I förrgår spelade vi in videon till nya singeln En Rastlös Själ. Är nu i Dublin,
så jag berättar mer om videoinspelningen när jag kommer hem.
I går var vi på konsert här i Dublin och såg Guns'n'Roses. Vilken
katastrof-konsert! Axl var över 1 timma försenad och publiken var rosenrasande
buade. Sen avbröts konserten efter 3 låtar, efter att någon kastat upp
en plastflaska någonstans på scenen. Efter ytterligare 45 minuter kom en
skitsur Axl tillbaks och mycket motvilligt genomförde resten av konserten!
Han stod vid mikrofonstativet och surade och blängde på publiken eller satt på pianot
och vägrade röra sig en tum. Som en liten bebis i trotsåldern. Folk buade återigen och var
super sura över hans maner och mot slutet hade massor av folk gått och all
försäljning av merch och mat och dryck stängde efter första
avbrottet, för stämningen var så tuff i publiken, så de vågade
inte ha nåt öppet. Lynchingsstämning i publiken och en skitsur
Axl Rose uppe på scenen. Vilken konsert! ;-)

Sitter på tåget på väg hem från våran 2 veckor långa tägluffning. Det har tagit drygt 30 timmar att ta sig hem från London, med tågbyten i Bryssel, natt tåg från Köln och sen ytterligare ett byte i Köpenhamn, men nu är vi i Stockholm om nån timme. Nu har vi hemlängtan, men vi har haft det uuuuunderbart! Berättar mer i helgen. :-)

2 underbara dagar i Paris. I morgon bitti åker vi vidare mot nya mål, så nu håller jag på och
packar ryggsäcken. Ska upp kl. 06.15. Vi börjar få in snitsen på att packa ryggan.
Tack för era söta kommentarer som ni lägger in. :-)

Direkt efter 90 minuter långt gig i Sävsjö, som var klart kl. 23.30, kastade jag
mig in i duschen, gick sen ut och skrev autografer och därefter åkte ryggsäcken på.
Peter tog med mina scenkläder hem.
Charlie och jag satte oss i bilen kl. 24.00 och 3,5 timmar senare var
vi framme i Malmö. Hann knappt somna innan det var dags att kliva upp igen.
kl. 05.20 ringde klockan. Seeeegt kändes det, efter knappt 1,5 timmas sömn.
Begav oss till Köpenhamn. Tåget gick därifrån strax efter kl. 07.00.
Tågbyte i Hamburg knappt 5 timmar senare. Nästa tågbyte var i Köln.
Tåget mellan Hamburg och Köln blev stilla ståendes på väg dit, pga ett
trasigt fönster, nästan en timme. Så när vi kom till Köln hade vi 4 (!) minuter
på oss att ta oss från en perrong till en annan och hoppa på tåget till Paris.
Vi rusade som galningar - jag i högklackat med min ryggsäck. Haha! Måste ha
sett ganska kul ut. Men vi hann precis! Pust! Ytterligare ett par timmar
på tåget till Paris. Framme kl. 21.45 i ösregn!
Charlie och jag somnade, efter att ha varit upp och rest över 15 timmar,
så fort vi kom till hotellrummet.   Zzzzz.....

Underbara Amy Diamond gästade min show i Sävsjö. Hon är ett beundransvärt
proffs!

På promenad i ett regnigt Paris och faktiskt inte i högklackat denna dag.
T.o.m Charlie var nog lite förvånad. ;-) Vi promenerade i flera timmar i stan.

Semester, helt osminkad, som ni ser. Det är skönt att låta bli smink på semestern,
eftersom det ofta blir så mycket make up i jobbet.
Charlie och jag åt en underbar middag i Montparnasse och drack en massa
juicedrinkar (alkoholfria), den ena godare än den andra. Slurp!
Så otroligt mysigt att hinna vara tillsammans så här. Älskar mina barn
så gränslöst mycket!

Charlie med Paris i bakgrunden. Paris är jätte vackert, men finast är ändå Charlie!
Nu ska han och jag lägga oss och kolla dvd-filmer, som vi just köpt, i min dator.
Så nu måste jag sluta skriva blogg. Charlie hälsar! ;-)

Jaha, i morse åkte ryggsäcken åkt fram.

