Tänk om jag hade varit Lilla My då
Tänk om jag hade varit Lilla My när jag vid 18-års ålder tog pianolektioner – då hade hon sagt till pianoläraren "Lägg av. Låt mig vara!" Men jag var inte Lilla My, som jag gestaltade i Caroline Roosmarks vackra kalender "Sagolika kvinnor 2019", som just är tillägnad styrka hos kvinnor och den viktiga, okuvliga #meetoo rörelsen. (www.roosmark.com).
Istället reagerade jag då som så många andra tjejer när man hamnar i en fysisk, överrumplande obehaglig situtation.
Jag började hos en ny pianolärare när jag var runt 18 år. Det var en äldre man runt 45-50 års åldern som bodde i en stor våning i stan med sin fru. Jag kom dit till honom och slog mig ner vid pianostolen, som var den klassiska breda pianostolen och började traggla noter och långsamt spela rätt toner till låtarna i notboken. Jag var ju i nybörjarstadiet fortfarande pianomässigt.
Plötsligt satte sig mannen tätt bredvid mig på pianostolen och samtidigt som han skulle visa lite hur jag ska spela så la han händerna över mina händer och strök fram och tillbaks över mina händer för att visa att jag ska ha ett lättare tryck på fingrarna. Det är inte alls ovanligt att pianolärare visar hur man t.ex ska ha fingrar och händer på tangenterna, men man känner när syftet är att undervisa och det här var på ett helt annat sätt än mina två tidigare pianolärare, tveklöst!
Jag blev helt stel och tänkte "jag överdriver nog, han menar nog bara väl". Men efter en stund så sa han att jag behövde använda pianopedalerna och flyttade då händerna över till mitt lår som nu var tätt intill hans. Jag hade kort kjol på mig, för det hade jag alltid på den tiden och att sitta där och plötsligt ha hans hand på mitt lår, gav mig en känsla av panik. "Så trycker du lätt med pianopedalen" fortsatter han och handen ströks lätt över mitt lår varje gång. Jag kände mig illamående.
Fysisk beröring av någon man vill bli berörd av, är helt fantastiskt.
När jag är ute och spelar så brukar många efteråt komma fram och fråga om en kram och kan berätta hur möten med dem tidigare, när de har fått en kram, att det har betytt så mycket för dem. Så fysiskt beröring kan vara så vackert och fint, om det är av rätt syfte.
Men på samma sätt är händer på ens kropp, från någon man inte vill bli berörd av, enormt olustigt. Det sätter sig i minnet. Den där känslan av obehag. Maktlösheten och skulden man lägger på sig själv som tjej. Så jävla sjukt, men så var det.
När jag satt där med honom bredvid mig och försökte hålla god min, så for tankarna; "det är nog bara jag som inbillar mig….näe, det här stämmer inte, det är inte alls bara vänliga pianolärar beröringar…..eller .....är det jag som överdriver…..vad ska jag göra……" Tankarna surrade runt, runt.
Då knackade det på dörren och hans fru öppnade den och sa att hon skulle gå ut en kort sväng och handla. I samma stund som hon öppnade dörren så stelnade han till och reser sig upp. Då förstod jag att min oro inte var grundlös. Hans reaktion från närhet till avstånd ändrades på ett par sekunder. Hon sa "hejdå" och så slogs ytterdörren igen. För ett par sekunder var det tyst i hela lägenheter. Tankarna började återigen snurra, samtidigt som jag insåg att jag kände mig rädd att sitta ensam i lägenheten med denna man.
Jag hade ju gått hos andra pianolärare tidigare och ingen av dem hade rört vid mig på detta sätt . "Men vad ska göra….ska jag säga till…….hur säger jag till på bästa sätt utan att han tar illa upp…….eller överdriver jag…….eller är det mitt fel för att jag har kort kjol på mig……"
Så fort hon hade gått så satte han sig bredvid mig igen. Nu ville han spela fyrhändigt. Han var trevlig och log hela tiden och pratade, men känslan var otäck, för hans närhet kändes obehaglig där vi satt ihoptryckta på pianostolen. Jag försökte diskret flytta utåt på stolen, men han flyttade lika diskret efter. Hans uppmuntrande ord "åh vad du lär dig lätt" hade känts glädjefyllt om det inte samtidigt skedde med beröringar som händerna på mina ben, min händer och utefter min rygg gång efter gång, , gav andra obehagliga signaler . Jag var van att kunna lita på killar och män i min omgivning och det här var en helt annan känsla än trygghet och tillit, men ändå kände jag mig osäker om jag misstolkade eller överdrev.
