Nannes Blogg

Tack alla underbara ni som har fortsatt höra av er, efter att jag berättade offentligt om min utmattning, som både har varit allvarlig och långvarig. Det är 5 månader som jag har varit sjukskriven hittills från all form av jobb. Men jag börjar äntligen hitta krafter och ork. Det känns helt fantastiskt. Tack för alla brev, mail, kommentarer och meddelanden via sociala medier, vykort och böcker som ni har skickat till mig om utmattning och själavård. Jag läser era böcker och brev om era livshistorier och tips om hur man ska ta sig ur en sådan här fruktansvärd utmattning, som detta har varit. Ni har peppat och stöttat mig på ett helt ovärderligt sätt. Ni är sagolika vänner, som jag får så mycket kärlek och omtanke från. Tusen tack allihopa.

Jag börjar kunna fungera bättre i livet och vardagen. Jag kan äntligen läsa böcker och träffa folk, men i måttlig dos, begränsad tid och lagom många åt gången. Men åh vad det äntligen går åt rätt håll.

Höjdpunkten varje vecka för tillfället är fredagskvällarna. Då sitter jag som klistrad framför tv:n och kollar på Idol, för precis som många av er har uppmärksammat, så är en av våra söner, Charlie, en av deltagarna i Idol. Herre jösses vad nervös jag är varje fredag och med en klump i magen sitter jag och inväntar, precis som de andra Idol-deltagarnas föräldrar, på resultatet på vilka som har gått vidare. Varje vecka när de, hittills, har ropat upp Charlies namn, så blir jag så glad att jag hoppar av glädje i soffan. ”En vecka till får han vara med” ylar jag, så det förmodligen hörs ända till grannarna. Jag vill verkligen hylla alla Idol-deltagarna, som är så otroligt duktiga. Det är ett oerhört starkt Idol-gäng och jag gillar alla så mycket.

Här är en bild på mig och fantastiska Idol-Rebecka Karlsson från 2008 (!), då vi träffades backstage på Liseberg i Göteborg där jag var och uppträdde i samband med en Nickelodeon, showdag där. Så kul att se henne på scenen med sån röst, ton- och framträdande-säkerhet. Tack för att jag fick låna och använda bilden, Rebecka!

Det finns ju numera t-shirts att köpa med alla olika Idolerna på, på "idolshop.se", så jag kunde inte motstå att beställa en t-shirt med Charlie på. Under mina över 30 år som artist har t-shirts, med både mina tidigare grupper och även som solo-artist, tryckts upp, men ingen av våra barn har burit någon av dem någonsin en endaste gång. Haha! Men nu sällar jag mig till ”pinsam mamma”-gänget och trycker på mig t-shirten inför morgondagens Idol. Pga utmattningen har jag ännu inte orkat vara på plats i publiken och heja och supporta, utan fått nöja med med att sitta klistrad framför tv:n med näsan nästan tryckt mot tv-rutan. Hee! Missar inte en sekund av programmet. ;-)

Charlie berättar aldrig något om sina framträdanden han ska göra i Idol, vare sig vad han ska ha på sig eller vad eller hur han ska framträda i fredags-finalerna. Så jag är lika ovetande som alla andra och sitter spänt framför tv:n; vad har han på sig, hur ska han uppträda med låten – dansa, koreografi eller stå stilla? Mina nerver är på helspänn varje gång.

Charlie tiger som en mussla, när jag frågar på telefonen ”vad ska du ha på dig, vad ska du göra och hur ska du framföra det?” ”Det säger jag inte, det får du se på fredag, mamma” svarar han alltid och skrattar åt min ostillade nyfikenhet.  Jag gillar verkligen att han vill klara sig själv och inte någonsin vill ta feedback från mig. ”Jag kan själv och vill lära mig av mina egna misstag”, är hans filisofi och det är bra! ;-)

Däremot berättar han glatt om vilken fantastisk upplevelse det är att vara med i Idol och att alla Idol-deltagarna har en jätte bra sammanhållning och stöttar varandra. Han berömmer alltid de andra deltagarna, hur fantastiska de är och vet realistiskt att konkurrensen är stenhård och njuter därför av varje tillfälle han får.

Jag är som sagt var på väg åt rätt håll i min utmattning. Orkar mycket mer, men är ännu inte framme till att vara arbetsför scenmässigt. Jag behöver några veckor till. 1:a dec är senast siktet att komma igång med mina jobb och då endast det som redan är inbokat, dvs mina julshower och Snövit. Det känns både pirrigt och spännande att kliva upp på scenen igen efter ett helt halvårs frånvaro från all form av gigande.

Tack underbara vänner för att ni finns. Ni betyder så oerhört mycket för mig och ger mig så mycket styrka och kraft. Det här har varit en mardröms-halvår av panikångest, utmattningsdepression, konstant gråtande, inombords stress och en trött hjärna med som inte har orkat fungera som vanligt utan haft konstanta minnesluckor/blackouter och koncentrationssvårigheter, men nu är det äntligen, äntligen på väg åt rätt håll. Jag känner energin komma tillbaks och längtar upp på scenen, men hjärnan och kroppen har behövt en total vila och så kommer det att förbli drygt 4 veckor till, till den 1:a december. Pussar och kramar i massor och tack ännu en gång för så massivt stöd! Helt ovärderligt!