Packade i förmiddags. Sen bar det iväg med bil, 40 mil till Sävsjö, där jag
ska giga i kväll kl. 22.30. 1,5 timmas gig med underbara Amy Diamond som gäst.
Sen blir det autrografskrivning och därefter in i bilen igen med ryggsäckarna.
Charlie och jag åker till Malmö. Hoppas på att vara framme där vid 3-tiden
i natt. Håller er updaterade från våran tågluffning som börjar tidigt i morgon
bitti, i Köpenhamn, men siktet mot Paris. Puss från Nanne Backpacker :-)

I dag var jag hos mamma med en pc-dator som jag fixat till henne, så hon ska kunna surfa på nätet när jag är ute och tågluffar. Jag jobbar själv i Mac, så jag är inte riktigt hemma på pc-fronten, men en sak kan jag säga; Microsoft har inte sjuka eller äldre människor i åtanken när de lägger in hur man överhuvudtaget ska få huvudprogrammen att funka. Efter massor av klicktryckningar än hit och än dit och med nån 20-siffrig kod med siffror o bokstäver i ett virrvarr och Gud vet allt, så slutade det med att jag ändå inte kunde starta programmet utan hänvisades till att ringa ett nummer. Där lotsades jag vidare av ett datasvar i telefonen. Fick knappa in ytterligare en 48 (!) siffrig kod och därefter fick jag en annan, också 48-siffrig, kod att knappa in i datorn. För äldre människor som är sjuka är det nog ett måste att ha hjälp av någon för att överhuvudtaget få igång datorn, med det program som man har betalat för att kunna få använda. Jag fattar säkerhetsaspekten, men Microsoft tar nog priset i nonchalans mot de köpare som inte är särskilt bevandrade i datavärlden, när man gör så här. Min lilla mamma hade aldrig fixat detta själv.

Det är precis som i musikdata-världen. Pro Tools och Logic har funkat att synka ihop, men nu helt plötsligt har de fått för sig att man inte ska kunna det. Det sätter många av mina arbetskollegor på pottan fullständigt, då de jobbat i bägge programmen och lagt ner hundratusentals kronor på sina studioprogram, och nu plötsligt ska de inte kunna använda dem tillsammans. Jag är så trött på girighet och datavärlden som tillsammans med mobilföretagen ofta står i spetsen för det. Ska det vara så jäkla svårt att samarbeta.....Puckon! Hahahehe! Det skönt att få ur sig detta. Nu är jag glaaaad igen. Hee!

Ryggsäcken är införskaffad. Det tog 1 timme att prova de olika ryggsäckarna. Charlie bestämde sig
snabbt, men jag velade. Jag ville ju ha en stoooor ryggsäck, men insåg när jag gick bakåtlutad
av tyngden av ryggsäcken som nästan var större än mig själv, så fick jag gå ner i storlek och sen
gå ner i ytterligare en storlek osv. Det slutade med att det blev en likadan som Charlie valde redan
från början. Charlie bara skrattade och skakade på huvudet. Kärlek är att stå och vänta på när
mamma prova väskor. Åh vad Charlie och jag längtar efter att få komma iväg tillsammans. :-)

Nedräkningen har börjat. Om 5 dagar åker jag iväg tillsammans med ena sonen, Charlie, och tågluffar. Alla mina vänner (frågan är hur länge de förblir mina vänner om de fortsätter så här) skrattar hysteriskt åt att jag ska packa i en ynka, liten ryggsäck. Jag känner hur svettdropparna börjar ta plats och tankarna far runt i min hjärna "hur sjutton ska jag få plats med allt?" samtidigt som jag självsäkert säger till dem "äh, det är en baggis att packa lätt. Jag ska ta med mig minimalt med packning. Ni ska få se".
Familjen går här hemma och fnissar åt att de vet att jag snart ska inleda min packningsoffensiv samtidigt som jag går runt i huset och försöker dölja paniken i min blick. I morgon ska Charlie och jag köpa ryggsäckarna. Finns det enorma ryggsäckar med hjul på........ ;-)
Fortsättning följer!

Jobbade i studion in i det sista i går. Satt och gjorde om logic-filer till audiofiler, som det heter och mailade det vidare till några av de musiker som jag ska jobba med i veckan. Kl. 15.30 kastade jag mig in i bilen med mina väskor med scenkläder och smink och allt, och sen bar det iväg. 30 mil till Karlstad. 3 timmars bilresa till giget. Passade på att ringa mina vänner, som jag så sällan hinner annars. Det blir ju oftast lååååånga sms som jag bombarderar min kompisar med när jag hinner. Så att sitta i bilen i lugn och ro och bara pladdra var jätte mysigt. Jag har ju så otroligt många vänner som jag tycker så mycket om. En del människor mäter rikedom i pengar. Jag värderar nära och kära och goa vänner som jag har, som den största rikedomen i världen. :-)
Efter drygt 3 timmars bilfärd var det dags för 1,5 timmas show i Karlstad. Ett otroligt kul gig, med en fantastisk publik. Bandet jag har med mig på turnén är riktiga pärlor. Otroligt kul.
Efter giget skrev jag autografer i 45 minuter, sen packade jag ihop mina scenkläder och sen bar det av hemåt igen. Den här gången var det inget på att ringa mina vänner; tror inte att det skulle uppskattas om jag ringde kl. 00.30 på natten; "tja ba! Vad gör du? Hur mår du? Jag ringer inte och stör va!?!?"......
Kom hem kl. 02.00 på natten. En lång men härlig dag.

