tur innebär en stark känsla av svek mot andra. Man vill ju klara av, orka och istället blir det helt tvärtom.

Så att jag inte har kunnat fortsätta jobba med alla de arbetsuppdrag som jag älskar så mycket att få förmånen att göra och känner ansvar gentemot, har varit förtvivlat. ”Bara en vecka till, sen kommer jag att må bättre” har jag mumlat hela sommaren, men sjukskrivningen har hela tiden förlängts av min läkare som är specialiserad på utmattning.

Så att hamna i detta är varken nån ”cool trend”, lathet, inkompetens eller hypokondri. Det är ett konkret sjukdomstillstånd och det är ett rent helvete att gå igenom det. Det är som en smärtsam svår sorg och konstant hög stresskänsla inombords som aldrig verkar vilka upphöra. Men det gör det. Det behövs bara tid och den måste man se till att få för att läka.  Det har jag börjat inse nu.

Att drabbas av allvarlig utmattning sätter också STORA krav på hela familjen som plötsligt måste anpassa vardagen efter någon som är så långt ifrån sig själv man nästan kan komma.

Känslan av svek gentemot allt och alla har pendlat i mitt huvud dagligen och ändå har jag maktlöst inte kunnat göra något åt det.

Utan min fantastiska familj och släkt vet jag inte hur jag hade orkat. De har alla gemensamt tagit hand om mig på bästa, mest kärleksfulla sätt.

Jag har hela tiden trott att jag skulle kunna börja jobba i september igen, i lugn takt. Därför gick jag hoppfullt till Hanna Hedlund och Martin Stenmarcks bröllop, för två veckor sedan, med inställningen att jag nu äntligen, för första gången på flera månader, var redo att möta mycket folk att umgås med och ta del av hela denna oförglömliga kväll, som jag har sett fram emot så mycket. Mingel där jag känner mig glad att få träffa alla goa vänner, som jag inte har sett på jätte länge. Sen var den fantastiskt vackra vigselakten och därefter ytterligare sammankomst med alla med efterföljande middagen. När det var dags för middag, hade det gått 2,5 timme och då plötsligt la hela min kropp och hjärna ner igen. Precis som i ICA reklamen, hör jag allas ljud försvinna och ser deras läppar röra sig, men hjärnan orkar inte registrera vad som sägs och tårar rinner ner för kinderna. Jag drar mig genast undan till hotellrummet och där fortsätter återigen de förbannade tårarna i floder, som en kran som inte går att stänga av. Förtvivlad över att missa hela denna magiska kväll och att min stol fick stå tom hela middagen, men det var inget att göra. Min kropp orkade inget. Där låg jag återigen som ett ihopkrupet barn och bara grät och skakade i kroppen, tills jag insåg att vi måste åka hem. Trodde ett tag att det skulle lätta upp efter ett tag, men så blev det inte. Dagen efter låg jag som ett vrak igen – tillbaks till ruta ett. Jag som trodde att jag äntligen var redo för vardagen och att börjar jobba lite grann.

Ytterligare två liknande incidenter följande vecka, där jag inte heller orkade så länge, när jag har varit bland folk, har gjort att jag i samråd med min läkare, tvingats inse att jag inte alls är redo att ställa mig på scenen och uppträda ännu, som jag tidigare trott och hur gärna jag än vill. Min kropp är för oberäknelig i dagsläget, när jag är bland mycket folk och ska försöka få hjärnan att orka vara med i konversationer och större sammanhang.

Hjärnan hänger med max i 2-2,5 timmar och sen blir det som när Ove Hahn drog ur elkontakten för Jimmy Hendrix och hans band mitt i en låt under en konsert på Gröna Lund 1967 – ”Poff” så var det helt tyst och precis så händer med min utmattade hjärna som då plötsligt bara stänger av och inte orkar registrera mer ord samtidigt som kroppen också stänger av; musklerna värker förtvivlat, som ett anfall i hela kroppen och tröttheten slår till direkt. Fullständigt orkeslös. Poff!

Jag har äntligen börjat kunna läsa böcker och det har känts fantastiskt. Det kunde jag inte i början. Då läste jag om samma mening om och om igen utan att förstå vad som stod, så det var bara att stänga igen boken, för huvudet orkade inte fokusera på vare sig läsning eller annat.

Jag börjar kunna skriva lite, som det här – men det har tagit mig ett par dagar att skriva ihop. Men det kändes nödvändigt, när jag fick höra att spekulationer börjar ta fart om min långa sjukskrivning.

I december fokuserar jag på mina egna julshower och Snövit som drar igång då igen. Fram till dess så kommer min läkare att avgöra när jag är redo att stå på scenen dessförinnan. Så det blir, än så länge, 4 månader från allt jobb hittills, dvs fram till den sista september.

Den här gången har jag lovat mig själv att lyssna på min kropp varje dag och unna mig det jag behöver nu främst – vila, minimalt med stress, ägna mycket egentid och att hinna träna för att hålla mig i fysisk och mental trygg balans. Hinna umgås, men bara i lagom doser emellanåt.

Bit för bit börjar jag komma tillbaks till verkligheten.  Det har känts som att lära sig att gå på nytt, för att återhämta mig och fortfarande går jag ”med stapplande steg” genom vissa dagar.  Vissa dagar funkar jätte bra andra känns väldigt tunga. Men jag börjar återfå längtan till musiken och känner alltmer glädje än sorg. Det är en underbar känsla, men som sagt var, jag skyndar långsamt.

#1 - - Britt Lindgren:

Krya på dig! Du var fantastisk på Malmöoperan.

#2 - - Mats Öhgren:

Tänk på dig själv och låt dina fans vänta, det gör dom (jag med) Har följt dig och träffat dig några gånger på konserter och även hemma hos dina föräldrar (då i Skokloster) det gör mig illa att dom har gått bort då dom betydde mycket för mig där. Till sist bra skrivet och KRYA PÅ DIG acceptera att det tar tid att återhämta sig efter en kollaps. KRAM

#3 - - lena söderström:

Hua obra! Vila vila hur lätt är det när man är ett yrväder. Fniss!!! Kramar

#4 - - Sofia:

Som du säger sist..skynda långsamt! Jag är i samma sits..just att acceptera att batteriet aldrig blir helt fulladdat igen tar tid. Sköt om dig Nanne för det finns bara en du. 💖

#5 - - Elsbeth:

Starkt skrivet. Ta den tid det tar, att komma hel tillbaks. Gillar dig. Krya på dig.

#6 - - Gunilla Söderholm:

Kära Nanne. Ta allt i din egen takt. Har följt dig genom åren och vet att du är ett "energiknippe", men följ ditt eget hjärta och hämta kraft och ork av din familj. Kram/ Gunilla "Nilla"

#7 - - Marie Sundenhag :

Var rädd om dig !!
Bamsekramar ❤

#8 - - Tali:

Krya-Kramar till dig fina Nanne!
Ta dagen som den kommer och tänk på din hälsa. <3

#9 - - Marie Karlsson:

Hej Nanne,
Jag vill bara säga att var rädd om dig. Du har ett liv och det gäller att prioritera vad som är viktigast för dig, jo precis, för DIG! Inte bara lite viktigt eller för all del, mycket viktigt utan det som är mest viktigt.
Ta den tid du behöver och gör bara det du själv vill och orkar. Inte mera.
Styrkekram från en som gläntade på utbrändsdörren för 12 år sedan.
Vilade lite och öppnade sedan helt fel dörr för 5 år sedan när jag inte lärt mig läxan utan fick en hjärtinfarkt.
Nu är prioriteringen inte att vara duktig flicka längre utan njuta av livet och min familj.
Krya på dig Nanne! Du är en enorm person och kämpe men även du måste välja dina strider!
❤️

#10 - - Anonym:

Tack Nanne för att du på ett fantastiskt bra sätt har beskrivit och förklarat det du har kämpat med och fortfarande gör. Stor hjälp för alla som har det svårt att läsa och känna ingen sig i detta. Säkert får det någon att hoppa av i tid. Ta hand om dig fina Nanne. Kram från en som beundrar dig mycket.

#11 - - Birgitta Håkansson :

Vill inte vara anonym. Glömde skriva namnet.

#12 - - Anette:

Ligger i sängen och läser ditt inlägg och känner igen vartenda ord.....
Är sjukskriven sedan nyår och orkar inte mycket än.
Det tar tid att återhämta kropp och knopp som är totalt slut.
Var rädd om dig det finns bara en som du.och du är viktigast.
Kram

#13 - - Jenny:

Underbara Nanne! Du är fantastisk! Ta hand om dig. Det finns inget viktigare än du ❤❤❤

#14 - - Ulla Björklund:

Var rädd om dig och ta allt när du känner att du orkar.
Vi är många som älskar dig och vill ditt bästa.
Kram och krya på dig

#15 - - Sofia:

Styrke kramar till dig.
Ta hand om dig själv.
Det är väldigt starkt av dig att orka skriva detta Blogg inlägg.
Du har varit stark för länge. Tänkt på andra istället för dig själv.
Klart vi vill se dig på Scen men vi vill ju att du är frisk och orkar.
Ditt väl kommer först.
Kramar i massor.
Sofia ( du hälsade till mig och min man på din Grönan konsert förra året. På vår 18 åriga Bröloppsdag )

#16 - - Lotta:

Fy hundan!!!! Ta hand om dig och låt kroppen läka. Vet av egen erfarenhet att panikångest är inget man leker med. Eller utmattning för den delen. Var rädd om dig, det finns bara en som du. Krya på dig i den takt kroppen behöver. Varma kramar från Lotta

#17 - - Anncharlott Rosen :

Ta de lugnt gå ut i skogen och sitt och lyssna på naturen .de är bra .Har själv varit drabbad av liknande .Krya på dej och va rädd om dej .Du är en sån rar och sprudlande person Gillar dej .Kram Kram.

#18 - - Cinna lind:

Hej! Nanne du ska ta hand om dig.och strunta i allt nu.nää de är inte kul med panikångest.och in i väggen.
Det tar tid att återhänta sig
Gör det!! Mys på i din vardag.och du finns ju kvaar.
Men du! Varva ned och bara va och ta hand om dig o de dina
All kärlek till dig.

#19 - - Bella Mattsson :

Hej underbara Nanne! Tack varmaste för ditt inlägg, been there done that over and over again, att göra och vilja allt så himla mycket och sedan när skamen och skulden förvandlas till ångest när ens åtagande och planer inte blir som man planerat. Just nu kanske det är himla svårt att landa och acceptera den fas man är i. Sedan kanske du kan se det som en erfarenhet mer som du kan förvalta till någonting positivt i ett senare skede i dit liv. Ta hand om dig, njut av lugnet runtomkring dig, och se ditt inre kaose som en hösdag med skiftande färger och där vädret ändras flera gånger under en dag, regn/rusk, blåst och sedan så kommer solsken Ta hand om dig, sänder över en massa styrkekramar

#20 - - Madelene :

Hej finaste Nanne
allt det du skriver känner jag igen till 100%.
Kroppen vill en sak men huvudet en helt annan. Är så jobbigt att acceptera att det inte fungerar. Men som du skriver så måste man backa och bara ta en dag i taget.

Jag har själv lyckats med ett utmattningssyndrom IGEN. Är 3:e vändan nu sedan 2010 och hur många gånger har jag inte frågat mig själv varför i h*vete gör jag så här mot mig själv?!?!
Svaret är inte lätt att acceptera men jag jobbar på det.

Jag har äntligen accepterat att livet kommer inte bli som det var innan och kanske det är bra för det var ju det som gjorde att jag hamnade i denna "skiten"

Hursomhelst helst så ville jag bara höra av mig och skriva att jag tänker på dig. Du vet inte vem jag är men du sätter ord på hur jag har det och då känns du mig lite nära på något sätt.

Lova att du tar hand om dig nu och njut av dagen
Fyll dina dagar med liv och inte ditt liv med dagar.

Massor av varma kramar
Madelene

#21 - - nettan:

Kära Nanne <3
du måste ta hand om dig , min man gick in i väggen i september o då även en utmattning kom på besök , alltid vara redo ställa upp för allt o alla , mkt hände inom familjen, så jag känner så väl igen mig i det du skriver , vi fanns där för honom , o det är tur att man har familj vänner släkt som kan hjälpa till så jag säger bara : ta hand om dig vi finns här för dig o vi vill att du ska må bra, så låt familjen ta hand om dig och lyssna på din läkare, o lyssna på din kropp musiken finns kvar när du känner för det , men låt det ta TID . all KÄRLEK till dig fina Nanne <3 <3 , megakramar från skåne

#22 - - Annelie Trepkow Hedin:

När jag läst dina beskrivande ord.Så är det som att lösa om mig själv.Bra av dig att orka uttrycka dig med detta.En kram iaf från mig

#23 - - Inga-Lill:

Var rädd om dig. Du är den enda av dig.Kram

#24 - - Jenny Jansson :

Många Stora Kramar till Dig Nanne.
Styrka & Kärlek

💓 Jenny

#25 - - Jeanetthe Gustafsson:

Hej!! Man har en kropp och när denninte vill så säger den ifrån. Kändis el icke kändis den bryr sej inte om vad du har för kalender att följa. Men det enda är att se till stt lyda sin kropp både för sej själv och sina nära. Skönt att höra att du nu kan stänga av allt!! Tänk bara på dej skälv och vad som är bäst för dej!! Känner dej inte på något sätt men gillar det du gör så ta hand om dej!!! Du e en go glad pigg människa i mina ögon dd jag har. Sett av dej. Så ska fu va o då behöver du nog detta brejk. Så läs dina böcker sticka ett par Goa raggsockor (annars kan du få av mej) ta dagen som den kommer..... Le o va glad!! Alla behöver det!! Så är det. Ha det gott o DN stor kram från mej. Som stack från Linköping några dar till Sävsjö i Småland för stt bara va.... 🌺🌺🌸🔆💕/ Jeanetthe

#26 - - Ingrid:

Ta vara på dig Nanne, vi behöver dig och ditt engagemang i musikSverige. Det är tungt att mista en förälder, man har det med sig resten av livet, men det blir lättare att bära förlusten under åren som går. Du är en fantastisk människa, din energi, som du delat med dig av till oss "vanliga" människor är inspirerande. Kramar i massor till dig. Ta det lugnt och i din takt.

#27 - - Mimmi:

Styrkekramar till dig. Skynda inte på saker som behöver sin tid att gro och växa. Du kommer få styrkan igen men tid, det kommer ta tid. Tänk bara på dig nu.

#28 - - Robban:

Du har verkligen lyckats beskriva detta på ett sätt som kan få de som inte råkat ut för detta att begripa hur skör man är när det gått för långt!
Hoppas du ger dig den tid som behövs för att återhämta dig!

#29 - - Gunilla:

Har varit där måste bara erkänna lyssna på vår fantastiska kropp dom talar
Massor med ❤️ Till dej

#30 - - Birgitta:

Hej Nanne
Kan bara önska dig lugn o ro och krya på dig
Du satte verkligen ord på mina känslor om att det känns som man sviker
Nu efter 1,5 års sjukskrivning börjar jag tycka att det går framåt
Ha det så bra du kan. Kram

#31 - - Maj-Louise Jacobsen:

Krya på dig och ta det så lugnt du bara kan

#32 - - Ann-Britt Sasse-Gustafsson:

Du måste vara rädd om dig. Skynda långsamt och ta den tid du behöver. Vi väntar så gärna på dig tills du blir frisk igen. Kram.

#33 - - Annika:

Krya på dig Nanne och var rädd om dig, det tar tid att hämta sig efter en sån resa, längre än man tror. KRAM

#34 - - Eva:

Du är en fantastisk människa ❤❤du ska vara rädd om dej. Helt rätt att lyssna på din kropp.

#35 - - Monica Berz'en:

Hej Nanne.

Jag känner igen allt du skriver fast jag är singel och hade ingen som var mig och kastade mug ut i jobb för fört så fick bakslag...idag är jag jätterädd om mug Det finns bara en av mig Likt det finns bara EN Nanne...så var rädd om dig ta hand om dig...vi kan lyssna på skivor och på nätet om vi saknae dig..oxg kom igen när DU vill tänk inte på oss andra nu.Du har gett oss så mycket resan..En varm kram och krya på dig.

#36 - - Ulla:

Vet precis hur du har det. Har gjort samma resa som du (1999). Problemet är att jag har inte den där reserven av ork som normalt finns där. Man får lära sig att känna när kroppen behöver vila. Finns ett ord som du måste lära dig: NEJ! Men Såå svårt. Kom ihåg att om någon frågar dig (och du har svårt att säga Nej) så kan du be att få fundera. Var nu rädd om dig! Kram Ulla

#37 - - Ammi:

Krya på dig och ta en dag i taget ⚘
Kram ❤

#38 - - Gith:

Du är en så stark kvinna! Peter tar hand om dig, underbara man. Önskar dig allt stöd i världen. Försök att må gott. Mvh Gith

#39 - - Sylvia Broberg:

Fina Nanne var rädd om dig! Du skriver och beskriver så bra hur du känner och mår. Du hjälper nog många som är i samma situation. Krya på dig! Kramen

#40 - - Valentino Nielsen :

Ta all tid du behöver för att bli helt återställd. Vår familj är med dig i tankarna.
Min dotter Engel hälsar.