Jag kände att jag måste därifrån och sa;
"Är klockan så mycket. Jag glömde att säga att jag inte kan ta en hel lektion, min pojkvän kommer och hämtar mig redan nu."
"Oj, ska vi sätta in en ny tid direkt?" svarade han.
"Jag återkommer om det" ljög jag. Jag ville bara därifrån fort. Ute i hallen, när jag tog på mig jackan, fortsatte han; "Kan vi inte ses på en fika du och jag? Man brukar lära sig spela piano lättare om elev och lärare känner varandra bättre. Jag brukar ofta gå och fika med mina unga elever!".
Ja, han sa faktiskt "unga" elever. "Vi kan väl boka in någon tid för det också?" fortsatte han. Jag kände mig yr av allt som hände. . "Vi får ta det sen" svarade jag samtidigt som jag begav mig ut i farstun.
Jag stod utanför porten och väntade på min dåvarande pojkvän och när han dök upp med sin bil, hoppade jag in och började direkt berätta om det jag just upplevt. De skitiga, äckliga känslan fanns kvar även på kvällen, så vi fortsatte prata om händelsen. "Varför fikar han med sina unga elever?" kunde jag säga för att i nästa stund försöka hitta anledningar som; "De kanske är barnlösa och saknar barn. Men då borde väl hans fru följa med? Han ville att vi skulle gå själva och framförallt hans fysiska beröringar kändes så obehagliga. Inte alls som de tidigare pianolärarna, som jag också spelat fyrhändigt med." Vi fortsatte fundera. "Gjorde han samma sak med andra elever och ska vi anmäla honom eller säga till både honom och hans fru" spånade vi vidare på tillsammans. Det var så skönt att få det stödet från min kille. Vi förstod att läraren skulle förneka om jag konfronterade honom, anmälningsmässigt fanns inget att gå på då och vad det gällde att ta detta med hans fru så kändes inte det heller aktuellt. "Tänk om jag ändå har inbillat mig och han var okunnig om sina handlingar" fortsatte jag. Vi bestämde att låta det vara. Jag gick självklart inte tillbaks utan bytte direkt till en annan pianolärare och äntligen kunde jag sitta och spela på lektionerna utan att känna mig rädd och illa till mods.
Det här är nästan 40 år sedan och jag kan fortfarande känna klumpen i magen när jag tänker på det även nu. Tänk att någons händer på en och beröring i fel syfte kan skapa så otroligt starka, negativa känslor.
2019 måste bli en fortsatt påminnelse om att peppa till att hålla #meetoo rörelsen levande, så att det blir en naturlig sak för t.ex unga tjejer som växer upp i dag att våga prata och berätta om utsatthet.
Med detta vill jag tacka att så många kvinnor har stått upp för #meetoo kampanjen, som skapat helt nya förutsättningar för tjejer och kvinnor att våga säga ifrån, att bli lyssnade på och att vi ska kunna sätta gränser utan att bemötas med "åh du överdriver", "hur var du klädd" eller "sånt där får man ta, sluta pjåska dig".
Tack också till alla fantastiska kvinnor som medverkat i årets kalender "Sagolika kvinnor 2019", med så många vackra, inspirerande bilder. Kalendern går att beställa på www.roosmark.com". En julklapp eller nyårs present kanske?
15:- för varje såld kalender, går i samarbete med Caroline Roosmark och min ideella stiftelse Nanne Network, till Fryshusets "barn till ensamma mammor" – som arbetar för att stödja barn som lever med sin ensamstående mamma under ekonomisk och/eller social utsatthet. Genom åren har både Caroline och Nanne Network stöttat projektet ekonomiskt och vi är därför stolta och glada att få ännu en gång bidraga till detta.
Jag växte ju själv upp fattigt och även med både psykisk ohälsa och alkoholmissbruk omkring mig, så jag vet hur viktigt det är med hjälp från andra, både socialt och ekonomiskt. Så det här projektet, både Fryshusets och kalendern, ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Meverkande i kalendern: Sara Danius, Pernilla Wahlgren @pernillawahlgren,
Lisa Nilsson @denlisanilsson , Dominka Borg @dominikapeczynski ,
Therese Alshammar @t_alshammar , Harriet Andersson, Helena Bergström @helenabergstromnutley , Lena Endre, Happy Jankell @happyjankell , Melinda Kinnaman@melindakinnaman , Linda Pira @lindapira , Anja Pärson
@anjaparson , Shima Niavarani @shimashimmy,