Gigade ju på Pride förra veckan. Det är verkligen världens bästa publik. Det är
så otroligt mycket kärlek i luften. Tusen tack ovärderliga Pride-publiken,
som stod där i regnet och sjöng med i låtarna och gav sån fantastisk respons.
Jag är alltid lika stolt att få vara en del av denna viktiga festival.

Delade loge med härliga, roliga Shirley Clamp.
Hennes urringning är inte fy skam!.....medge att ni nu, efter att jag nämnt
det, inte riktigt längre kan fixera på våra ansikten på bilden. Hehe!
Shirley pratar stolt om sina härliga bröst ofta och det förstår jag; de är
ju jätte fina. Stora, som mittemellan, som jätte små, som nästan obefintliga
- det är vackert med bröst oavsett storleken på dem. På samma sätt ser jag
kvinnor som jag har mött genom åren, som har tvingats ta bort sina bröst pga
bröstcancer och som är precis lika kvinnliga och sexiga. Träffade en kvinna
i Göteborg som visade att hon inte hade kvar sina bröst, men sen sträckte hon
på sig och sa; "jag känner så levande och sexig, vare sig med eller utan mina bröst".
Det är så vi alla behöver påminnas om att känna; för det finns alltid massor av
vackert hos oss alla. Precis som det är som med människor och våra utseenden,
så är det mångfalden som är det häftiga och vackra i världen.

(Denna bild och nedanstående bilder i denna blogg, tillhör www.stockholmpride.se)
Angelique från Sound Of Music gästade mig i mitt medley av schlagerlåtar.
Det var så kul att träffa henne igen. Det är ju 22 år sedan vi la ner
gruppen Sound Of Music, så det kändes nostalgiskt att giga ihop igen.
Och kul har vi ihop.

Ja visst, min kjol är kort.......

....men jag har shorts på mig under, vilket jag visade publiken,
så troschock-faktorn förintades för evigt.

Världens bästa Anne-Lie Rydé var värdinna/konferencier för första halvan
av schlagerkvällen. Hon har verkligen jobbat stenhårt med att försöka få ihop
en glimrande schlagershow med Björn Skifs, Jill Johnson, Christer Sjögren,
Shirley Clamp m.fl. Anne-Lie fick fantastisk respons, för att inte tala om hur snygg
hon var. Pudding! ;-)

På väg till gig i Karlstad i dag. Hade ett nytt meddelande på mitt mobilsvar när jag vaknade i morse. Lyssnade av det; det var ett gäng som sjöng jätte vacker stämsång av Håll Om Mig. De sjöng refrängen 2 gånger och sen la de på. Vilka de var har jag ingen aning om, men fint var det. :-)

Försöker varje dag att följa det som händer runtom i världen och har alltid en förhoppning om att
saker och ting kommer att bli bättre med tiden. Att tänka positivt i en härjad och förvirrad värld är
oerhört viktigt. Men ibland känns det extra tungt att läsa nyheter där det mesta handlar om hur
människor far illa både i Sverige och utomlands.
Alla följde vad som hände i Haiti när jordbävningen slog till där för 6 månader sedan.
Länder runtom i världen hjälptes åt med att snabbt försöka få in pengar för att kunna
hjälpa ett av världens, redan innan, fattigaste länder.
Tiden går och sen blir det alltmer tyst och vardagen går sin gilla gång för oss alla.
Såg på Dn:s hemsida ett reportage och intervjuer med folk på Haiti. Återuppbyggnaden
går oerhört långsamt och fortfarande sitter hundratusentals i tältläger med en eländig
standard och utan några större hopp om en ljusare framtid. (Där skulle puckona i Båstad och Visby
som vaskar champagne och kastar 50 hamburgare, behöva få tillbringa en tid.)