#41 - - Irene:

Hej Nanne. Så tråkigt att du jobbat slut på din kropp, saknat att höra och se dig på tv. Brolle var inte det samma utan dig😀 Snälla du nu måste du bara tänka på dig själv så du kan komma tillbaka och inte förän du är riktigt stark igen annars kan du få bakslag igen. Vi får lyssna på dina låtar på Cd. så länge om det rätt inte är det samma som att se den härliga Nanne, krya nu på dig och ta det lugnt vi som älskar dig väntar på dig tills du är bra. Bamsekramar till dig.💝💝💕💕🌹🌹🌹☀️☀️☀️

#42 - - Ewa Larsson:

Hej Nanne!
Förstår att det inte går att köra för fullt hela tiden. Tyvärr blir ingen yngre för varje år. Men du kommer igen och tänker igenom om du orkar osv innan
du tar engagemang.
Jag blir så glad av att se digbåde hjärta empati glädje energi sprider du kring.
Välkommen tillbaka till " ett nytt liv"
Kram Ewa

#43 - - Eva Rehnsbo:

Kära Nanne
Mitt hjärta blöder när jag läser💖💖 Ojojoj. Många tankar snurrar när jag läser ditt inlägg. Men svårt att komma med råd och små inlägg när man inte känner varandra.
Mitt i allt är du ändå jordnära. Ta hand om dig. Du behöver något som stärker. Kram

#44 - - Marie-Annem:

Fortsätt att skynda långsamt, för det är du värd❤️❤️❤️

#45 - - Tita:

Ta väl hand om dig❤️

#46 - - Carina Lindkvist:

Snällka lilla vän....Du har bara ett liv och det går inte i repris. Du måste tänka på dig själv. var glad att du har en underbar familj. Tänk på att dom vill ha dig kvar.......I detta fall så kommer allt annat i andra hand. Var rädd om dig...Kram

#47 - - Nina:

Vet precis vad du talar om...tyvärr. Vill du prata så finns jag alltid där ❤️. Kram

#48 - - Berit Björn :

Kära namne läk dig själv o se till att du mår bra vi dina fans finns här o tänker på dig o vi väntar ta den tid du behöver o njut av livet har själv varit i din situation många kramar till dig o familjen älskar dig 🎶💞💞💞

#49 - - Birgitta Söderberg:

Käraste Nanne! ❤️ Var rädd om dig och lyssna till vad din doktor och kropp säger! Vi - din beundrarskara - kan lyssna till dina skivor och se Tv- och filmrepriser i många år så du hinner tillfriskna ordentligt! Kram Birgitta ❤️

#50 - - Lisa Åhke:

Åh finaste Nanne.... lider verkligen med dig o blir ledsen över vad du behöver gå igenom MEN hälsan är viktigast och du ska absolut inte känna någon skam el nåt över detta. Vet hur det är även om jag inte haft så allvarlig utmattning som du verkar ha ❤ Tycker du är grym som orkar gå.ut med detta fast du mår.som du gör...
Hoppas du snart mår bättre men låt det ta den tid som behövs..

Massa styrkekramar
Lisa

( o alla de som tror att utmattning/gå in i väggen är nån trend el påhitt har nog aldrig upplevt ngn form av psykisk ohälsa..önskar ingen det men en del borde få känna på en liten släng av det så kanske de skulle va tysta sen)

#51 - - Eva Nilén :

Hej Nanne.
Jag hoppas verkligen du klarar av att lyssna på din kropp. Vi behöver dig frisk. Du skänker glädje till så många. Kram

#52 - - Gull-Britt:

Tack Nanne för att du orkat sätta ord på denna helvetiska upplevelse som denna sjukdom ger oss som drabbats. Jag är inte ensam å tokig! Men vi måste inse att det som våra kroppar fått utstå under flera år, med både fysisk å psykisk stress, behöver nästan lika lång tid för att reparera skadorna. Kroppen är fantastisk på att återhämta sig men vi måste ha tålamod. Krya på dig sakta men säkert. Skynda långsamt

#53 - - Priscilla:

Hej! Du ska inte känna att du sviker någon pga att du inte presterar 200% på privat och jobb hela hela hela tiden!
Fans och vänner önskar att du i första hand ska ta hand om dig själv, sedan som steg 2 är att ta tillvara på nära och kära i livet och som steg 3 får du gärna dela med dig av din sång och talang.
Du har iallafall min fulla förståelse! Och många håller säkert med mig! Lycka till med allt och ta det steg för steg. Kanske till och med ha ett mer långsiktigt mål som att börja jobba igen till nästa vår/sommar? Du har väldigt mkt att bearbeta låter det som fast jag inte läst mer än detta och jag känner dig inte. <3

#54 - - Git:

Åh Nanne, ingenting är värt att du bränner ut ditt dyrbara liv. Var alltid din egen bästa vän. Lova det. Viktigast av allt-din hälsa och ditt välmående Håller på dig stenhårt.
Kram! 💕

#55 - - Annika:

Jag led med dig genom varje ord du skrev. Det är fruktansvärt när hela ens person, kropp och själ ger upp. Ångesten, stressen och tårarna är allt som finns kvar. Även om det är svårt att förstå det nu så blir det bättre. Ge dig själv all tid du behöver och skynda inte fram något. Tusen kramar till dig!

#56 - - Monica Thrbrin Olsson:

Fina Nanne, lyssna på din kropp och låt det ta den tid det tar. Det tar tid att läka när man stressat så länge. Jag känner igen mig då jag själv råkat ut för samma sak. Jag förlorade min pappa förra hösten och begravde alla mina känslor då. Gick på i full fart både innan och efter hans bortgång. Nu i sommar har min sorg kommit ifatt mig och jag har varit tvungen att ta det väldigt lugnt. Har precis som du haft panikattacker och mått väldigt dåligt. Så nu får både Du och Jag ta det lugnt ett bra tag framöver och tänka på oss själva! Stor kram ❤️❤️

#57 - - Britt:

Tack för att du berättade. Man ska vara försiktig och lyssna på kroppen. Nu tar du ett år ledigt till att börja med och bara vara du. Låt kropp o själ få läka ordentligt. Hjälper inte ett år ja då får det bli längre tid. Kram på dej,och tänk på dej själv nu och inte på oss andra.<3

#58 - - Anonym:

Du är min stora idol sänder stora varma kramar till dig Nanne💖💖

#59 - - Anonym:

Du är min stora idol sänder stora varma kramar till dig Nanne💖💖

#60 - - Sussi :

Himmel vilken resa i så högt tempo värre än x2000 😯
Snälla lova att vara mera rädd om dig 💕 du vet barnbarn o familj vill ha dig länge 😚 o jag o mitt barnbarn vill se dig live någon gång när du har ork 😍

#61 - - Ulla Lindblom:

Känner verkligen med Nanne och hennes familj. Ibland vill man och andra mer än kroppen klarar av. Krya på Dig. Många Kramar från en "vanlig" svenska.💞💞💞💞

#62 - - Lena Nyman :

Ååååååå krya på dig...kämpar m samma sak som du. Skäms för att jag inte orkar med mina barn o finnas där för dom. Ditt blogginlägg gav mig lite styrka Tack !!!

#63 - - Ewa:

Förstår dej helt,har själv suttit i samma båt🙄 Underbart att se dej på bättringsvägen igen💕 Ta hand om dej själv,läk ordentligt innan du börjar jobba igen😊 Det behövs för det är faktiskt en nära döden upplevelse man går igenom😰 Massor med stora styrkekramar till dej🤗😄💕

#64 - - Cicci:

Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning. 2012 sa det stopp för mig. Jag var hemma 8 månader. Åt inte, sov inte, tårarna rann och rann. Man kommer tillbaka, men det tar tid! Det tar ganska lång tid att hamna där i det svarta hålet och man är väldigt långt ner så stressa inte utan ge det tid!
Jag är tillbaka, men inte samma person som jag var innan. Närminnet sviktar lite och jag har svårt att hålla mycket i huvet så det blir många post it's att hålla reda på.
Ta hand om dig! Njut ute i naturen och skogen det läker själen!
Stor kram

#65 - - Gun:

Lilla fina Nanne låt dig läkas i lugn och ro <3

#66 - - Malin:

Blir så ledsen när jag ser detta. Hade ingen aning! Jag hoppas du kommer tillbaka på fötter igen och är den friska fläkten på scenen. Men.. Ta allt i DIN takt! Lyssna på kroppen.
Massa styrkekramar ❣

#67 - - Malin Holm :

Du är en sådan fantastisk person och har gett Sverige och världen såå mycket i så många år.
Var rädd om dig och låt det ta tid.
Jag vet för jag har varit där.... Och kör man igång för fort även efter ett år så slås man omkull.
Nu måste du använda ditt gamla jävlar anamma och bara tänka på dig och dina. Det ÄR svårt jag vet.

Massor med styrkekramar.
(Idag har jag lite över😉)
Kram Malin Holm

#68 - - Irene:

Krya på dej, och låt det ta den tid det tar, så vi får se ditt sprudlade glada du på scen igen❤️

#69 - - Per:

Det är dyrköpta läxor de där..
Vet själv....

Glöm inte att precis som du själv skriver att skynda långsamt. Det funkar inte så bra att forcera allt.
Krya på dig!!!!

Kramar Per

#70 - - Anci:

Krya på dig såg dig i Snövit och som vanligt gjorde du ett fantastiskt jobb
Tycket att du skall ta den tid det tar för att komma tillbaka dina fans i alla fall jag kan vänta hur länge som helst på dig
Styrkekramizzzzar

#71 - - Kerstin :

Hej nanne.ha inte för bråttom tillbaka lyssna på din egen kropp och inte bara på vad huvet vill göra. Var rädd om dig..vi har ju bara 1 av dig 💝

#72 - - Sonja:

Krya på dig nu så du blir helt helt återställt, vi saknar dig, men din hälsa kommer i första hand, ta hand om dig själv och din familj, kram

#73 - - Saira:

Nanne, så starkt av dig att dela med dig. Jag vet precis vad du går igenom även om jag har ett helt annat arbete (sjuksköterska). Efter 4 år är jag nu tillbaka i arbete och det fungerar! Skynda inte. Låt det ta tid. Lyssna inåt. Det blir bättre! Dessa ord har följt mig på vägen: "Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden". Kram

#74 - - Anneli Gidlöf :

Fina underbara fantastiska Nantes 💖 sååå mycket du gått och går igenom. Modigt att ta upp detta tabubelagda ämne. Själv har jag också varit med om mycket tungt och varit där du är nu. Liksom dig har jag också haft en fantastisk familj att luta mig på något som tyvärr inte alla har. Önskar dig all lycka och välgång och ett tillfrisknande snart 💖 ta små steg i taget så kommer det bli bra tusen kramar Anneli

#75 - - Erika:

Jag har varit där jag med. Körde på åndå och vaknade en morgon med kroppen full av nässelutslag. Det går över av sig själv på 14 dagar sa läkaren till slut. Jag slutade att räkna efter 12 veckor. Kroppen var så slut att den fick kortslutning och jag aktiverade även en svår panikångest. Så fort jag år nått så spydde jag. Det varven lång väg tillbaka. Inget jag vill vara med om igen kan jag säga. Är nu försiktig och lyssnar på min kropp. Känner jag att jag inte orkar med att åka och vara social så stannar jag hemma. Ta hand om dig. Det är inte värt det att köra sig så totalt i botten

#76 - - Helen:

Älskade Nanny ♡
Jag har alltid älskat dig som person och som Showartist. Tycker du är jätte härlig.
Tråkigt att läsa vad du gått igenom.
Skynda långsamt. Vila upp dig. Ta en dag i taget. Vi som vill se o höra dig kommer finnas kvar när du är redo. Vi kommer ta emot dig med öppna armar.
Puss o kram på dig härliga, starka människa

#77 - - Martina Jonsson :

Kram på dig fina du, jag kämpar fortfarande efter 3år med uppbyggnad av jobb. I dagsläget är jag uppe i 75%. Så ja det tar tid.

#78 - - Lollo:

Hej, Nanne!
Ta hand om dig! Har en person i min bekantskapskrets som drabbats av samma sak o det är lång väg tillbaka. Viktigt att lyssna på kroppen o inte försöka när det inte funkar.
Sköt om dig! 💖
Lollo

#79 - - Helen:

** Självklart ska det stå**
Älskade Nanne ♡

#80 - - Marianne :

Hej. Mycket fint skivet känner igen mycket av det du skriver pga sitter i samma sits nu har varit sjukskriven sen siste juni. Det är fruktansvärt...Men de går framåt sakta. Har bestämt skynda långsamt och tänk inte på jobbet och ta den tid det behöver. Tur man har sin nära. Krya på dig. Kram

#81 - - Susanne :

Hej fina härliga Nanne!

Hoppas verkligen du vilar och lyssnar på din läkare nu och inte börjar jobba för tidigt. Du är viktigast och vi vet och ser att du älskar ditt jobb men DU är viktigast. Finns bara en av dig och det är du 😘. Vila och ta hand om dig nu så hoppas vi få se och höra dig så småningom.
Hör dig varje dag hemma från stora dotterns rum (19 år). Där spelas du för fullt hela tiden! 😊 Jag har själv följt dig sedan första gången du var med i Melodifestivalen och alltid gillat din stil. Döttrarna hemma älskade dig när de såg dig första gången i melodifestivalen och sjöng " Håll om mig " . Sedan dess har du spelats flitigt! Vi hade även äran att träffa dig i Uddevalla för flera år sedan.
Be nu dina nära att fortsätta hålla om dig och när andan faller på tycker jag du ska köpa lite skor. 😉😊Och om någon stoppar dig så kallar du honom för "pissnisse" bara så löser det sig!

Massor av kramar, Susanne

#82 - - Eleonor Johansson:

Var rädd om Dej! Kram '

#83 - - Anna:

Tack för att du sätter så bra ord på hur det känns <3
Ta det lugnt Nanne. Ta dig sakta sakta sakta tillbaka.
Kram

#84 - - Kerstin Karlsson:

Underbara Nanne! Krya på dej å framförallt var rädd om dej å låt det ta den tid som behövs!

#85 - - Mar :

Ta hand om dej! Var rädd om dej.

#86 - - Anonym:

Tack för att du satte ord på den frustation och skam man känner vid utmattningssymptom.

#87 - - Camilla :

Krya på dig och kom ihåg att vara rädd om dig själv! Du har bara ett liv, kom ihåg att vårda det, ligg och pilla naveln någon gång emellanåt! 💕

#88 - - Anonym:

Så ledsamt att läsa! Din hälsa kommer först och alla som vill ha en bit av dig får vänta!!! Vila, sköt om dig och vila lite till ända tills det spritter i benen och glittrar i ögonen igen. Många kramar!!

#89 - - Viktoria :

Ta inte på dig något jobb alls förrän du kan gå ut och träffa folk utan att bryta ihop. Detta tar tid. För mig tog det 16 månader att blir "frisk" men fortfarande efter 3 år så får jag vara vaksam. Blir jag för trött får jag migrän osv.

Du har ett liv och det ska du ta vara på.
Kram och lycka till och en kram till Peter som är ditt stöd så som min man var till mig.

#90 - - Elisabeth Larsson:

Hoppas verkligen att du tänker på dig själv i första hand framöver , lyssna på din läkare men bara du kan veta när du är redo för att jobba igen . 💕Sänder massor av styrke kramar till dig 🤗

#91 - - Ulrica Green:

Va rädd om dig Nanne 💕

#92 - - Angela:

Hej Nanne 😊 läste din blogg om hur kämpigt du och Peter haft det under en så lång tid. Vill bara säga att mitt hjärta berördes djupt, och jag önskar dig all kärlek och glädje samt ett fullständigt tillfrisknande från allt det onda som drabbat/drabbar dig pga att du är en sån ambitiös och arbetsglad kvinna. Var nu riktigt rädd om dig.....skickar många kramar och all god energi jag kan uppbringa. Kram Angela

#93 - - Elinor:

Många många fina kramar till en sådan fin kvinna som du ta allt med lugn å ro minut för minut känn efter vad du orkar en dag ser vi dig igen på senen glad över att vara tillbaka men som sagt allt i din takt ❤️❤️❤️

#94 - - Christer Svensson:

Hej Nanne!
Jag vet precis vad du går igenom. Jag har varit sjukskriven över ett år av just samma orsak. När paniken kom trycket över bröstet, hjärtat som slog som om det skulle hoppa ur kroppen. All kraft som försvann och det känns som man skall dö. Men livet återkommer sakta men säkert, men det tar tid. Låt det ta tid ha inte för bråttom att återgå till det normala. Va rädd om dig nu du har bara ett liv krya på dig lugnt och säkert. Kramar Christer

#95 - - Anonym:

Vila och sömn viktigt.att kroppen säger i från.kram hoppas du blir bättre.hälsning från anita.

#96 - - Mona Lindgren:

Hej Nanne,ledsen att höra detta önskar dig god bättring,sitter i samma sits sedan flera år,dock har vården gjort mig sämre,felbedömning och felbehandling,varma kramar från en som diggar dig

#97 - - Theresia Westling :

Jag förstår dig fullständigt. Jag har själv drabbats och ingen förstår mig.
Nu har jag kommit tillbaka arbetet och känner fortarande efter min frånvaro att jag inte är mig lik. Jag var tvungen att börja äta medecin. Min frånvaro var 1 1/5 år.
Förresten så vill jag berätta för dig att min dotter Denice är en stor fans till dig.
Hon kämpar med att vara ensamstående mamma till 3 underbara barn.

#98 - - Bonnmoran:

Bästa Nanne, livs levande och sköra väsen.
Jag läser dina ord och genast blandas dina upplevelser med mina egna, vet nästan inte om det är mig själv som du beskriver.
Den skrämmande känslan av desorientering, orkeslöshet och maktlöshet tar hårt grepp om den lilla människan när hon gått över sin egen gräns.
Jag önskar dig all kraft och styrka att ta dig upp över ytan, men stanna där då ett tag. Ett långt tag. Var redo för bakslag och besvikelse över att kroppen inte lyder. När du är läkt har du med dig en större kännedom om dina gränser.
Gör en bra dag. Med värmande hälsning bonnmoran Tina.

#99 - - Malin:

Fy sjutton... låter helt fruktansvärt.
Men skynda långsamt nu... var ledig, bli helt frisk.
Vi finns kvar här sen oxå, din publik.
Styrkekramar!

#100 - - Mojje:

Ta dig tid! En utmattning som man jobbat mot i många år går inte över på några månader. Jag fick hoppa av allt i mitt liv i slutet av 2014, är inte riktigt tillbaka än. Mitt hjärna var så borta att jag missade sjukskriva mig. När den äntligen klarnade tillräckligt var det försent. Så jag har haft noll i inkomst. Var glad din familj står bredvid dig. Jag har förlorat man barn o barnbarn. De fattade inte alls varför jag plötsligt inte orkade vara mitt gamla aktiva jag. Det kanske är så att det går fortare att komma en bit tillbaka om man har stöd? Jag har förlorat familj hem och inkomst så hur min framtid ser ut vet jag inte. Som du skriver, det här är ingen "modesjukdom" - den är på allvar. Önskar människor kunde förstå det!

#101 - - Catharina:

Tack Nanne för att du så i minsta detalj beskriver det hur det är att drabbas av panikångest. Det ökar definitivt min förståelse för min dotters panikångest. Tag hand om dig! Kram

#102 - - Marie:

Tack för att du belyser en sjukdom som fortfarande 2016!!! är så stigmatisering. Var rädd om dig själv💕💕💕 kramar

#103 - - Sten Andersson:

Har själv varit med om det här. Du har en lång resa framför dig. Men, det kommer att bli bättre. Sköt om dig :-)

#104 - - Ewa:

Åh herregud!
Sköt om dig Nanne. Det tar den tid
det tar att bli frisk ❤

#105 - - Diana:

Hek Nanne!
Du känner inte mig men jag beundrar sig!
Jag läste vad du brskriver och kan bara instämma nickande..... för mig hände dwtta 2013, jag satt 2 månader på altanen och hemma i sängen grät, helt slut
Till sig bill jag bara av ren omtänksamhet säga
1. Tänk inye yanken att börja jobba förrän om 1-2 år
2. Börja orka med familj och hem
3. Träffa vänner på en fila och glädjs åt att orka med det
4. Välj SPA, yoga och meditationer för att få bygga upp din energi
5. Välj din kost med omsorg, lätt att järn depåer töms vid utmattning och boosta dig med D vitamin
6. Välkommen till Åland och njut en weekend på klipporna och skogspromenad med mig 😉för att tanka energi och få ett lugn av naturen 😉
Stor kram och sköt om DIG kära du!
( p.s jag har en underbart stöttande hjälpsam man som också heter Peter 😉
tydligen är dom bara bäst 😘)

#106 - - Margareta Johnsson :

Så fantastiskt att du går ut med detta inlägg.. Jag & många andra känner igen sig i vad du upplevt & upplever ...Jag känner att jag blir aldrig den samma som innan ... Har lärt mig så oerhört mycket efter min utmattning .. & som du skriver nära & kära är superviktigt ( om man nu har det)
För mig är du en hjältinna som vågar skriva om din ångest, gråt förtvivlan osv... Du e' förebild att våga gå ut som offentlig person ... Tack & ta hand om dig Nanne..💕💕💕💕💕

#107 - - Carina Bagger:

Sköt om dig och låt det ta den tiden som behövs❤️ Du kommer inte glömmas bort , för den fantastiska artist som du är . 🙏🏻 jag kan vänta tills jag ser dig "utvilad" på scenen , tv rutan . Kram

#108 - - Anonym:

💜💜💜💜

#109 - - Sanna Strandberg:

...herregud lilla gumman❤jag vet inte hur jag ska uttrycka mej men VAR RÄDD OM DEJ...sätt inga datum för något, låt det ta dagar månader ja år om du behöver....BARA VARA, jobb ja tom hela världen kan vänta, ditt liv gör inte det! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart mår bättre...steg för steg en liten bit i taget❤ styrkekramar i massor DU ÄR SÅ FIN & FÖRSTÅR DU KÄMPAT MED HELA DETTA LÅNGA INLÄGG men be för guds skull inte om ursäkt detta hänt det finns ingen skam och skuld!!! Bara en sak...glöm ALDRIG lyssna på ditt inre igen när det säger stopp igen ingen hur mycket man älskar det man gör, är övermänniska☺ hellre ge oss som älskar det du gör ett uns av det du gett innan för du ger så mycket att det är kanon ändå!!! Kram

#110 - - Anonym:

Var rädd om dej !!! Kram från en som vet hur det känns !

#111 - - Marianne Johansson:

Nanne, du är inte ensam. Här sitter jag, en kvinna jämngammal med dig, som drabbats av samma kollaps som du.
Din text sätter verkligen ord på detta sjukdomstillstånd. Jag känner så väl igen mig i det du beskriver; hur hjärnan plötsligt slår av likt en jordfelsbrytare, kroppen slås ut och du klarar plötsligt inte det mest självklara. Man ser hur folk runt omkring samtalar och skrattar, men varken hör eller förstår ett ord av det som sägs. Den sociala samvaron får läggas i träda, vilket skapar en inre konflikt för mig som normalt är en person som älskar att vara med där det händer saker.

Liksom du är jag en högpresterande person med stark ansvarskänsla och lojalitet för det jag ger mig i kast med samt oerhört mån om andras välbefinnande.
Jag är nu efter drygt fyra månader på bättringsvägen, men är fortsatt sjukskriven fram till början av oktober då jag ska på återbesök till min läkare.

#112 - - Eva Nilssom:

Kan bara säga: Krya på dig!!! Skymda långsamt o var lyhörd till dig själv. Din berättelse berörande , vi är alla människor inga evighetsmaskinen. Vi har bara så svårt att inse vår egen kapacitet. Har själv problem i familjen o man känner verkligen hur det suger all must ur en. Är ännu inte utbrunnen men känner att tråden är skör, att man vill såå mycket men fattar inte hur man ska räckatill. Arbete, barn o barnbarn samt en kär särbo. Många ställen man behövs på för de som är viktiga för en men känner ju ibland att man ibland borde prioritera sig själv för att inte gå under. Fast det är svårt. . . Krya på dig! Ser fram emot o höra av dig igen. Blir så glad av din musik Hälsningar EvaN

#113 - - Knut Andersson:

Nanne tillåt dej att vara egoistisk ditt liv är det värdefullaste du har, var rädd om dej självi första hand👍

#114 - - Anneli:

Snälla goa Nanne!
Det tar år att återhämta sig och du blir inte samma Nanne igen. Du kommer inte att orka leva som du gjorde innan så lägg alla tankar på återkomst till arbetslivet 2016 på is annars är du snart tillbaka på ruta ett och då kommer det att ta ännu längre tid att komma tillbaka. Din hälsa är viktigare än något annat!

#115 - - Ida:

Kära Nanne! Några månader är verkligen ingenting i en rehabilitering från det du varit med om!!! Det tar oftast längre tid att ta sig tillbaka än så...och att jobba i det tempot du gjort finns det ingen människa som klarar i längden! Jag själv har drabbats hårt tidigare och det tog mig 2år att verkligen komma tillbaka ☝ och stresståligheten är för alltid lägre efter! Ta väl hand om dig!!! 💚💚💚 mvh Ida

#116 - - Marita:

Finaste Nanne, kloka du, var rädd om dig och din fina familj. Vi, dina fans finns kvar tålmodigt tills du är frisk. All kärlek och värme! Kram 💕

#117 - - Anita Hörnberg:

Kära fina Nanne. Jag känner igen mej i vartenda ord du skriver. Det är ett rent helvete att hamna i utmattningsdepression. Ge dej tid och gör bara saker som är roliga under läkprocessen. Fortsätt krya på fina du och tack för all glädje du skänker. Varma kramar

#118 - - Bosse:

Det att svika oss som publik det tycker jag inte att du gör, men att du sviker dig själv genom att inte låta dig ta vila då och då från jobb och öka din livskvalité och din hälsa.
Vi är så glada när du väl dyker upp och ger oss så mycket glädje med din energi.

#119 - - Benny Wall:

Hej
Känner igen mig har råkat ut för detta ,sa alltid ja inte nej 1996 då var inte så känt att gå i väggen, en släng 2009 men har återhämta mig och livet är underbart kan nu säga nej och väljer själv mitt tempo .Nanne ha nu lugn och fin resa i framtiden tänker på dig./Benny

#120 - - Ettaetta:

Var rädd om dig❤️ Strongt att berätta! Kramar

#121 - - Christian Holmgren :

Been there, done that. Vet vilket h-e det är, speciellt tiden innan någon kom på vad det var för fel. Tyvärr tror jag inte att man någonsin blir av med eländet, men med tiden lär man sig leva med det. Personligen lever jag efter tre enkla regler: Ät ordentligt, sov ordentligt, undvik negativ stress, då klarar man sig rätt fint. Krya på dig, och lycka till
//Christian

#122 - - Karin :

Ta det lugnt. Vila.
Känner igen mig i mycket du skriver.
Tänk på dig själv.
För det finns bara EN Nanne .
Många styrkekramar 💗💕💗💕

#123 - - Linn Evaldsson:

Kämpa på Nanne! I sånna situationer måste man va/bli egoist. Kram tänker på dig.

#124 - - Inger Hansson :

Vi möttes i logen på Flygeln i Norrköping när du övningskörde med sonen. Det var underbara Mark Levengood som presenterade oss för varandra. Tror vi har samma "bokstavsdiagnos" HSP High sencitiv person. Såna måste som alla men kanske mer. Vila den sjunde dagen. Unna sig återhämtning. Du skriver så bra så resandet kanske ska minska och boken föds. Den behövs. Kram inger

#125 - - Laila:

Sån smärtsam läsning då jag känner igen mig i allt du skriver. Goa fina Nanne,var rädd om dig. Det finns bara en av dig och du är så värdefull för många. Men först och främst är det dig själv du måste tänka på,jag har själv vart i din situation och nu precis har min mamma gått bort och sorgen och saknaden är så stor och smärtsam och jag börjar märka av det du skriver om hur kroppen börjar lägga av..Tack för alla dessa ord som fick mig att vakna till och nu ska jag vara extra försiktig. Stor kram till dig och skynda långsamt.

#126 - - Maggan sundström:

Kära du.....började gråta när jag läste ditt mail.
Dumåste varva ner ta vara på dig det finns bara en Nanne .
Många kramar Maggan...du är bäst.

#127 - - Ulrika Bruton:

Bästa bästa Nanne,
Jag drabbades av panikångest för 15 år sedan, ung och jobbade på kryssningsskepp i rasande tempo, contract efter kontrakt utan semester. Det är fruktansvärt. Har man inte upplevt det är det omöjligt att förstå: det är inte 'utmattning' som går att sova bort på en helg, det är fysiskt. Det är läskigt. Okontrollerbart.
Ta all tid du behöver. Vi är alla kvar när du är redo.

#128 - - Caisa:

Var rädd om dig och lev i nuet, lättare sagt än gjort😪 Men livet är väl ändå familjen vännerna och du. Resten har egentligen inget värde när livet sätts på prov. Erfarenheter i livet har gett mig den insikten och nu prioriterar jag annorlunda. Vi bär på en ryggsäck och den behöver luftas och låte de goda komma in. Minnas de som lämnat oss med glädje inte med sorg.
Släpp jobbet och gör saker som helar dig. Kramas och skratta. Beröm alla steg och de små är viktiga för att hitta rätt på stigen. Många kramar till dig, Caisa

#129 - - Lars:

Fantastiskt bra och öppenhjärtligt skrivet, ett viktigt bidrag till alla som ibland tenderar att glömma den mänskliga naturen, våra fysiska och mentala möjligheter men också begrännsningar. Vi måste vara stolta över att vi inte är madkiner, utan i grunden fantastiska men dock så ömtåliga varelser. Dagens mediaindustri gör att vi alla måste ta vårt eget ansvar så vi inte överskattar våra resurser, och att också hjälpa andra att inse detta. Det är inte kvantiteten på våra insatser som räknas, hanterar vi våra liv klokt, så borde kvaliteten bli bättre när vi lär oss att begränsa, att ibland säga nej, att våga gå sin egen väg genom mediabruset. Tack Nanne, bitt bidrag är viktidgt i detta.

#130 - - Leffe:

Du måste lära dig, säga Nej och Nej Tack.

#131 - - Ea :

Meditationen är ett naturligt sätt för kropp och själ att ankra i stormen och låta den rida förbi. Prova någon form av meditation med fokus på andningen, det har hjälpt mig väldigt mycket. Börja med några minuter om dagen och öka när du är redo. Återhämtning tar tid, tvinga den inte, lyssna på dig själv. Psykisk och fysisk hälsa är långt viktigare än jobb just nu.

#132 - - Lena "Bas-Lena" Karlsson:

Oj oj oj!

Lova att skynda långsamt!
Been there, done that!

Om man börjar "ta i" igen för tidigt, slår man näbben i väggen direkt!

Varsamt varsamt, lugnt o fint i alldeles egen takt☺

Guld värt med familj o karl'n som ställer upp! (Karl'n har jag, men familjen-njäe....)

Ta det lugnt så du kan komma igen o göra det du (och vi!) älskar att du gör!

Kram Lena ☺

#133 - - Tina Wilhelmsson:

Hemsk och underbar läsning. Tack för att du orkar berätta.

När jag crashade fick jag ovärderlig hjälp här: http://mineralterapi.dinstudio.se/empty_8.html. Hon är helt fantastisk! Kan vara värt att kolla upp.

Önskar dig det bästa möjliga.
/ Tina

#134 - - Mats Haglund:

Hej Nanne! Bra skrivet och beskrivet, bara så du vet, du har inte svikit någon! Vi gör det vårt hjärta är fyllt av och förstår inte bättre, men vi människor är som träd, vi bär våra årsringar inom oss och allt vi är med om lagras in. Oavsett vad hjärnan vill minns kropp och själ alldeles själva och plötsligt är minnesbanken full. Kropoenvskriker och det själsliga utrymmet är fullt. Önskar dig all lycka framåt, men vill ändå skicka med 3 tankar. Ge det minst lika många veckor att läka som det tog år att komma dit! Det blir aldrig som innan! Du blir (ännu) klokare! 👍🌹💗

#135 - - Anett :

Du kan verkligen sätta ord på hur det är att gå in i väggen. Jag varit där själv. Ta den tid du behöver. Själv fick jag akupunktur för energierna i kroppen har av varan det lilla som finns. Mina organ var det inget fel på enligt läkare men dom var slut energi mässigt. Akupunktur var det som tog mig över tröskeln att inte falla tillbaka utan orka hålla mig på rätt sida. Så gick jag länge tills jag började med fitline och det tog mig tillbaka till livet väldigt snabbt. Utan den här jag nog aldrig kommit tillbaka igen. Idag ser jag det positivt det som hände för jag fick en lärdom som är guld värd och kroppen flaggar tidigare om jag rusar för fort och jag lovar att du kommer som alla vi andra att lyssna på dom signalerna varje gång och aldrig ignorera dom. Ta den tid du behöver och ta hjälp av natur preparat så är du på banan snart igen. Vi fans finns kvar här när du är redo. All kärlek till dig

#136 - - Anita Stark:

Kära Nanne 🌺Ta de lugnt o tänk på dej själv.Du har gått igenom mycket o behöver verkligen vila.ja både fysiskt. O psykiskt .Du har en under bar man som finns för dej.flrsök o tänka på allt gott o hur mycket du har hjälpt andra.nu är det dax att vi stöttar dej.Jag gav dej en kram på IF Metall dagen för många år sen o jag önskar jag kunde ge dej en som du gav mig.Du vet inte vad dina ord gjorde mot mig.Tack.önska jag kunde ge tillbaka.Ha de gott o vill du bara vara så finns vi i Blekinge.kram💕🌺

#137 - - Anonym:

Underbara du Nanne! Det finns inte en svensk artist till som håller ett sådant tempo som du gör! Är förundrad över att du överhuvudtaget står på benen! Beklagar allt du behövt gå igenom och hoppas du ger dig själv den tid du behöver för att återhämta dig! Vi som älskar dig som person och allt det du levererar finns kvar när du är tillbaka!
Styrkekramar till dig och ta hand om dig! ❤️Kramar

#138 - - Monika :

Du är en underbar människa Nanne❤️Var rädd om ditt liv . Hälsan i första hand. Ta ett djupt andetag och gå ut i naturen och andas in alla fina energier naturen har att ge,, det ger verkligen styrka tillbaka till livet , det har hjälpt mig otroligt mycket efter min sjukhusvistelse och diagnos .. I dagsläget så mår jag bra drygt ett år senare.. Jag älskar livet ❤️ Kram till dig Nanne❤️

#139 - - Irene Kjellander:

Precis så var det för mig när vi beslutade att sälja vårt företag ( en livsmedelsbutik) efter 13 år med jobb upp över öronen!! Tänk på dig själv o ta det lugnt!! Irene

#140 - - C:

❤️ Kram

#141 - - Lizen:

Så himla bra skrivet! Exakt så där var det för mig 2006. Känner så väl igen alla känslor och det är jobbigt att bara läsa om det.
Men det går över, i alla fall så mattas det mesta av :)
Lycka till

#142 - - Ingrid de Laval:

De allra varmaste kramar från Jan och Ingrid. Jag vet vad Du talar om.

#143 - - Jenny Eriksson:

Gjorde samma resa (nästan) för drygt 17 år sen & trodde oxå att jag kunde fixa allt & allting & till slut sa min kropp "TVÄRSTOPP" & sen drygt 16 år tillbax så går jag mé konstant kronisk smärta från nacke & till fötter - i varje muskel, led & millimeter i kroppen - & jag vet inte hur många gånger jag var till läkaren innan jag ÄNTLIGEN fick min Fibromyalgi-diagnos 2004 & innan dess (& även efter oxå för den delen) så har jag fått höra mer än en gång att jag är "inbillningssjuk", lat, slö, tycker synd om mig själv o s v men är de nåt som jag har försökt lära mig (är inte där helt än men men.. skam den som ger sig) så är de att alla dessa "förstå-sig-påare" & "experter" som kommer mé än den än den andra kommentaren oftast inte har en susning om va de pratar om & jag tror inte att nån av dem skulle vilja byta plats mé oss som är sjuka - ens för en sekund - & att få de nerstoppat i halsen att de skulle vara trendigt (???) De är ju bara så sjukt så de finns inte ens ord för de (iaf inga som är lämpliga för tryck) :/ Jag kan lova att jag inte känner mig de minsta "trendig" & "inne" när jag inte kan ta mig ur sängen just därför att min kropp bokstavligen BRINNER - ungefär som om nån skulle stå mé en skärbrännare emot en - & jag börjar så smått lära mig att försöka göra EN sak i taget & EN sak varje dag (d v s de dagar jag kommer ur sängen) för jag vet att om jag gör fler saker en "bra" dag så får jag ett par dagar då jag blir helt/delvis sängliggandes mé en värk ifrån helvetet :( Nåja så ser min tillvaro ut & har gjort de sista 16 (snart 17) åren men men ... :/ :( ... De är väl bara & bita ihop & bryta samman & gilla läget & försöka göra de bästa av tillvaron :) Men jag säger som dig - utan min underbara & fantastiska familj & vänner så hade jag aldrig stått ut & klarat mig :) De är verkligen GULD värda!! :) <3 Men försök att ta en liten stund & ett myrsteg i taget & gör de bästa av de & försök tänk att de du inte hinner/orkar göra idag finns förhoppningsvis kvar tills da´n efter & du sitter förhoppningsvis inte i sjön :) & de är ingen som tackar en för att man försöker vara en "duktig flicka" & vara allt & alla till lags & de är inte värt dessa timmar när man ligger i sängen & kroppen skriker "VILL INTE" :( Krya på dig nu & var rädd om dig! :) <3

Massor mé varma & soliga sommarkramar

Jenny

#144 - - Betty:

Krya på dig och tänk på dog själv nu vill se dig frisk för du är ju en sån positiv människa och inte minst alltid så glad sköt om dig underbara du ❤❤❤❤

#145 - - Vivi:

🙏🏼❤️

#146 - - Lolita:

Hej! Ta, det lugnt tänk på dig själv,det är du värd. Jag vet vad du går igenom, varit där själv. Saknar dig du är fantastik. Varma kramar!💗

#147 - - Maria:

Vilken fruktansvärd pärs, men att börja jobba redan i september? Varför inte ta en time out på ett år? Vi vanliga kommer inte att glömma bort dej! Kärlek!

#148 - - Lina:

Tack för dina ärliga ord. Så igenkännande och trösterikt när man är i samma sits. Kärlek till dig Nanne

#149 - - Fredrik:

Väldigt väl beskrivet. Det går som sagt inte att göra om man inte provat själv. Lite grand som att människor utan barn vet hur det är att vara förälder...

För egen del tog det 22 månader innan jag kunde arbeta igen.

#150 - - Lena:

Tårarna bara kommer när jag läser detta. Snälla rara du.. Ta hand om dig och inse att du är värdefull ❤️ Det är så viktigt att du bara får vara Du ❤️ Man kan inte vara den som ska vara överallt och fixa allt!! Kom ihåg att Du är värdefull ❤️ Massa Styrkekramar till Dig ❤️// Lena

#151 - - Chatarina Carlsson:

Hej kära du........! Jag är så ledsen för din skull och vet precis vad du pratar om. Det här hände mig för ca 15 år sedan och jag känner igen på allt du skriver men jag förstår att ditt arbete är mer hetsigt och krävande än mitt. Du har allas ögon på dig hela tiden.
Jag brukar kalla mig själv arbetsnarkoman - jag älskar mitt jobb, jag tycker om att leda, delegera, bli omtyckt, visa att jag är duktig, vill gärna stå i fokus, är det ngt som händer så vill jag helst vara där.
Förstår i efterhand att jag gjorde mig oumbärlig - ingen annan skulle få göra det som jag kunde göra bättre, jag ville visa att jag var duktigast, högt krav på att allting blev bra och då behövde jag vara där.
Jag är uppfostrad med att alltid höra att jag var duktig, jag kommer inte ihåg att jag fick beröm för att jag var fin, söt, smart, vacker eller ngt sådant utan för att jag var duktig och kraven växte hela tiden.
Det har varit många sjukskrivningar för mig och det är för att jag inte är så bra på att ändra min livsstil. Jag har ändrat på mycket men jag är inte riktigt hemma än med det. Jag arbetar mer fortfarande lika mycket om inte mer fram till för 1 månad sedan då vi omorganisera på jobb och jag har tillåtet mig själv att bli avlastad (många klappar på axeln för det). En doktor sa till mig en gång att utmattningssyndrom är en sjukdom och den blir man aldrig av med men man kan vara utan symptom om man ändrar livsstil. Det är så rätt så.........det kan gå långa tider där jag mår bra. Jag kan ha perioder där jag arbetar alldeles för mycket och ska vara ledig en hel helg, då går jag ner så mycket i varv att jag blir sjuk, alla symptom infinner sig. Svårt att andas, ont över hjärttrakten ( det har blivit många EKG), smärtor var som på kroppen och jag förstår inte var det kommer ifrån, yr, konstig känsla över ögonen och som om det sitter ett skaft eller stav rakt ner genom hjärnan. Läsa en bok har jag inte gjort på ca 15 år, har fortfarande svårt att läsa ett papper och förstå vad det står.
När det här hände så arbetade jag som kock/kökschef och personaladministratör på en mindre konferensanläggning som många trodde var min egen men jag var bara anställd. Idag är det samma arbetsplats men jag arbetar som platschef för ett ABT-boende.
Man kan komma tillbaka bara man håller sig i skinnet.
Det är precis som du säger att många kanske uttrycker att "jag har gått i väggen" och jag behöver vara hemma för att vila en helg. Det är inte coolt, det är inte ngt man ska slänga ur sig om det bara är att man behöver vila lite extra. Det är ett ordmissbruk av ett hemskt sjukdomstillstånd. Du är en av dem som tyvärr har fått genomlida och fortfarande lider och kommer att känna av det här framöver under en lång tid. Vi är många där ute som vet vad du pratar om och som förstår när du säger att man inte orkar eller kan ta in vad folk pratar om eller att man står som i en dimma bland personer som pratar och har trevligt. Man kan inte prata, man kan inte lyssna, man vet knappt vad nästa steg är.
Var rädd om dig och ha inte för bråttom för du behövs för din familj och som artist. Kram

#152 - - Pia freij :

Sänder en stor kram. Skynda långsamt
Va rädd om dig. 💙💙💙💙

#153 - - Helena:

Stor kram till dig Nanne💕 Du är helt fantastisk och jag önskar dig all kärlek i ditt tillfrisknande. Jag har själv varit där du befinner dig och vet att vägen mot ett tillfrisknande är lång och mödosam. Den väcker dock upp en medvetenhet om vad som är viktigt i livet, att faktiskt lära sig att våga älska sig själv och ge sig själv de bästa förutsättningarna för att må bra igen. Då först kan vi börja ge av oss själva till andra.

#154 - - Iréne:

Ja du Nanne, jag tror du måste varva ned ännu ett tag... tror inte att du ska satsa på julshowen, vill inte vara elak, men vet av erfarenhet att kör du på för tidigt så faller du igen, djupare. Du är ju ett livselixir snälla var rädd om dig så du kommer tillbaka även om det tar ett eller flera år. Vill så gärna se dig på scenen igen pigg och glad. <3 Styrkekramar till dig. // Iréne

#155 - - Åsa Ahlkvist:

Bra du till slut lyssnade till din kropp,Krya på dig,Kramiz

#156 - - Tommy:

Kära Nanne! NU ska du bara tänk på dej och dina kära, inget annat! Kramar i massor!

#157 - - Jonny Kvist:

Lider själv av utmattningssyndrom sedan 17 år tillbaka. Har haft 10 riktigt tunga "återfall" under dessa år. Senaste perioden började i januari 2016 och pågår fortfarande. Orkar varken jobba(trots att jag precis som du gillar mitt jobb) eller ta hand om mitt privatliv och mina intressen. Att sedan inte kunna/orka läsa texter eller titta på TV eller inte ens lyssna på radio gör livet väldigt begränsat. Lider med dig och alla andra drabbade av denna hemska och lömska sjukdom/tillstånd. Jag uppskattar verkligen att du går ut och berättar din historia. Du är en sann hjälte i mina ögon. Ta hand om dig och skynda mycket långsamt. Inget i hela världen kan vara värt att gå för fort fram och hamna i ytterligare ett återfall(tro mig de blir bara värre och värre för varje gång).
Med beundran och mycket varm hälsning från en utmattningsbroder!

#158 - - Kristin:

Hej jag tycker du är fantastisk. Ta dig tid att lyssna på dig själv och läkarna du kommer må så mycket bättre av det .

#159 - - Carola:

Hej! Känner igen det. Var tillsammans med en galen man, fick barn, och pluggade dubbelt. I dag många år efter kanske jag har några råd. Akupunktur, läs kaos i kvinnohjärnan av mia lundin. Hon menar att stressen kan skapa både hormonell obalans o binjuretrötthet där det du beskriver blir effekten. Sedan har jag alldeles nyss kommit i kontakt med utmattningsskolan.se som har tipps om mat osv.
Håller tummarna för dig många kramar carola

#160 - - Oddny Hultgren :

Lilla gumman min.💜. Lyssna och lär dig att tyda vad din kropp vill. Man kan inte hinna med allt, vara alla till lags. Ta väl hand om dej. Styrke kramisar.

#161 - - Mia:

Känner igen allt så väl. Har själv trillat dit 3 ggr under 6 år för jag inte lyssnat på kroppen förrän för 1 år sedan. Lyssna på vad din kropp säger till dig och låt det ta tid. Dina fans kommer vara kvar och vänta på dig när den tiden kommer då du är redo att rocka loss igen. Många styrkekramar

#162 - - Björn:

Hej Nanne!
När jag läste detta blogginlägg via Facebook så flög jag tillbaka 11 år tillbaka i tiden. Då studerade jag på en av landets musikhögskolor. Min dåvarande sambo bröt plötsligt ihop en dag, hon bara grät, åt inget, ville inte träffa någon eller gå ut. Jag kunde väckte henne på morgonen och ge henne frukost i soffan framför tv:n. När jag sedan kom hem på eftermiddagen 6h senare satt hon likadant i soffan som när jag lämnade henne med tom blick och inte rört varken frukosten el sig själv under hela dagen. Jag tog henne till läkaren som konstaterade att hon hade fått utmattningsdepression! De kommande 7 åren var jag ständigt där för henne. Det var väldigt tuffa år som tog hårt även på mig. Dock lärde jag mig mycket om människan, om mig själv och att lyssna på de signaler som kroppen ger mig.

Jag hoppas verkligen att du snart är på benen igen, din energi och musik behövs i detta land men känn ingen press Nanne! Du är en människa som jag, kungen och statsministern, en människa!

Ta hand om dig Nanne, låt dig nu läka i både kropp och själ. Vi som tycker du gör ett fantastiskt arbete kommer att vara där när du väljer att ställa dig på scenen igen oavsett hur länge det dröjer. Min före detta sambo blev frisk och kunde klara sig själv efter 7 år. Vi gick sedan åt olika håll i livet men är goda vänner och jag har hjälpt henne att överleva den svåraste tiden i hennes liv.

Du och jag känner inte varandra men bara för det så kan man dela med sig av sitt liv i hopp om att stödja och hjälpa en främmande person till att den mår bättre. Och tack för all den musik du skänkt glädje med till så många.

Med vänliga hälsningar
Björn

#163 - - Anneli Gauffin:

Hej Nanne! Tack för Ditt fina "brev" som verkligen är skrivet från djupet av Ditt hjärta! Har en kollega som drabbats på liknande sätt som Du så jag har sett det på nära håll, inte roligt alls! Hoppas nu innerligt att det går framåt i positiv riktning för Dig. Försök att inte tänk så inrutat utan Du måste bli bra först! Läste om Björn Skifs häromdagen, inte roligt det heller... Men både Du och han är ju fina artister och vill ut och "leverera" men det är inte alltid man kan det utan, som Du skriver, det är jätteviktigt att man lyssnar på sin egen kropp och dess signaler! Boka inte upp Dig för mycket för framtida jobb nu utan planera dag för dag och inte för veckor/månader. Du skall veta att vi är många som tänker på Dig! Många kramar och massor av krya-på-Dig- hälsningar från Anneli :)

#164 - - Helena:

Hej Nanne tack för en bra beskrivning på hur detta med utmattning känns. Trist och jättetråkigt att du hamnat där du med. Har själv varit sjuk i utmattning sen 2 år och nio månader tillbaka. Har själv jobbat hårt och stressat halva mitt liv så det här med utmattning önskar man ingen annan. Fick som du panikattacker,flera om dagen,yrsel mm ett rent helvete. Det tar otroligt lång tid detta,trodde man skulle vara på banan igen efter några veckor, men icke. Har haft många bakslag med tiden och ramlat tillbaks. Ta väl hand om dig, låt kroppen och själen läka riktigt ordentligt innan du börjar jobba igen, har ramlat tillbaks ett antal gånger för att jag börjat för tidigt. Balansgången är otroligt svår innan man lär sig vad man klarar el inte klarar. Stor styrkekram till dig 💜

#165 - - Mirja Broas Holm:

Jag önskar av hela mitt hjärta att du kryar på dig. Jag har gått igenom samma sak och vet vad du pratar om. Nu bör du bara tänka på dig själv och lyssna på vad din kropp orkar med, svårt när man älskar det man jobbar med, men helt nödvändigt. Vi väntar på din återkomst och du tar den tid det tar men vi finns kvar! Stora hjärte kramar

#166 - - Mia Sandquist:

Så bra och ärligt skrivet. Har varit där själv... (minus utlandsresor och tv-åtaganden mm) Ta hand om dig!

#167 - - Lotta:

Tack för att du delar med dig. Av egen erfarenhet vet jag att just tid är det som hjälper mest när utmattningen tagit över hela ens person. Du sätter ord på exakt det jag upplevt, när man så gärna vill delta men paniken och orken inte finns, när gråten aldrig vill ta slut, när det är omöjligt att ens formulera en klar tanke i huvudet.
Det blir bättre. Jag vet det. Jag är där nu. Det svåra är att; hur mycket än människor omkring försöker förstå och ger massor av kraft är det ändå tufft att hela tiden känna att man behöver förklara sig.
Fast nu har jag börjat lära mig att den förväntningen finns bara i mig själv. Inte hos andra. Jag tror på öppenhet, men det är först nu när det vänder som det är möjligt, för när man är mitt uppe i det förstår man inte ens själv, så hur ska man då kunna få andra att förstå.
Kram

#168 - - Ann:

Tänker på dig. Kram. <3

#169 - - Michelle/Arboga:

Vet exakt vad du går igenom. För mej tog det 4 år att bli "normal"... så ge inte upp!

#170 - - Ann:

#171 - - Kerstin Andersson:

Så ledsen att läsa,var rädd om dig,låt det ta den tid det kräver😍

#172 - - Eva Löfgren:

Krya på dig! Vår dotter råkade ut för samma sak, så jag vet.

#173 - - Marie-Louise:

Många kramar och förhoppning om ett bra tillfrisknande

#174 - - Bosse Ulvesten :

Nanne,
Oerhört bra skrivet, och oerhört bra för Ditt och de Dinas liv, att Du beskrivit Din situation på detta mycket öppna osminkade sätt.
DU och DIN kropp är värd all tid i världen för att återhämta Dig.
Du har verkligen gjort många glada av alla Dina framträdanden, så Du och Din kropp har egentligen all rätt i världen att koppla av, egentligen hur länge som helst, utan några känslor av skyldighet eller tvång alls mer i Ditt liv.
Lev nu bara ett liv som är lugnt, Du har minnen som Du kan leva på vääääldigt länge.

Jag har själv viss erfarenhet, och känner mig mycket mer nöjd med livet, nu när jag dragit ner allt till sparlåga. Jag rekommenderar verkligen det. NJUT nu av livet, och ALLT som Du faktiskt gjort.

Kramar till Dig och Din familj
Bo Ulvesten
bo.ulvesten@gmail.com
(mobil 0735-350000)

#175 - - Bosse Ulvesten :

Nanne,
Oerhört bra skrivet, och oerhört bra för Ditt och de Dinas liv, att Du beskrivit Din situation på detta mycket öppna osminkade sätt.
DU och DIN kropp är värd all tid i världen för att återhämta Dig.
Du har verkligen gjort många glada av alla Dina framträdanden, så Du och Din kropp har egentligen all rätt i världen att koppla av, egentligen hur länge som helst, utan några känslor av skyldighet eller tvång alls mer i Ditt liv.
Lev nu bara ett liv som är lugnt, Du har minnen som Du kan leva på vääääldigt länge.

Jag har själv viss erfarenhet, och känner mig mycket mer nöjd med livet, nu när jag dragit ner allt till sparlåga. Jag rekommenderar verkligen det. NJUT nu av livet, och ALLT som Du faktiskt gjort.

Kramar till Dig och Din familj
Bo Ulvesten
bo.ulvesten@gmail.com
(mobil 0735-350000)

#176 - - Ann-Sofi:

Hej nanne. Stå på dig annars gör någon annan det. Känner igen mig i dig. Du kommer att bli bra, det kan jag lova dig, men du måste bereda dig på att det tar tid. Sedan är det viktigt att man gör sådant man tycker är roligt. Ha bara inte för bråttom tillbaka. Sköt om dig. Kram.

#177 - - Lena Olsson :

Test, har sv

#178 - - Kia:

Kära Nanne, det tar tid att komma tillbaka och du blir aldrig lika stresstålig som tidigare. Ta en sak i taget. Sätt dig själv i första rummet. Jag har varit där du är. Från att kunna hålla minst tjugo projekt igång och att ha ett aktivt socialt liv kan jag nu hantera Max fem samtidigt och det sociala livet får ske på andra villkor för att jag ska orka.
Min läkare sa: Patrik Sjöberg hoppade 2,42 för över 20 år sedan. Det kan han inte göra idag. Vad får dej att tro att du ska orka lika mycket idag som du gjorde för tjugo år sedan?
Lycka till med återhämtningen och lyssna på din kropp!
Kram, Kia

#179 - - Yvonne :

Vill bara säga...ta hand om dig. Varit där...haft turen att som du ha en man som alltid tagit emot mig, hållt om och tröstat.
Vägen är lång och det är mycket att lära...särskilt om sig själv. Styrkekramar

#180 - - Jessica andersson:

krya på dig och ha inte för bråttom tillbaka det tjänar ingen på. var rädd om dig och låt det ta sin tid. ❤️❤️❤️

#181 - - Susann:

TACK och krya på dig! Stor varm kram Susann

#182 - - Lena Jeppsson:

Hej Nanne!
Ett råd från en som varit där i samma läge. Prioritera hårt för det blir svårare och svårare för varje gång man trillar ner i avgrunden att komma tillbaka igen. Mitt tillstånd i dag är att jag även fått en hjärninfarkt somm kapat mitt minne och speciellt vid stress.

Önskar dig lycka till och var rädd om dig!

Kram Lena

#183 - - Gudrun carlsson:

Krya på dej Nanne önskar dej allt gått Kram från Gudrun.

#184 - - Siv:

Kära härliga du!
Var rädd om dej/er,hela familjen!
Kramis

#185 - - Lina:

Fantastiskt starkt av dig att skriva så öppet/naket om hur det är.
Skynda långsamt så du hittar ditt nya friska JAG tempo.
Vi fans fins alltid kvar här ute, oavsätt hur mycke tid du behöver för att må bättre.
😍💪🏼👍🏼🌹🌹🌹🌹🌹

#186 - - Sussie Nordström:

Vila lilla hjärtat. ❤️❤️❤️
Kolla även dina hormonvärden (om du inte redan gjort det) kraftkramar

#187 - - Lena Larsson :

Namnet du skriver verkligen hur det är i denna sjukdom. Men vad du är gör tänk på dig själv och börja inte jobba 100% för tidigt. Lovar att vi som gillar dig kommer att vänta till dagen är mogen för dig. Krya på dig Lena

#188 - - anna:

Styrkekramar 💗

#189 - - Sten Hennig:

Ja ta det lugnt nu och tänk på dig själv, du har givit oss fans så mycket redan....

#190 - - Maggan:

Krya på dig nu Nanne, jag förstår hur du har haft det,jag miste min man i cancer 2014 då vart allt svart för mig, så var rädd om dig nu och bara ha det bra nu med dina nära å kära 💖💖💖

#191 - - Siv:

Hej igen....Jag har mått dåligt en längre tid,från o till,men fattar inte varför..När jag tänker efter,så är det inte så konstigt.
Min handikappade storebror dog,i dag är det exakt fem år sen.
Efter att mamma fått stroke två ggr,så var det jag och min syster som fick åka med honom till sjukhuset i omgångar,han fick inte luft mm...Jag har alltid varit den "starka tjejen".Sen fick min pappa lungfibros,och åkte in och ut till sjukhuset...då var det jag igen....Fick en cysta som tryckte på mitt urinrör,och fick genomgå en 5-6 timmar lång operation,som slutade bra.Pappa blev bara sämre och sämre,och dog på sjukhuset för två år sen,med mej sittande vid sin sida när han tog de sista andetagen.Jag och min man driver företag,så en av dem sista sakerna pappa sa var-När ska du till jobbet idag?Jag sa-Jag är ledig idag,så jag ska ingenstans.-Jag sitter här hela tiden hos dej.Han sa-Bra,och somnade...Jag har en tarmsjukdom i botten(haft sedan jag var 17 år),och fick även reumatisk värk i höstas,och känner att jag inte får den hjälp jag behöver!Min man jobbar mkt(som jag),och jag är ständigt orolig över att han och jag ska "rasa"!Vi har ingen ledig tid ihop nästan,och när vi har det,sover han(och jag ibland).Vi har haft det tufft med firman,efter att kommunen stängt av vägar till vår butik,vilket har gjort att försäljningen blivit mkt sämre,och fått avskeda en i personalen.Hemskt jobbigt!En av mina barndomskompisar träffade "fel" kille i början av året.Det ledde till att han mördade henne i Juni,så ensamma blev de tre barnen,utan mamma.Hon var 47 år!Så har varit på begravningen,och stöttat hennes mamma(som bara hade henne).Vad är det för värld vi lever i?Imorgon ska jag till Neurologen på undersökning,eftersom halva kroppen domnar på mej då o då,är jättetrött,med värk i kroppen ständigt,mer eller mindre.
Fått en skärande smärta i vänster sida av huvudet i omgångar,känns som om blodet inte cirkulerar som det ska,är rädd att det ska säga "pang"...Så.....är det så konstigt att jag är trött?Att läsa vad du skrivit,får mej en tankeställare.
Försöker att varva ner,ta det lugnt,men det är svårt!
Har nyligen fått reda på att vi ska bli farmor och farfar i vår!
Jättekul!
Så...ännu viktigare att vi mår bra,för att få kunna se och mysa med denna lilla bebis när han/hon kommer till världen!
Tack för att du berättade för oss!
Stor kram från mej!Tack för att du finns!

#192 - - Kristina:

Vet vad du går igenom. Tack för att du delar med dig ! Vila och lyssna till ditt inre. Styrkekramar <3

#193 - - Maria:

Jag vet precis vad du går igenom och vet hur förfärligt det är.
Skickar en stor styrkekram och hoppas på ett sunt tillfrisknande. ❤

#194 - - Charlotte :

Tack för att du berättade! Det är precis som du beskriver, ett helvete... Lyssna på kroppen och ta en dag i taget!

#195 - - Nalle Påhlsson:

Bra att du delar med dej Nanne ! Ta det cool nu ! Stor Kram ! Nalle :-)

#196 - - Karina :

#197 - - Anonym:

Jag vet allt för väl Hur det är att ha det så här!! Men lyssna på dig själv du vet när du är redo! Det tar lång tid och man blir aldrig som "vanligt" igen! Ta hand om dig och låt allt ta sin tid!😍

#198 - - Paula Ahlbom:

Grinade när jag läste om dig. Ta hand om dig nu så vi får se ditt glada sprungande glädje igen som jag älskar. När du är redo så kommer jag och sitta i publiken❤️

#199 - - emelie:

Det där har jag vetat om sen i mitten av juli varför du inte haft några spelningar.tänker på dig.Ta hand om dig Nanne!Det finns bara en Nanne!Jag ska gå på snövit i januari,men väntar lite med att skaffa biljetten ditt tills jag ser det att du börjar komma igång med dina spelningar igen.kram

#200 - - emelie pettersson:

Det där har jag vetat om sen i mitten av juli varför du inte haft några spelningar.tänker på dig.Ta hand om dig Nanne!Det finns bara en Nanne!Jag ska gå på snövit i januari,men väntar lite med att skaffa biljetten ditt tills jag ser det att du börjar komma igång med dina spelningar igen.kram

#201 - - Annica Wikberg:

Bra Nanne att du delar med dig om detta. Jag själv var nära väggen, men bromsade i tid, men jag är ändå inte helt okej, minnet har försämrats, så jag vet inte vad jag gör. Förlägger saker, svårt att tänka till vart jag var sist med den. Tålamodet är kort. Har gått på tabletter, humöret blev bättre, för jag kunde explodera på arbetskompisarna.
Ta den tid du behöver, du blir inte bortglömd.
Kramar Annica

#202 - - Monica:

Innerligt Tack för att du klarat sätta ord på känslorna jag själv inte orkar sätta ord på. Nu kan jag bara visa din text så kanske andra runt om förstår och tror.

#203 - - Sanna:

Oavsett vilket yrke man har är man bara människa. Den där kroppen är verkligen smart som slutar att fungera när hjärnan inte lyssnar, vilket gör att man måste ta tag i situationen.
För mig tog det tre månader att acceptera att jag är sjuk. Har känt massvis med skuld (gentemot mina barn som plötsligt fick en mamma som inte kunde laga mat, glömde direkt bort vad någon sa och fick ont i kroppen när jag rörde på mig) och skam (att jag som är så "smart" inte kunde stoppa upp i tid).
Det jag tycker är jobbigast med detta är att det bara är JAG som kan få mig frisk igen, t ex ett benbrott hade röntgats, gipsats, kryckor/rullstol och sjukgymnastik. För att bli bra från detta måste man ifrågasätta sig själv och hitta nya vägar att gå vilket är riktigt läskigt när man har ett invant beteende sedan över 40 år.
Jag är inne på min sjunde månad av sjukskrivning och kan märka små små förbättringar. Men jag vågar inte tro på det ännu.

Kramar från en medsyster

#204 - - Zara:

Åh, vet känslan och lider med dig. Klokt nog kan man säga, "tiden läker" och det gör den här....men de tar tid, lång tid! Kram och styrka till dig!☀️☀️☀️

#205 - - Lena:

Vill bara säga att jag förstår allt du skriver, drabbades själv i slutet av 90 talet, mycket igenkänning. Vill tipsa dig om att också ta hand om kroppen, något som fick mig på fötter och som skapade kontakt mellan hjärna och hjärta var kraniosakral terapi, där och då fick jag den hjälp jag behövde på djupet efter många svängar i terapivärlden. Kroppen bär på kroppsminnen och sorg sätter sig fysiskt därför bör man jobba med hjärtat att lära sig att lyssna på signalerna. Idag får jag påhälsning från kroppen när det är dags att varva ner och jag lyssnar. Ta hand om dig, du är det viktigaste du har <3

#206 - - Ewa:

Tack för en fantastisk beskrivning av utmattningssyndrom. Även om den som aldrig varit där någonsin kan förstå fullt ut hjälper dina ord en bit på vägen. Jag delar så mycket jag kan i ämnet i hopp om att förståelsen ska öka,det sista som överger en är hoppet! Krya på dig!

#207 - - Yvonne Carlström:

Vad fint och levande du skrivit. Det är hårt slag att drabbas av utmattningssyndrom Hoppas du tar det lugnare och verkligen lyssnar på din kropp. Låt det ta den tid som behövs för att du ska bli frisk igen. Lär dig att säga NEJ!

#208 - - Di:

Starkt! Vet hur det känns då jag är inne i mitt i utmattningsträsket för andra gången...Var rädd om dig och det är inte skamligt att säga nej när livet inte räcker till för allt man vill. Styrkekramar från en där ute.

#209 - - Ia:

Fina Nanne ❤

Ditt inlägg är precis som ett utdrag ur min dagbok...

Förstår dig till punkt och pricka, är precis där och har varit i 1 år....

När vi kommer tillbaka vill vi göra det starkare än någonsin och aldrig behöva oroa sig för att falla dit igen.
Men lova mig att låta det ta tid och lova mig att ditt "EGO" får vara din bästa vän ett bra tag!

Finns här och skriver gärna om du önskar.

Många kramar från Ia

#210 - - Cilla:

Älskade Härliga Nanne💖 Jag blev så ledsen när jag läste att du drabbats av denna hemska utmattningssyndrom. Själv trillade jag dit för andra gången för två år sedan, och lär inte kunna återgå i yrkeslivet.
Ta väl hand om Dej på Alla sätt. Du är så värdefull och älskad. Tänk inga SKA och MÅSTEN, lär dej säga NEJ. Det var detta jag inte gjorde.
Va rädd om Dej. Styrkekramar i massor 💞💞💞

#211 - - Rigmor Myrén:

Var rädd om dej💖

#212 - - Yvonne Stigsson:

Saknade dej i Öregrund , ta hand om dej du lilla stora fantastiska Nanne . Många kramar till dej .

#213 - - Monika Eriksson:

Hej! Din energikvot har tagit slut och det är dags att vara egoistisk nu och tänka på dig själv och din familj. Jag blir så glad av att läsa vilket fint stöd du får hemifrån. Ta väl hand om varandra. Vi, din trogna publik, finns där för dig när du är redo igen, på dina villkor. Tusen kramar från ett fan som älskar dig. /Monika ❤️💖💞💕💓💜

#214 - - Annika :

Utmattningsdeppresion, så många som drabbas. Nannes beskrivning är så bra det är precis så det är. Tack för att du delat med dig. Krya på dig och ta hand om dig att bli återställd tar tid.

#215 - - Ulrika:

Ta en dag i taget. Läkning tar tid." Långsamt leder också någonstans" som Lisa Nilsson sjunger i en äldre låt. Kärlek till dig fina Nanne!

#216 - - Kristina Eriksson:

Åh, men kära du! Om jag kunde skulle jag krama dig stenhårt! Jag vet precis hur du känner dig! Jag har varit där också. Jag håller också på med musik, fast på hobbynivå och jag har kommit så långt att jag börjat jobba igen men min stora sorg är att jag kan inte för mitt liv komma ihåg texterna när jag ska repa eller uppträda. Det svider kan jag säga men jag har hört av andra att hjärnan läker i sinom tid. Det som funkat bäst för mig är att skita i allt och bara göra det man känner för i stunden. Och att ta lugna promenader i naturen, verkligen andas och titta på träd och buskar, det låter löjligt men lyssna på skogens ljud eller fiska i någon sjö är väldigt avstressande och vilsamt. Kram på dig. ❤

#217 - - Lotta:

Oj nej...inte du oxå...been there...och det tar 2år att komma tillbaka...ibland längre...helt återställd blir man kanske inte, men rätt så bra återställd bara man ställer in sig på att det tar tid och låter det ta tid! Kram

#218 - - Gunilla Larsson:

Vill bara säga att du gör helt rätt som lyssnar på kroppen och sätter dig själv först. Hoppas att du snart mår bättre och finner din väg att leva för att må bra. Det är du värd! Kram på dig!

#219 - - Katarina Karlsson :

Älskade Nanne! Det gör mig förkrossad att läsa och förstå det svåra och tunga du gått igenom. Samt härligt att nu äntligen vänder det till det bättre.
Jag förstår dig och vet vad du går igenom eftersom jag själv varit där.
Lyssna på din kropp gumman och ta en dag ett steg i taget.
Meditation hjälpte mig och ger en djup skön avkoppling.
Krya på dig med härliga promenader i skog och natur.
Önskar dig allt det bästa!
Varm omtänksam kram.
Katarina :)

#220 - - Annica:

Du vet att det är de starkaste människorna som drabbas. TUSENTALS VARMA KRAMAR, krya på dig och ta hand om dig. Världen behöver såna som dig!!!!

#221 - - Yvette:

Kära Nanne!
Vad fantastiskt fint och starkt av dig att berätta detta! Det betyder mycket för mig som har varit sjukskriven i 9 månader fyllda med skuld och skam, ångest och depression. Nu börjar jag kunna se lite ljus och jag känner mer glädje igen. Den fantastiska känslan av och tacksamhet inför att få börja må bättre igen. Det är ren och skär lycka! Jag har långt kvar, men min tid kommer när jag är redo. Precis som din gör! Ta hand om dig💞 Kramar till dig❤️

#222 - - Laine Montelin :

Tack för att du delar med dig av dina känslor. Det ger alla oss andra drabbade styrka.

#223 - - Mona:

Du är inte ensam i den här situationen. Ta det lugnt o regruppera, låt det ta tid. Ingen vinner på att du kör så slut på dig att du till slut inte kan komma tillbaka - särskilt du själv! Slutligen: tack för att du som känd artist berättar om detta. Vi är många "vanliga" som i flera år gått o mått dåligt o av läkare blivit bedömda som "hypokondriska fruntimmer"...o så kör man på, till det slutligen smäller. Kram kram!

#224 - - Beth:

Trappa upp i smyg tills december, gör du det för fort kan du glömma snövit. Du har min mailadress om du vill.
kram
Beth

#225 - - Pernilla:

Så otroligt bra att du skrivit det här blogginlägget! Det är så många som delar dina erfarenheter. Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan! Var rädd om dig - skynda långsamt!

Kram, Pernilla

#226 - - Jessica Bruno:

Härliga, ärliga, vackra Du! <3 Ta lååång tid på dig att få bli starkare, att förändra dina förhållningssätt till prestation och bekräftelse. Du har en stöttande, kärleksfull familj och får kärlek från oss fans. Nu ska du bara hitta kärleken till dig själv, i dig själv! Varm kram till dig, och låt det ta den tid det tar <3

#227 - - Eva:

Kära du! Ta väl hand om dig. Har inte läst din långa förklaring då jag förstod direkt då jag själv råkat ut för samma. Ta det försiktigt och låt det ta tid för DET gör det.

#228 - - Christina Nilsson:

visst är det en vidrig känsla..jag får inte samma symptom men min rygg kan stänga av ibland när det är för mycket tunga lyft och för mycket spring,,jahg har jobbat, fått 5 barn,, skött närstående ,3 våningshus, vävkurser och skadade ryggen,,tänkte att det går över,,ha,,9 op diskbråck och lite järnskrot i ryggen så springer jag
nästan som förut...har tillomed kört lite med crossen, men det studsade förmycket så idag får man nöja sig med att vara sjukvårdare på tävlingar istället...krya på dig o skynda långsamt. se till att promenera lite varje dag, rensa huvudet och andningskontroll...brukar vara en brabörjan...kramen

#229 - - Birgitta Feuk:

Bra att du lyssnar på din kropp
Jag har alltid haft dig som idol. Krya på dig kram Birgitta

#230 - - Lotta:

Hej
Du måste tänka på dig själv. Dina fans finns kvar och bara väntar tills du mår bättre.
Låt dig och din kropp landa och var lite. Ta det lugnt chilla ...du vet. Sånt behöver du mer än nåt annat.
Kram till dig och hoppas du känner dig redo snart igen

#231 - - karin:

Sköt om dig å vila, börja inte jobba förtidigt.
res nånstans å bara mys.
kan rekomendera Baska Voda i Kroatien.
en underbar plats.
/Karin

#232 - - Kerstin:

Känner sååå mycket med dig, jag har själv drabbats, men då kallades det social fobi, som jag lärt mig hantera fast kan känna av det fortfarande. Jag vet hur det känns med ångest. Finns inget värre. Önskar dig allt gott, och på snar bättring. Du är en stark person ( sa de till mig med), men du har dina nära och kära som stöttar dig. Önskar allt gott, du är en sån underbar person....älskar dina låtar, och dina framträdanden Stor bamsekram

#233 - - Karin Eriksson:

Finaste Nanne!
Så väl du beskriver detta! Känner igen allt! De oräkneliga tårarna tröttheten och rädslan över att aldrig få bli glad igen. Jag har varit där och för mig och många med mig började det ljusna efter ett halvt år. Blir aldrig densamma, aldrig mer stresstålig, men jag blev en som uppskattar andra saker i livet än arbetsHösttankar vid dagens promenad.: Även de taggigaste bland höstens frukter kan i sig bära på något mycket gott.livet och det är inte sämre. När jag 1998 hade förmånen att resa runt med dig och en del andra artister Med turneen "En hjälpande hand" så fick du en stor plats i mitt hjärta. Vet hur mycket du känner för att göra gott mot alla. Nanne nu får du göra gott mot dig själv!! Börja inte för tidigt med jobbet! Kram kram 💓🙏🏼💓/Frälsiskarin

#234 - - Kicki:

Hej Nanne!
Har själv gått in i vägen vid 20 års ålder och vet att det är inte bara att gå till olika tillställningar m.m. kroppen orkar lite i början. Kul att du funnit att läsa böcker,de är rätt lugnande och rogivande.
Själv tar jag en dag i taget. Blivit mycket för mig med men de jasg blev mest förvånad över de du skrev, var om akuten...vården allmänt!
Nu ska du ta det lungt och hälsa Peter att han är duktig som har sånt tålamod!
Snart är du på banan igen men låt de ta tid,kram Kicki från Norrland :-)

#235 - - Per Olov Svensson:

Finns bara en enda du inte skall svika, aldrig, och det är dej själv!!! Krya Nanne, du är bäst!!!!

#236 - - Sarah:

Jag vet inte ens vad jag ska skriv. Jag förstår dig, vet precis hur det känns och någonting går sönder i mig varje gång jag läser om någon som har tvingats igenom det där helvetet. Jag tror det är allt jag vill, säga att jag förstår och vet. Jag är så ledsen att du har och går igenom det här. Glad att du har så många runt om dig som ta hand om dig. Var försiktig när du börjar återvända till vardagen för det är så lätt att trilla dit igen, allt är kul och nästan ännu roligare när man varit borta från allt så länge.
Krya på dig <3

#237 - - Ingegerd:

Har varit där. Va rädd om dig ❤️❤️🌹

#238 - - Louise Lindberg:

Så utlämnande och bra skrivet! Tack Nanne och en stor kram till dig från en som vet hur det känns...

#239 - - Ewa Wenell:

Hej Nanne.
Gripande ord.... Det är nog bara så att kroppen o hjärnan säjer : Stopp o belägg när det blivit för mycket.
Vad skönt att du kan vila, läsa o njuta av livet nu.
Var rädd om dej, livet är nu o här.
Varm kram från mej.
Ewa

#240 - - bylittlenea.blogg.se:

För mig har det gått 9 månader sedan jag kraschade ihop. Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver om! Trodde inte att det skulle ta så här lång tid som det gjort! För en månad sedan började jag jobba 25% det går, men inte mer än så i nuläget. Känner igen dina ord från mina första månader speciellt... Inte kunna läsa, prata i telefon, föra samtal, träffa många människor samtidigt, köra bil... Att inte vara sig själv. Det går bättre nu. Det går långsamt, väldigt långsamt framåt. Jag kommer inte återgå till att bli den jag var igen, men jag kan bli en nyare version av mig. Det ordnar sig, men det kräver sin tid att stänga av larmsystemet efter lång tid på högsta hastighet. Gå varsamt framåt! <3

#241 - - Maria :

Nanne, du har varit för stark för länge. Skulden man känner inför att man ev sviker nära o kära, kollegor mfl. hänger över en länge länge. Blev själv sjuk för 16 år sen o är livrädd att hamna där igen. Det är ett helvete som känns som om det aldrig tar slut... Men det gör det, tar lång tid, men det lättar o till slut börjar man leva igen. Önskar dig allt gott, så småningom kommer du stå där igen på scenen o göra det du älskar. Fast kanske inte med fullspäckat schema o samma press. 💗

#242 - - Annica:

Vilket h-vete du har gått igenom. Har alltid undrat hur du orkar men som sagt kroppen säger ifrån och tur är väl det. Lyssna nu på din kropp, du sviker inte dina fans, snarare tvärtom, du ser till att vi får chansen att njuta av din musik länge till. Tänk om du hade fortsatt i ditt tempo, vad hade då hänt ? Varma kramar från Annica

#243 - - Per-anders:

Hej Nanne! Jag känner igen mig i varje ord du skriver,var rädd om dig det finns bara ett original av och det är du! Kram P-A

#244 - - Maria:

All styrka och kärlek till dig & din familj❤️❤️❤️❤️

#245 - - Nick Borgen:

Alltid saknad och alltid älskad ... krya på dig!

#246 - - Carina:

Allt detta visar att du är mänsklig. Du är en viktig person i mångas liv men framförallt är du superviktig för dig själv och dina närstående. Ta väl hand om dig!!!!
När alla vi andra saknar din närvaro får vi helt enkelt sätta på en av dina fantastiska låtar o njuta så istället.
Kram på dig o all lycka till fram över.
Carina

#247 - - Marie:

"Så jag fortsatte rusa på, med siktet inställt på att bit för bit förändra allt det jag visste att jag inte kunde fortsätta åta mig." - bit för bit förändra allt.
Sedan förra hösten jobbade jag med det själv, att bit för bit fixa små grejer, så att jag skulle orka mer. Jag ville så gärna orka mer än jag orkade, jag fick redan avsäga mig ansvar etc, jag sade upp mig från extra jobb (som student), och la åt sidan allt som inte var det viktigaste. Det viktigaste för mig var att bli klar med sista året av studierna, sedan skulle vi ta ledigt ett år, jag och min pojkvän/nya sambo. Det gick till februari, efter att jag varit sjuk 3+5 veckor under hösten, värsta förkylningarna jag har haft på länge som inte riktigt ville ge med sig. Över nyår åkte vi iväg på semester till Malta, för att jag skulle få en paus. Jag brukade behöva vilodagar 2-1 två aktiva dagar en vilodag, men nu hade det förvärrats 1-2, en aktiv dag innebar nu två hela vilodagar. Jag klarade inte av alla kurser från hösten, men skulle göra klart tentan senare, medan jag började sista halvåret, med att skriva min Kandidatexamensuppsats, på Engelska. 3 veckor in, hade jag redan varit sjuk 1.5 vecka. Pojkvännen åkte hem till sin familj i några dagar, och då släppte det, då tog det stopp. Eftersom att jag var student ville läkaren inte bestämma åt mig om jag skulle sjukskrivas, men sa "hade du jobbat hade jag sjukskrivit dig på en gång". Jag var tvungen att medge att jag ville så gärna bara få, som du skrev ”Jag är så fruktansvärt trött, jag har inga krafter kvar, jag måste få vila lite”.
Jag vilar fortfarande, och hoppas att kunna komma tillbaka till livet snart, men det är en lång resa.

#248 - - Garry:

Var rädd om dig och kry på dig. 💐

#249 - - Weronica Huss:

Vet exakt vad du går igenom Nanne, har varit där själv för 5 år sen. Ta ALL tid du behöver o lite till för att vila💖 Tänker på dej! Stor Kram Weronica i Falkenberg

#250 - - Aila Ohukainen:

Hej Nanne du genomgoa lilla människan <3 Sköt om dej nu och vila upp hela din lilla kropp och själ , hur länge det nu ska ta . Kram och styrka till Dej <3

#251 - - Anonym:

Krya på dig och ta hand om dig! Har själv varit i detta helvete men det kommer att gå över sakta och säkert! Stora varma kramar Anneli

#252 - - Agnetha frisk:

Vila allt du kan och låt det ta all tid i världen som behövs. 3 månader ör inte lång tid för det du gått igenom. Tänker på dig, och vill se dig många år till. Så vila och sköt om dig och bara dig. Dags att tänka på dig själv med. Kramar och var lycklig över att ha sådana nära och kära som du har. ❤️

#253 - - Ewa :

Hej!
Beklagar att du behöver må så dåligt.
Jag har gått/ går igenom det också.
Sen lång tid tillbaka. Blev sjuk till jul 2008 riktigt sjuk med känningar som du beskriver. Kunde inte äta heller då det kändes som om jag hade en klump i halsen hela tiden. Rulltrappan gick för fort så jag kunde inte kliva på fick ta trapporna och hålla mig i ledstänger och ta ett steg i taget. Jag fick också problem med talet började stamma och slembildningar är ett annat problem. Jag fick aldrig någon riktig hjälp. Började arbeta efter ett halvår.Livet har varit en tuff berg och dalbana sedan dess men jag har jobbat hela tiden. I december förra året blev jag åter sjuk pga arbetssituationen. Trots flera läkarintyg, röntgenintyg och intyg ifrån psykologer vägrar försäkringskassan betala ut sjukpenning. Jag har begärt omprövning tre gånger nu och inte fått en krona sedan jag blev sjuk. Ett litet arv och min mans lön har vi fått klara oss på. Men jag har iallafall haft det. Tänker på alla som inte har samma möjlighet och drabbas. Inte nog med att vara sjuk många klarar sig inte ekonomiskt heller.
Alla är olika och behöver olika tid att återhämta sig. Se nu till att verkligen ta den tid du behöver och tack för att du är så öppen och delar med dig. Efter 8 år har jag fortfarande problem med rädslor, ångest, panikångest ibland. Värk i kroppen. Klarar inte av stress som förr. Sista tiden har jag ändå sluppit dödsångest och livet känns mycket bättre än på länge. Tar medicin nu och har precis börjat ett nytt jobb och det känns bra.
Va rädd om dig!
Kram E

#254 - - Anita Fritzon:

Kämpa på! Låt det ta tid. Jag har själv varit där. Det är bara tiden som kan läka. Stor styrkekram 💕
//Anita

#255 - - Jenni:

Läk väl <3

#256 - - Jeanette Åbom :

Känslan är så jobbig
Jag vet
kram på dig ❤️
En dag i taget

#257 - - Sara:

Åh Namne, jag lider med dig och jag vet hur det känns då jag själv går igenom min resa tillbaka från utmattning. Det är för jävligt och ofta är gångerna då jag vill skrika rakt ut, och gör det, över hur otillräcklig och ledsen jag känner mig. Bit för bit bygger jag upp en ny mig och den personen kommer att bli en stark och snällare person, snällast ska jag bli mot mig själv för innan var jag bara snäll mot alla andra. Det önskar jag dig med Nanne, och tack för ditt fina, hjärtskärande och väl beskrivna bild av hur din väg in och ut ur utmattning ser ut. Det är verkligen något vi gemene man måste prata om mer så det kan bli mindre skambelagt och fult och så att fler slipper hamna där. Kram på dig och tack.

#258 - - Phoebe Bodin:

Gå in i ditt innersta och lyssna på dig själv. Du måste vara ärlig mot dig själv. Gå mycket, mycket långsamt fram. Stanna upp och njut i ditt liv. Lycka till och en varm kram till dig. ❤️

#259 - - Anita :

Så bra beskrivet. Har/är med om samma sak. Ingen som inte varit med om det här kan förstå hur man mår.
Kram Anita

#260 - - Elisabeth Insula'n :

Krya på dig kramar!
Jag vet hur det är. Har varit utbränd oxå.
Ta den tid du behöver. Vi väntar på dig. Du förgyller livet för andra.
Njut av naturen och din familj.
Kramizar!❤

#261 - - Helen:

Det är bra att du lyssnar till din kropp.Man är inte mer än människa.
Styrkekram Helen

#262 - - Birgitta Johansson:

Nanne, fina, fantastiska Nanne. Vi i perferin, som får roas och glädjas av dej, på scen, i tv och överallt där du dyker upp, med ditt smittande skratt och dina underbara framträdande, kan vänta. Och det gör vi, för du är så värd att vänta på. Låt dina kära ta hand om dej, läk din kropp och ditt sinne. Njut av livet, och jag lovar dej, när du är redo, så är vi det oxå!🌻💓

#263 - - Erika:

Har varit i gränslandet och vet precis vad du pratar om. Den där envisheten man har kan vara på gott och ont. Du ska hålla många år till, så bra att du nu bara tar små steg i taget, och lyssnar på kroppens signaler. Hejja Dig! Styrke kram! Och njut av det du inte hunnit med förut. 😘❤️

#264 - - Anneli:

Du är så modig och stark som skriver detta!
Förstår att det tog tid för dig att skriva allt detta, förhoppningsvis får du mer energi tillbaka än vad du gjorde av med när du inser hur älskad du är!
Har själv kollapsat och blev riktigt sjuk för några år sedan och läser dina rader med en klump i halsen, hemskt att veta att även du drabbats.
Enda idolen vår dotter någonsin haft så du "har hängt länge på väggen här tillsammans med henne på ett vackert foto"!
Ta en dag i taget och njut så gott du kan!
Stor kram!

#265 - - Helen:

Kör man på för fullt i flera år och sedan kraschlandar så tar det ju även tid att återhämta sig. Gäller även den tuffaste. Önskar dig hälsan tillbaka. Mycket bra beskrivning av utmattningsdepression.

#266 - - Anonym:

Kram! Välkommen åter när det är så dags!!

#267 - - Anki :

Kära du. Vilken styrka att orka lämna ut. Folk har i alla tider spekulerat. Egentligen är du inte skyldig att ge ut dig. Men tack för att vi får dela även livets baksida. Det viktigaste är att du vilar och lyssnar på kroppen. Även doktorn. Du är värdefull. Inte minst för familjen. Var rädd om dig. Låt det ta tid. Min man körde igång för tidigt efter 4 månader vilket resulterade i sjukskrivning 1.5 år. Vi finns kvar här och väntar på dig. Allt är lugnt. Varma goa kramar till dig.

#268 - - Cajsa:

Älskar dig och tänker på dig! ❤️ Ska ta med dig i mina böner. Love you älskade Nanne! ❤️❤️❤️

#269 - - Anders Grönqvist:

Du måste ta dig själv på större allvar. Du är hjälpsam och god men nu måste du få hjälp och tid för dig själv. Hur skärmar man av? Simmar, går i skogen och plockar svamp, läser Fantomen i båthuset, ja vet jag, men du vet säkert vad som passar dig. Lycka till, vi är många som tänker på dig

#270 - - Linda:

Styrkekramar. Jag har själv gjort resan. Än idag 9 år senare orkar inte hjärnan med allt. Istället för att klandra sig själv att man inte orkar så måste nan vända det till att man faktiskt klarade att vara på festen 2 timmar:). Ta hand om dig och som sagt det är att lära känna sig själv på nytt. Och var tacksam för dina nära som förstår. Mina förstod inget...

#271 - - Lotta Eriksson:

Stort Tack för att du delar med dig av det här.
Stort tack för att du väckte något i mig som jag märkt men inte velat se..
Likheten är slående. Att alltid känna att du ej vill göra någon besviken...att försöka lära sig leva med det...jag önskar dig ett kärleksfullt tillfrisknande och ett hanterbart lyckligt liv i framtiden ❤️ Ta hand om dig.

#272 - - Camilla:

Var glad och tacksam att du har en familj. Har legat som du men helt ensam.
Livet suger

#273 - - Marie-Louise:

Men lilla gumman; du din hälsa och din familj går går före allt. Man ska inte behöva förklara sig. Har precis börjat själv ta mig ur precis samma tillstånd och börjar se lite ljust på framtid ( med en fantadtisk läkare som förstog hur illa det var) efter 10 helvetesmånader bakom mig.
Så ta det i din takt och önskar dig all lycka m din kropp och själ. Kram

#274 - - Mariana Kihlström:

Du behöver inte alls be om varken ursäkt eller annat. Livet är viktigast och utan en fungerande kropp och huvud lever vi inte. Vet precis hur du både känner och tänker, viktigast är du nu allt annat packar du ner i en väska och låser. Finns musik från dig att lyssna samt se på inspelat så vi får ändå njuta dig. Kroppen behöver tankas, smörjas och byta delar på och bästa sättet att göra det på är fullständigt avhållsamhet från jobb m m. Tystnad är så viktigt, bara att få sova om det så är 24 Tim om dygnet i sängen så låt det vara det då. Det tar tid och den tiden är bara din och din familjs tid, alla vi andra har du hoppas jag låst in i väskan. Prata är också en sådan sak som kan vara jobbigt vissa stunder, andra stunder kan prata vara så viktigt, men det skall vara på dina villkor, det du orkar och känner. Så andas och bara var, inga måsten, inga krav, bara du. Kram Mariana

#275 - - Chatarina "Tina" Svens- Andersson:

Tack för din fantastiska förklaring på hur det är att bli utbränd. Jag är själv just nu i samma situation. Mitt måtto har: måste bli! 'En dag i taget' men det är svårt. Livet är så komplicerat. Önskar att jag kunnat hjälpa dig. Det som är viktigt är att du känner dig trygg och har kärleken av de dina runt om dig. Sänder dig massor av Styrke Kramar. Vi kommer att bli friska..men vi får inte stressa oss. All Kärlek till Dig. 😇💕💖💕

#276 - - S.:

Tack att du öppnade ditt hjärta. Jag förstår dig så väll... Många många styrkekramar 💕💕

#277 - - Anki TIngvall:

Gladaste finaste mysigaste nanne var rädd om dig livet återkommer jag lovar ta en dag i taget släpp alla måsten en tid kram anki (brolles mamma)

#278 - - Elny Hansson:

Kära Nanne du är min idol sedan länge. Du är så glad och energisk att man rycks med när jag lyssnar/tittar på dig. Jag hittar inte ord för vad du gått igenom. Jag ser flera i min närhet som också drabbats av detta och har svårt att få den rätta hjälpen. Flera av dem är kvinnor. Skönt att du har någon vid din sida det är guld värt. Han skall ha en stor eloge för det är inte lätt att veta hur man kan hjälpa. Hoppas du tar gott om tid med dig själv att komma igenom detta . Min favorit bland alla dina låtar är DEN VILDA. Den vill jag ha hög volym på. Du är som ett vilt vattenfall!! Var rädd om dig Kram

#279 - - Kick :

<3

#280 - - Dagny Holmroos:

Du måste verkligen lyssna på din kropp.Min man gick in i väggen 2000 och ingen visste vad det var det tog ända till 2006 innan vi visste vad det var,då var det för sent han fick en hjärnskada som inte läker.Alltså 16 år senare nu i okt så är han fortfarande i vissa fall utslagen.KRYAKRAM.

#281 - - Mona:

Sköt om dej !!! Kram !

#282 - - Christina Johansson Skövde:

Va skönt o höra från dej ja har saknat dej i sommar. Önskar av hela mitt hjärta att du blir frisk. Va rädd om dej så vi får höra dej snart kram på dej❤❤❤❤

#283 - - Anna Kristina Persson :

Kära du ❤ vi som är dina fans överlever! Men inte du om du kör i det där tempot. Du är den viktigaste personen i ditt liv. Ta det lugnt å en dag i taget. 😍 varma krya på dig kramar. ❤❤❤❤

#284 - - P:

All styrka till dig <3 Vila sakta och kom tillbaka med ny energi när du är riktigt redo <3

#285 - - Margaretha bohm:

Känner igen allt.så ta det väldigt lugnt. .. Du vet en dag i taget. Har precis börjat arbeta efter 1 års sjukskrivning. Många varma kramar från din lokalike maggan i Eskilstuna

#286 - - Helen:

Kära Goa Nanne❤️ Vill bara skriva några rader att du ska bara tänka på dej själv nu! Livet går inte i repris fast man tror det ibland. Ta en dag i taget. Och vänta med att bestämma när du sk stå på scenen igen. Först ska du komma tillbaka till vardagen och känna glädje igen. Kram Helen ❤️

#287 - - Kickie:

Önskar dig snar bättring. Har själv varit i dina "skor"
Mitt råd är, sköt om dig själv,ingen annan än du bryr sej om dig som du gör.
Ingen tackar dig för att du förbrukar dina sista krafter.
Gör bara det som du mår bra av.
Hälsningar från en klok "gumma "
💓💓

#288 - - Maggan:

Du är bästaste Nanne. Krya på dej i massor och ta den tid som du behöver att komma igen. Kram love You. ❤❤❤❤

#289 - - Gunilla :

Åh, känner verkligen med dig! Har själv varit där. Du skriver och förklarar så bra. Du kan sätta ord på så mycket som jag inte kunde i det läget. Hoppas att du verkligen tänker på dig själv nu och inte går i jobb för tidigt! Var rädd om dig! Vi har bara en Nanne!!!! Kram!

#290 - - Malin:

Du kan ha räddat mig!
En stor kram för att du orkat skriva ner allt detta. Jag läser orden och tårarna strömmar ner för mina kinder.
jag läser och tänker, det handlar ju om mig!
Inte allt,jag är inte helt i botten än.
men jag kör på, säger till alla att "en vecka till orkar jag".. kroppen säger ifrån på alla sätt. Små panik attacker, benen viker sig, yrsel.. läkarna hittar inget och jag kör på.
Att läsa det du skrev fick mig att stanna upp. Jag kan inte fortsätta tänka 1 vecka till..då kommer kraschen snart.
jag jobbar mitt sista pass inatt, sen sjukskriver jag mig tills min kropp fått vila!
Tack Nanne att du skrev detta,
Jag tror du räddade ett liv ❤

#291 - - Ing-Marie Nordsrtöm:

Snälla söta fina Nanne. Du har varit min idol sen jag såg dig första gången på tv. Med bandet du Peter och en till var med i. Jag blir helt förstörd när jag läser hur du haft det. Vet att det är en förfärlig sjukdom du råkat ut för. Och allt du fått gå igenom. Som du skriver många gånger att tack för din man och familj som hjälpt dig igenom allt. Det låter så skönt att läsa att du är lite på gång igen. Men det här har byggts upp under många många år så det går inte att knäppa med fingrarna och tro att allt är bra igen. Bra att du avbokat allt för det tar tid att komma igen efter en sådan smäll. Självklart saknar vi dig och ditt skratt o sång. Men det är det sista du ska tänka på. Nu ska du bara tänka på dig själv och bli bra. Så när det är dags för dig ses vi igen på tv eller på något annat ställe. Varmaste kryapå dig kramar.❤️❤️❤️❤️❤️❤️🌹🌹🌹🌹🌹

#292 - - J - ung och utmattad:

Vilken bra text, och så bra beskrivet. Ditt sjukdomsförlopp liknar väldigt mycket mitt. Jag har skrivit om hela mitt insjuknande på min blogg, och jag skriver mycket kring min utmattning. Kika gärna in!

Tusen kramar på dig, och hoppas att du snart känner dig bättre. Du är inte ensam.

Mvh
J

#293 - - Anonym:

Ta det lungt, du har bara ett liv. Kram

#294 - - Louise:

Krya på dig och glöm inte att var sak tar sin tid. Kram!/Ett fan

#295 - - Malin:

Jag vet precis vad du går igenom <3

#296 - - Carina:

Kära Nanne💖 Vet precis hur det är , har varit där själv , det är ett helvete !!!! Men med tiden läker kroppen sakta sakta ..... Ta hand om dig nu och tänk inte ens tanken jobb det viktigaste är att du blir frisk och när du är redo kommer vi dina fans att finnas här men det blir när DU är redo 💖💕
Krya Kram i massor

#297 - - Christina:

Va rädd om dig Många kramar

#298 - - Sandra :

Starkt inlägg. All kärlek till dig som delar med dig. Lycka till med vägen tillbaka!

#299 - - Mary-li :

Var rädd om dig Nanne. Du är en mycket härlig människa och en riktig energiknippe. Kramiz. ❤💕❤💕

#300 - - Lilly Bäcklund:

Hej fina du."har alltid beundrat dig som artist, haft förmånen att se dig live ett par gånger. Alltid imponerad av din entusiasm kunnande estradör helt enkelt bara så bra. När jag sen låser din blogg inser,jagnattndu,även som privatperson är,gymet stark. Att så.tydligt beskriva hur du drabbats av ångestattacker hur du sakta men säkert,kommit tillbaka till,vardagen. Sköt om dig var rädd,m dig det finns bara en som du. Kram Lilly

#301 - - Birgit Johansson:

Kära vän. Hoppas du nu förstår att lyssna på kroppens signaler det är så viktigt att känna efter. Vi kvinnor är inte alltid så bra på det. Lycka till

#302 - - Mats Olsson:

Det är för tidigt att jobba avboka ALLT detta året. Du är inte klar än. Pratar av egen erfarenhet!
Kram

#303 - - Sebastian :

Först vill jag säga krya på dig, och något du kommer höra från andra som också varit i samma situation är att låta återhämtningstiden ta tid.
Det är också ett av de bästa råd du kan få, näst efter att våga ta hjälp med arbetet att få ordning på det psykiska.

Har gjort den där resan själv för några år sen.

/Sebastian

#304 - - Åsa:

Jag känner igen mig. Så modigt av dig att gå ut med det offentligt. Allt gott till dig och din familj/vänner.

#305 - - Inga Ahlström:

Mycket fint skrivet. Tänk på dig själv och gå inte tillbaka till jobbet för tidigt. Jag hoppas att din familj ser om du är beredd att jobba i år överhuvudtaget. Hälsan är det viktigaste vi har och den ska vi vårda. Lycka till med tillfrisknandet.

#306 - - Anna Svensson :

Ta hand om dig själv. Du har bara ett liv och du ska leva det för dig själv, ingen annan. Njut av tiden du har här och läk. När du känner att du är redo för den biten av ditt liv igen så kommer det finnas där. <3

#307 - - Mafalda :

Underbara älskade Nanne! Ta hand om dig! Många är vi som varit i en liknande situation och läkningstiden är högst individuell men lova oss andra som tycker att du är bäst och jättecool att låta det ta tid. Vi fans lovar att vi finns kvar tills det känns kul igen och ger dig plus i måbra-kontot!

Mvh "en som nästan varit där"

#308 - - Anonym:

Var rädd om dig. ❤️

#309 - - Anita:

Det är tyvärr enkelt att hamna rakt ner i bottenträsket när man älskar det man gör... DU är viktigast och bäst så älska dig själv en gnutta mer än "jobbet!"
Kram och ta hand om dig nu <3

#310 - - Monica:

Känner igen så mycket... Låt det ta tid. Ett brutet ben tar ju tid att läka så varför inte låta en "bruten" hjärna/själ få ta lite tid på sig också? Kroppen din är smart som säger ifrån innan det går helt över styr. Mitt råd - Var lite mer egoistisk o inte så himla "tillhands". PÖZZ!

#311 - - Peter:

Bra att du tillslut lyssnar på kroppen, tyvärr så låter man det ofta gå för långt. Försök nu vila upp dig, ta det lite lugnt o kom tillbaka i ditt braiga jag igen. Mvh Peter

#312 - - Carina Olsson :

Nanne har alltid gillat dig ! Du känns så äkta och ödmjuk ! Såg dig i Stockholm och du var så bra. Du sjöng en lugn låt , tror den heter Ännu en dag ! Håret stod upp på armarna ! Hoppas du inser att du är värd att få vila och tänka på dig själv och din familj. Du verkar ha haft ett tempo som jag inte orkat en vecka !! Kram ❤️

#313 - - Madelene G:

Så ledsen för att även du drabbats av detta.
Här har du en till drabbad själ... För mig tog det 2 1/2år innan jag kunde jobba igen, dock bara ett halvt år då jag åter närmade mig stupkanten, men hann bromsa i tid. Önskar ingen denna sjukdomen och lycka till med din läkning. Lyssna på kroppen, vi har bara en!

#314 - - Cecilia :

Finaste Nanne ❤️
Jag känner så väl igen mig på allt du beskriver då jag själv drabbats av en utmattningsdepression. Vandrande värk i kroppen, oförmåga att vara närvarande, ständigt trött, sömnproblem, koncentrationsproblem, panikångest, socialfobi... Listan kan göras lång. Livet står på paus.

En livsstilsförändring är ett måste för att få hjärnan att sluta spinna på fullsatt och få kroppen och själen att läka. Och jag lovar att så småningom kan man börja leva igen med ett annat tänk och medvetenhet om nuet.

Krya på dig ❤️ Stor kram Cecilia

#315 - - Anonym:

💗

#316 - - Linda :

Tack för att du delar med dig. För att du sätter ord på det som vi andra också upplevt. Nu är musiken en del i ditt jobb men det var musiken som fick mig därifrån, musiken och dikten! Att få ut känslorna från hjärnan från kroppen ut på pappret! Du är fantastisk Nanne! Ta hand om dig och lycka till med din rekreation och återhämtning! Låt det ta tid. En läkare sa mig att om det tagit dig 3 år att bli sjuk tar det det dubbla att bli frisk. Och helt frisk blir man inte, inte jag i alla fall. Mitt gamla jag finns inte längre. Jag har fått lära känna en ny Linda som har lite andra värderingar, prioriteringar och tankar.... Och tempo än innan. Minnet av ett gott minne är det jobbigaste minnet. För glömma gör jag allt för ofta, inte med avsikt som jag brukar förklara, man väljer inte vad man minns eller vad vill respektive inte vill minnas.
Njut av nuet!
All kärlek och respekt!
// Linda

#317 - - Susanne :

Tack hand om dig och ta det lugnt. Det tar tid att komma tillbaka. Lycka till

#318 - - Bella:

Tack för att du delar med dig. Är själv på väg tillbaka, du skriver så bra om hur det är.Allt ordnar sig stor kram till dig härliga människa.

#319 - - Ninnie:

Var nu väldigt rädd om dig. Jag har gått igenom exakt! samma saker och du ska veta att hjärnan fortfarande vill, men kroppen orkar inte. Har nu varit sjukskriven i 8 år. Min väg tillbaka är väldigt lång! KOM IHÅG, Nanne: Du blir aldrig den du en gång var - och se det som positivt, för det var "den" Nanne som gjorde dig sjuk. Kramar till dig, Bästa Nanne

#320 - - maria:

Villa dig du har gjord en fantastisk jobb i ditt liv det räcker. Njuta av familj medan dem fin vid liv. Allt är inte evigt ta hade om dig res och njut
kram på dig från Maria från Helsingborg

#321 - - Öina:

Vilket inlägg! Ärligt och rakt på sak, hoppas det kändes bra när du skrev det (även om jag förstår att det var energikrävande). Känner igen mig i en hel del av vad du skriver, har själv varit hemma en tid för utmattningsdepression. Lever nu efter ledorden insikt och acceptans, och hoppas att du blir bättre men också tar dig tid att låta dig bli bra. Kram!

#322 - - CH:

jag har själv varit där men det visade sig vara både ADHD o Aspergers syndrom. Vad jag slås av hur enormt mycket energi du lägger på att försöka förklara . Min erfarenhet att är att här gäller det att ta hand om sig själv o spara på krutet att förklara för folk som inte varit där kommer ändå aldrig att fatta, Ta en dag i sänder o glöm inte bort att se ljusglimtarna i vardagen, Jag önskar dig lycka till 💖

#323 - - Netti Starby:

Men åh vad starkt skrivet av dig Nanne och du får ta hand om dig! Kram

#324 - - Helena:

Modigt! Tänkvärt. Lärorikt. Sorgligt men hoppfullt. Ärligt. Läsvärt.
Stort tack för att du delar o berättar så öppet. O stort lycka till på vägen framåt!( inte tillbaka, till ett hysteriskt tempo, du ska göra nåt ännu bättre)!!
💚

#325 - - Lotta:

Var rädd om dig å krya på dig ....

#326 - - Åsa Fredriksson :

Hej vännen 😀. Varit där och lärde mig inget. Älskar att jobba, finns där för alla, ja du vet. Är snart där igen, men ett tag till, bara tills det å det osv. Ska nog ta mig en fundering, tack för den insikten. Är i din ålder och vi kanske måste börja tänka på oss. Vila, vila se Drömmkåken med Björn Skifs, skratta, då släpper en del. Sköt om dig, vi har kanske bara en chans. Puss 😘 och kram 💖. Åsa

#327 - - Agnetha:

Sköt om dej, önskar dig varmt lycka till. Bättre med småsteg framåt, än total returresa💜

#328 - - Mona pettetsdon:

Kom ihåg❤️ Då kallades för utbrändhet! , och jag är för alltid vidbränd. Mår bättre idag men det behövs som sagt inte mycket för att man ska känna sig såå svag igen. Lysna noga på kroppens signaler och lyd dem.

#329 - - Anna-Stina Sjöberg :

Ha inte bråttom. Jag har själv varit med om detta. Jag har kämpat i 15-20 år, och är ännu inte helt återställd. Jag fungerar ca 70 %. Men tror inte att jag blir helt återställd. Medicinerar och jag måste dra mig tillbaka ibland. Så lyssna på din kropp och gör bara det du orkar. Man måste säga NEJ ibland
De sägs att det är vi som brinner för vårt arbete som drabbas
Vi vill för mycket. Kram

#330 - - Kristina:

Låt det ta tid att läka. Det måste få ta tid! Finns inga genvägar. Var rädd om dig! Varma kramar, Kristina

#331 - - Jennie:

Hej Nanne! Låt allt ta sin tid!!! Jag blev utmattad 2009 och min hjärna är fortfarande inte vad den var innan. Jag har jobbat hela tiden eftersom min sjukskrivning inte gick igenom men jag har bytt jobb och lever nu efter mina vilkor, ingen annans. Ta hand om dig!

#332 - - susanne johansson:

Vad starkt av dig att dela med dig av detta! Det måste vara fruktansvärt svårt att drabbas av utbrändhet i ditt yrke! Lyssna på din kropp och låt det ta tid du har ju inte hamnat i detta läge på en vecka precis. Önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!

#333 - - Anonym:

Finaste Nanne ❤️ Ge Dig själv å Din kropp den tid Ni behöver ! Du är så älskad å vi väntar ❤️Varmaste kramen å kärlek ❤️Å 😘😘😘❤️❤️❤️

#334 - - Helena:

Ge dig själv "ledigt" till december. Glöm inte att du måste skynda långsamt! Det måste man lära sig. Och att säga nej även till roliga saker.
Stor kram

#335 - - Gunnel Landström:

Hej Nanne! Förstår precis hur du känner. Har och är i samma sits men är ingen kändis. Har mist 2 närstående på kort tid och trodde också att jag kunde fortsätta som vanligt. Har inte blivit positivt bemött på jobb, det är fruktansvärt att känna sig otillräcklig och värdelös. Känslan av att inte vilja tillbaka, för att lägga en utbildning jag kämpat för och att skrota nu. Har sagt upp min anställning för att försöka gå vidare i livet. Önskar dig allt gott och lycka till i framtiden, men var noga med att lyssna på din kropp! Det har jag gjort.😃😘

#336 - - Anonym:

❤️

#337 - - Cathrinr:

Fina Nanne var rädd om dig, finns bara en av dig💖

#338 - - Jeanette Pettersson:

Krya på dig fina Nanne! Tänker på dig😘❤️

#339 - - Annica:

Otroligt starkt av dig att dela med dig av allt som hänt dig! Krya på dig! Kram

#340 - - Mikael Olsson:

Kära Nanne.
Ta en riktig lång semester från allt jobb.
Ta det lugnt och vila ut dig ordentligt.
Sänder många kramar till dig och sköt
om dig.
Med vänlig hälsning
Micke.

#341 - - Annette:

Var rädd om dig, det finns bara en du💕

#342 - - Annelie Hed:

Tack kära Nanne!
Det här inlägget kanske är det allra viktigaste du gjort! Kanske kan det öka förståelsen hos några förnekare till att utbrändhet är en sjukdom och det utan några sjukdomsvinster.
Jag som nästan aldrig haft några idoler har fått en nu!
Jag önskar dig allt gott!
Annelie

#343 - - Marie:

Ta väl hand om dig och ta det lugnt. Lyssna på din läkare. Vi vill ju ha tillbaka dig men inte förrän du själv orkar. Detta är en hemsk sjukdom. Bli frisk innan du tänker på oss alla som vill se dig. Vi väntar ❤️

#344 - - kerstin:

Jag vet av erfarenhet ...när kvinnor kommer mellan 40-50 år tappar vi ( brukar kalla dem "omhänertagandehormonet") naturligt som vi alltid ägt...titta dig omkring ...hur många av dina vänninor har inte ...skilt sig...flyttat ...ny karriär .....en förändring.......det är inte lika naturligt för oss längre att hålla alla bollar i luften ...vi blir mer som män....varit där själv ...vet att hjärnan reagerar med att stänga ner direkt packa ihop å gå hem så fort den närmar sig stress......måste tyvärr säga att .....hjärnan lurar du inte ...den kräver att du går ner i varv...förr i tiden kallades det för ålderskrämpor......men vad visste det ...jo ...en hel del....det enda din kropp kommer att acceptera hädanefter är ...lyssna på mig!!! finns ingen genväg.....många kramar som varit i exakt din situation...på akuten ...ringde de anhöriga ..trodde jag skulle dö..alla mina organ sviktade ......men canser och en hel del traumatiska år så lever jag än ...med mina barnbarn ..barn ...man ...å en familj <3

#345 - - Åse:

Ta hand om dig! Låt dig vara viktigast av alla för dig!
Min mamma drabbades av utbrändhet för många år sedan - den läkaren sa "de enda du ska umgås med är djur och små barn -barn. Det är de enda som inte ställer krav! Så med läkarvetenskapens rätt - klappa om hunden ❤❤❤

#346 - - Linda:

Hej Nanne! Vill bara säga till dig att du gör helt rätt, har själv varit där du är idag. Vill oxå säga till dig att verkligen lyssna på din kropp, börja INTE jobba för tidigt för det är väldigt lätt att hamna i samma sits igen. Jag halkade själv tillbaks en gång pga att jag gick tillbaka till jobbet innan jag borde ha gjort det! Jag tror att jag talar för många när jag säger : hellre att du blir borta från rampljuset ett tag så att du sedan frisk och kry kan komma tillbaks och dela med dig av din fantastiska röst, energi och allt annat gott du har inom dig! Kram

#347 - - Anonym:

Det finns bara En Nanne, glöm inte det. Tag hand om dig, det är det enda viktiga. Vi fans kommer att finnas kvar! Kram

#348 - - Annika :

Jag känner igen mig allt för väl. Låt läkandet ta tid fina du. Det är värt det, jag lovar.

#349 - - Maria:

Jag brukar aldrig kommentera om jag inte känner personen.
Men nu gör jag det ändå.
Var försiktig och ta hand om dig ❤

#350 - - Erika Bolander :

En varm stor kram till dig och förhoppningar om en fin höst.

#351 - - Ingrid Bengtsson:

Tack för att du delar med dej av allt du gått igenom! Krya på dej men gör det långsamt❤️

#352 - - Annika Franzén:

Krya på dig. Du ska ta tid på dig. Vi som är dina riktiga fans kommer att vänta. För vi älskar dig. Du har rn fantastisk familj, det är det enda du ska tänka på. Allt possitivt i din nära omgivning.
Sköt om dig.😆😎

#353 - - Anonym:

Hej! Va tråkigt att höra om fin utmattning. Jag har själv varit i din sits många ggr och det enda som hjälpt mig komma på fötter är näringsdrycken fitline. En dryck du dricker morgon och kväll. Enkelt man beställer hem 3 månaders förbrukning i taget. Skriver inte detta för att tjäna pengar eller för att nån annan ska tjäna pengar utan helt enkelt av kärlek till dig sprudlande kvinna. Be din man ringa Pm- Sweden och beställ och drick i 6 månader så kan jag lova dig att du kommer få din energi tillbaks. Själv har jag druckit det i många år och kommer aldrig att sluta. Hoppas du blir frisk snart igen så vi får se dig på scenen igen / Anna

#354 - - Anna-Karin:

Jag vill bara ge All Kärlek och styrka. Jag blir så berörd av det du berättar. Tack.
Låt kroppen bestämma och lyssna. Du är älskad, utan att leverera en endaste grej. Din publik vill ha tillbaka dig hel och stark. Det får ta den tid du behöver.
Jag slog mig rejält i den där jävla väggen för 5 år sen. Jag fick bröstcancer för 3 år sen. Två händelser som har lett till ett annat liv, en annan Anna-Karin. Lugnare, tacksam för de små sakerna i livet. Jag får varje dag, bromsa mig själv i min iver att "prestera och leverera". Det kommer nog du också att få göra. Men livet blir rikt på så många andra sätt. Och så älskad och uppskattad som jag känner mig nu, gjorde jag aldrig när jag tog slut på mig själv för att andra skulle bli nöjda. Det är DU som kommer först. Inte ett dugg egoistiskt. Bara väldigt klokt, sant och nödvändigt. Tack fina Nanne för att du berättar. Ta hand om DIG. Lova det. All kärlek 💗

#355 - - Anonym:

Tack Nanne för att du dela med dig om din situation. ❤

#356 - - Marie:

Fina Nanne, det du skriver är så sant. Älska livet så mycket, vill göra allt och uppleva hela tiden och glömma att kroppen behöver balans och återhämtning, lika mycket för att orka. Att bli sjuk på det här viset kan vara svårare när det inte syns på utsidan, när sjukdomen heter utmattning. När man själv känner skuld över att svika alla och inte minst sig själv, det fanns ju signaler från kroppen och svårighet för utomstående att förstå att det här tar tid att läka, att det här kommer betyda ändrade vanor, att jag måste ändra för att långsamt komma tillbaka i en annan skepnad för att bli bättre. För riktigt densamma det kanske jag aldrig blir eller ens vill bli. Kram, ta det varligt, ge din kropp all kärlek den förtjänar!

#357 - - Eva:

Bra skrivet! Kom ihåg att boka in flera lediga dagar, för återhämtning, efter varje framträdande i början.

#358 - - M:

Jag blir så oerhört berörd av dina ord att mina tårar inte kan låta bli att trilla över kanten. Jag känner såväl igen mig i flera av dina beskrivningar och det helvete du sätter ord på. Det gör fortfarande ont att tänka på hur en utmattningsdepression sätter sina spår. Var rädd om dig, fortsätt ta hand om dig. Och skynda långsamt, långsamt. Många styrketankar skickar jag till dig du fina människa. Det här fixar du!

#359 - - Gittan Kindholm :

En dag för 13 år sedan låg jag på en läkarmottagning. Jag var fruktansvärt dålig och trodde att jag aldrig mer skulle fungera normalt. En äldre doktor med snälla, bruna ögon kom in till mig. Han stod där och såg på mig ett tag innan han sa: "Du tror det inte nu, men du kommer att bli bra igen."
Han hade nästan rätt. Jag kan fortfarande inte stressa som innan allt hände. Vet att du hört det hur många gånger som helst men jag säger det ändå.
Var rädd om dig, Nanne.

#360 - - Fatta Utbränd:

Jag är inne på mitt femte år nu och har slutat skämmas. Människor förstår sällan någon annans sjukdom hur man än förklarar. De flesta ser bara till sin egen situation. De som dömer hårdast är ju de som är lika hårda mot sig själv.

Tyvärr kommer man sällan tillbaka igen som förr, man blir som allergisk mot stress, du märker det framöver. Saker som stressar är oftast mycket ljud, rörelser, dofter - sinnena är övermättade av intryck.

Lycka till!

P.s. Tre månaders paus är nog lite för lite så du vet ❤️

#361 - - Bea:

Jag vet hur panikattackerna känns, det är inte kul att känna att man kommer dö. Det är så hemskt! Jag har aldrig varit såhär uttmattad eller "gått in i väggen" men det finns ju verkligen. Några tror inte på det. Men allt för många har varit med om detta för att det ska kunna vara fake.

Hoppas verkligen att du lärt dig som du skrev. Annars är det tillbals på ruta 1!
Krya på dig Nanne, min favorit 😍
Kram

#362 - - Carola Becker:

Du är fantastisk Nanne. Jag önskar dig allt gott och tillfrisknande. Det tar sin tid, men tid är det enda vi verkligen har. ❤️
Carola

#363 - - Helena:

Ta det bara lugnt och vila och kom tiibaka när DU är redo. Krya på dej.

#364 - - Ulla Asp:

Krya på dig i din egen takt. Det tar tid tro mig.

#365 - - Kerstin Pettersson:

Stackars stackars dig! Jag vet precis hur du har det, jag har själv varit där.
Enda skillnaden var att både man och de jag trodde var vänner svek mig.
Jag bröt kontakten med dem.
Nu är det länge sedan men man får se upp så man inte hamnar där igen!
Något jag lärde mig är att bli så sjuk blev man inte över en natt. Det tog flera år att bryta ner kroppen så mycket och tyvärr tar det lika lång tid att bli riktigt frisk.
Lär dig säga nej, umgås bara med de som gör dig glad och ger något tillbaka. Låt ingen suga musten ur dig igen!
LYCKA TILL!
Kram Kerstin

#366 - - Lena:

❤️❤️❤️❤️

#367 - - Karin:

Tack för en så bra beskrivning, förstår att det har varit en kraftansträngning att få ihop din historia. Jag känner igen det mesta som du skriver. Jag har en helt annan värld som jag lever i. Har arbetat som sjuksköterska i 40 år och älskat mitt arbete. Även om jag jobbat i psykiatrin så förstod jag inte mina egna signaler. Två år innan jag blev "sjuk" hade jag symtom som jag hela tiden förnekade. Till slut upptäcktes att jag hade ett skyhögt blodtryck och blev inlagd på sjukhus. Juni-15 blev jag sjukskriven och är det fortfarande! Det är en jävla resa! Tack för att du berättade som om jag själv skrivit. Kramar från Karin

#368 - - Lisa Starbrink:

Hej Nanne! Det du nu genomgår drabbar oftast mycket arbetsamma,driftiga
och människor som inte vill "svika". Du m blir tvungen att totalvila annars kommer du inte att orka. Min syster och min "bästis" gick in i den s.k väggen för flera år sedan och blir såå stressade så fort det blir för många måsten. Du har lång väg att gå men jag håller tummarna vi d varje steg du tar framåt.Vila,vila och åter vila.Kram Lisa

#369 - - Maria Bolland:

Allvarligt talat, stå på scen i december?
Varför?
Tänk efter, hur lång tid tog det dig att hamna i utmattningen?
Visa dig själv respekt och ge dig riktig tid att läka, låt dig må bra länge utan att du utsätter sig för ansträngning. Även roliga saker är ansträngande.
Låter säkert trist och negativt men just att inte prestera är det som läker och läkning tar tid.
Lycka till, var rädd om dig!

#370 - - Mikael F:

Hej

Jag vet precis vad du talar om och tyvärr är det fortfarande många som tror att om man bara gaskar upp sig blir allt bra..Tvärt om..tid och vila är det enda botemedlet. Nästan samma hände mig förata gången 2002 och sista 2012 och jag kommer tyvärr inte tilbaka till mitt "gamla" jag. Sov sov och åter sov. Vila och säg stopp. Lycka till med dig själv och artisteriet. /M

#371 - - Bo Sundbäck :

Mkt intressant läsning....jag är där själv. Nyttigt & veta att nån har det som jag. Har" tyvärr" inte familj& vänner m mig. Mina symptom är kraftig sömnbrist en kraftig tinnitus och en övervikt som skapats av obalansen i kroppen.

#372 - - yvonne leastander:

Krya på dig Nanne och vila dig så länge som det behövs de som gillar dig finns kvar och väntar på dig ,Tänk på dig själv i första hand stora kramar från mig.

#373 - - Anita Wallderin:

Har själv varit där 2002, har sviter av det måste ha riktiga rutiner annars är hjärnan helt bortkollrad, jobbat i vården, det är vi som är starka och tar tag i allt och är empatiska och som inte tänker på oss själva som råkar ut för detta. 2006 blev jag klar fotterapeut och är i dag en vårdgivare i medicinsk fotvård men oj så mycket fel jag gjort, inte med patienterna men med pappersarbetet när jag frångått rutinerna, annars mår jag jätte bra nu😊 Så var rädd om dig och ger dig Styrkekramar i massor/Anita

#374 - - Sannie:

Så modigt och starkt av dig att våga gå ut med hur du mår och hur du har upplevt det! Känner igen mig i mycket, men jag hann bli stoppad innan den riktiga kraschen kom. Var rädd om dig och fortsätt fokusera på bara dig och vad din kropp behöver!! Du är trots allt den viktigaste människan i ditt liv!!! ❤ Kram Sannie

#375 - - Anette och Lennatt:

Hej NANNE
Vi tänker på dig, och hoppas att du också fortsätter att göra det😍
På Pridefestivalen var vi och kollade in Felix o Charlies gig, riktigt kul, och vad bra de är. Charlie har ärvt din scenutstrålning. Vi försöker hålla kontakt med Felix, han är ju vår extrason. Kram från Lennart och Anette

#376 - - Barbro:

Varma kramar till dej och krya nu på dej.
Synd att du och Peter inte är närmare för då skulle få smaka på blåbärspaj och vaniljsås.

#377 - - Malin:

Hej o tack! Tack för ditt mod att berätta om din sårbarhet o din kamp! Ta tid! Unna dig att bara vara! Du har gett så mycket till så många. Nu behöver andra ge till dig! Stor kram

#378 - - Inger Andersson:

Hej Nanne!En klok läkare sa en gång,det tar lika lång tid att komma tillbaka som det har tagit sen utmattningen kom.Så sant,har själv varit där.Vila och försök att hitta glädjen,det är mörkt ett tag men det kommer små glimtar av energi och sakta men säkert tar du dig tillbaka!Finns inget så viktigt som sin egen hälsa så var rädd om dig och tänk på dig själv Nanne❤️Kram från Inger

#379 - - Ann-Sofie:

Har varit där du är, känner igen så mkt och kommer på mig själv med att nicka igenkännande på mkt av det du skriver om. Har själv börjat jobba min fulla tjänst, klarar att läsa en bok men vill helst vara hemma och undviker sammankomster med mkt människor, men det kommer så småningom. Eftersom jag varit i denna situation 2 ggr tidigare i livet så vet jag att man kommer tillbaks även om det tar tid. Så go for it Nanne, ta det i din egen takt och var försiktig, sålla dina åtaganden och låt det ta den tid det tar, forcera inte fram en återgång till scenlivet för å kommer bakslagen. Jag LOVAR dig, du kommer tillbaks även om det känns motigt nu. Tusen kramar och krya på dig 😚 💕 😚

#380 - - Lena:

Hej! Känner igen mig i mycket av det du beskriver, har varit där själv. Har kunnat jobba ett drygt år, men är dessvärre tillbaka till utmattning igen😥 Lycka till med din återhämtning, hoppas du snart är tillbaka igen! Kram

#381 - - Annie:

Tack för att du som förebild går ut och berättar <3 Krya på dig!

#382 - - Ulrika:

Fantastiska kvinna! Fortsätt att ta hand om dig så du kan finnas för dina nära och kära. Mycket bra skrivet. Tänker på dig. Kram och lycka till!!

#383 - - Anonym:

Ta hand om dig själv nu.....❤

#384 - - Lena Lindberg:

Snälla Nanne
Inse att du behöver MYCKET längre tid för återhämtning samt att du måste lära dig att hantera stressen. Du måste även förstå och hantera dina drivkrafter. Fick mitt utmattningssyndrom godkänt som arbetsskada 2003 efter lång kamp i domstol. Trodde jag skulle vara tillbaka på jobbet efter några månader som du tror nu. Nanne det tar år att bli frisk. Du kommer alltid att vara extremt stresskänslig resten av livet. Kontakta en bra kognitiv terapeut

#385 - - Inger:

Så fruktansvärt viktigt ämne
Både jag och min dotter har drabbats med flera års mellanrum
Men det här vara duktig syndromet är ett gissel
Alla måsten för att va duktig, att få bekräftelse....och som i slutändan kostar dig din hälsa...

Kram, tack, och fortsätt ta det lugnt

#386 - - Sonja Eriksson. :

Det är väldigt glädjande att du är på bättrings vägen, nu gäller det att ta ett andetag i taget och inte alla på en gång. Det är också glädjande att du är frisk från cancern. Minns du att jag berättade för dig om Anna Idell och Centrum för alla? Det går väldigt bra med det, efter starten här i Söderhamn så är det nu på gång i Ljusdal, Gävle och nu i veckan så blev det klart att även Stockholm är intresserade, jag jobbar
just nu på ett ställe där flyktingar läser Svenska, det är ett toppen jobb, det passar mig bra, genom att jag gillar att slänga käft med folk. Nu vill jag bara önska dig det bästa och sköt om dig! Jätte kram till dig 💖

#387 - - Raija Hultman:

Låt det ta den tid du behöver......

#388 - - Pernilla Henriksson :

❤️Fanatiskt beskrivning av dig nanne. Känner igen mig i dig o det du skriver. Det går en dag av ditt liv varje dag. Vårda den ömt o i din takt. Du är dig själv närmast. Varma kramar Pernilla

#389 - - Katja:

Har varit med om i samma situation. Kroppen sa ifrån 3 gånger, hade yrsel, kräkningar osv och nu sista steget enorm trötthet. Förrans nu börjar jag må bra igen. Det har tagit 3 månader att komma på fötter, jag hann bromsa det i tid vara nära att få utmattning helt. Men kämpa på. Ta några steg i taget och vila mkt. Ta hand om dig! Du är viktig! Kärlek!

#390 - - Katja:

Gör sånt som du gillar och orkar med! Tacka ja till sådant du känner och vill göra, och nej till sånt du ej vill och ej orkar. Och prioritera vad som är viktigaste för dig just nu, ta allt stegvis och i din egen takt.Styrkekramar!

#391 - - Katja:

Men det bästa är att låt kroppen läka det tar sin tid och till alla er drabbade. Tänker på er och krya massa kärlek och hoppas ni blir friska steg för steg och ta hand om er <3

#392 - - Malin Åström:

Du ska veta att du inte är ensam. Vi är så många som drabbats av den här sjukdomen och vi måste stötta varandra i det här. Det kommer att bli bättre men det tar ofta lång tid. Om du behöver läsa om utmattningssyndrom så titta gärna in på min blogg. Jag har skrivit om min upplevelse från helt utslagen av utmattningssyndrom och depression, till att orka leva. Även om jag inte kommit tillbaka i arbete än så går det sakta framåt. Alla kommentarer jag fått under de här åren jag skrivit har också varit ett stort stöd. Kanske kan texterna och kommentarerna hjälpa dig också.
Lycka till med ditt tillfrisknande!
/Fröken Duktig

#393 - - Kerstin:

Krya på dig BÄSTA NANNE !

#394 - - Henrik Håkanson:

Tack kära Nanne för din fina redogörelse. Jag känner igen mycket av vad du skriver. Jag jobbade i ett ökande tempo under våren. Så kom ett dramatiskt dödsfall i min familj. Sedan kanade jag utför in i en kuslig ångest som varade i
8 veckor. Därefter är jag ganska skör.
Får du några mediciner. Det är ju riskabelt med många av de piller som finns.
Kan jag fråga hur man hittar en doktor som Du har?
Tusen tack och lycka till med tillfrisknandet.
Hälsningar Henrik

#395 - - Kicki:

Krya på dig och lyssna på kroppen den vet! Låt det ta den tid det tar!
Ps Önskar dig ett snabbt tillfrisknande, du är kanon! saknar dig!
Ps2 Tittar på Idol och håller på din son så länge, han är inte dålig han heller :)

#396 - - vera-lucia :

det viktigaste är inte att ni artister presetra 100%för att man ha många fans utan när kroppen ¨säger till måste jag backa. stolt över att du backade. man är bara människa och en vanlig kropp. den ska hålla hela livet.
bli bra i din takt nu
/verizz

#397 - - Anonym:

Du är fantastisk Namne
Det tar tid men du är på god väg
Kramar😘

#398 - - lena:

Tack för ditt inlägg! Kände igen mig så mycket. Att inte orka ta tag i det man måste göra och det dåliga samvetet för att man inte gör det. Jag har också "kört på" i flera år. Flera dödsfall, min egen sjukdom och ett stressigt jobb. En dag, blir en liten sak för mycket, men det är ju inte jag? Jag har ju alltid fått höra hur stark jag är? Sjukskrivit mig en vecka och går tillbaka på måndag, men din berättelse fick mig att tänka till, att lyssna på sin kropp (och själ). Tycker att ditt inlägg var jätteviktigt, för egen del och givetvis för andra, för jag förstod att jag inte är ensam i min känsla och att den inte är fel. Vad säger man? God bättring, krya på dig?

#399 - - Karin Nilsson:

Hejsan Nanne.Vill bara skriva några ord till dig om utmattning.Har själv varit och är lite i de ekorrehjulet ännu. Gör inget som inte din hjärna säger till dig de går bra.Vill du inte gå ut,så blihemma i din trygga vrå.Du drar ut din energi som behövs för läkningsprocessen.Tänk på dig själv,dina nära kära klarar sig.Är du deppig en dag tala om de,säg till dig själv,idag är jag sur och deppig.En som vet hur de funkar,skynda långsamt. Hellre fattig och frisk än rik och sjuk.

#400 - - Kristina Eriksson:

Hej Söta Nanne ❤️ Har nu läst din blogg och känner så med dej efter alla plågor du gått igenom .. Har följt dej som artist genom alla år och förundrat mej över all din energi på scenen .. Även du är trots allt bara en människa med allt var det innebär ❤️ Även om jag inte känner dej privat så ser jag dej som en stark, varm och godhjärtad tjej med hjärtat på rätt plats ❤️ Du har en vacker sångröst och man ser att du älskar och brinner för det du gör på scenen ❤️❤️ Sådana människor inspirerar mej och säkert många andra .. Men se nu till att vila ut riktigt först, följ din magkänsla tills du kan komma tillbaka med din sprittande glädje igen .. Vi väntar in dej vännen .. Ingen stress och press ❤️❤️❤️❤️ Varma kramar Kristina