Såg i reportaget en gammal kvinna som berättade att hon mist sin man under jordbävningen
och nu levde ensam i tältlägret och att hon ägde inget, absolut inget, så hon fick
t.o.m låna en mugg av andra varje gång hon ska dricka lite vatten. Tårarna strömmade
från mina ögon när jag såg det. Man är ju så jäkla maktlös. Denna gamla kvinna som skulle få sitta
i en liten gungstol och åldras med ro efter ett kämpigt liv, står fortfarande och får föra
en daglig kamp för överlevnad. Vad har hon att se fram emot i framtiden?
Tanken slår mig; vad har hänt och händer med alla pengar som har samlats in runtom
i världen. Kommer det verkligen fram till dem som pengarna är avsedda för och hur
används de? Haiti, som är en världens fattigaste länder, har ju haft en enorm
arbetslöshet redan innan allt detta hände.
Hur bygger man nu upp landet? Använder man en del av pengarna till att ge de som
arbetar med bygge av husen lön eller arbetar alla ideellt? För om man har fått in
enorma summor pengar från länder runtom i världen, så vore det väl kanon att
samtidigt försöka skapa jobb genom att de får en lön som gör att de sen förhoppningsvis
kan fortsätta utveckla företagsamheten. Men då förutsätter det naturligtvis att det går till
byggarbetarna och inte enorma summor till byggdirektörer som håvar in storkovan, som det
så ofta blir i fattiga och korrumperade länder.
Satsar man på sjukvård, skola och utbildning? Finns det överhuvudtaget några
pengar kvar hos de olika ideella hjälporganisationerna och i så fall hur mycket?
Vad finns kvar att göra för dem? Håller de på att bli bortglömda på Haiti utan
man egentligen vet vart eller hur mycket alla pengarna har gått till?
Hur ska man få ordning på allt detta och samtidigt fortsättningsvis kunna förvalta
pengarna som har samlats in, så länge det pågår interna konflikter och problem
med logistiken, som det gör just nu på Haiti? Och samtidigt sitter den lilla kvinnan
i ett tält, ensam, utan ens en egen kopp att dricka ur när hon blir törstig.

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/ateruppbyggnaden-av-haiti-gar-langsamt-1.1136325

Vill slutligen skicka en tanke till Peter Le Marc, som jag läste har behandlats mot cancer
vid årsskiftet och där behandlingen lyckligtvis har gått bra. Men han har nu har avbokat
sin höstturné för att han måste försöka återhämta sig mentalt och känslomässigt.
Ett mycket klokt beslut. Jag förstår honom precis.

Det är ju nu 4 år sedan jag drabbades av bröstcancer och fortfarande är det en psykiskt
tuff resa, med en ständigt återkommande rädsla efter det man har gått igenom och tankarna
som ofta dyker upp, att det ska komma tillbaks.
Jag tog ju en 3 månader time-out två år efter allt som skett. Då hann allt i fatt mig
och jag gjorde en tung men nödvändig själslig resa och tvingades inse all ångest
jag förträngt under hela behandlingsperioden.
Är så glad att han nu mår fysiskt bra och önskar honom all ro och harmoni
nu när han ska ta en time-out för att även hinna i kapp själsligt. All the best, till Peter!

Om mindre än en månad släpps singeln "En Rastlös Själ". Är just då ute
i Europa och tågluffar med min ena son, Charlie. Jobbar så otroligt mycket
just nu, 7 dagar i veckan, så jag ser så gränslöst mycket fram emot att
åka iväg tillsammans med honom och bara umgås och mysa utan minsta
stress och jag ska sova ut vill jag lova. ;-)
"Mamma, vakna nu. Vi ska ut och se Paris"
"Mmmm, det blir nog bra min son. Ta med dig kartboken, lexikonet och kameran,
så kan du visa mig lite bilder ikväll på hotellbalkongen....Zzzzzzz....."
Hehe! Näe, så kommer det absolut inte att bli. Jag är ju en rastlös själ
som ni vet, så jag ääääälskar att det händer saker hela tiden. :-)

http://cdon.se/musik/nanne/
http://www.bengans.se/Artist.aspx?artist=NANNE&section=music

Följ gärna Lina och Celicias Nanne-on-line-sida och även Facebook.
Jag är så imponerad av hur de lyckas hitta nya saker och updatera
hela tiden. Wow! Tack söta ni!

http://nanneonline.blogg.se/

Detsamma gäller en ny Nanne Fan Club-sida:
http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/Nanne-Gronvall-Fanclub/266927868822?ref=ts

Vet dessvärre inte vem/vilka som har startat upp den, men den är också super fin och
hela tiden aktuell. :-)

Gig i Borås i torsdags och Orsa på fredagen.
Tack publiken på bägge ställena - ni var helt fantastiska! :-)
Här kan ni se ett gig-klipp från lokalkanalen i Borås:
http://www.youtube.com/watch?v=9wV9vTfpt9w

och här en webintervju med Borås Tidning:
http://www.bt.se/nyheter/boras/nanne-gronvall-%282025370%29.gm

Publikrekord i Borås! Super kul. :-)

Mellan hotellet o scenen fick vi åka limousin.

Den var vackert inredd med massor av tekniska finesser.

Det var lite längdskillnad mellan mig och limoföraren.
Här har jag ändå höga klackar på mig......;-)

Efter giget på torget kl. 21 så skrev jag autografer i över 1,5 timma och
sen på natten gigade jag på nattklubben i stan. Var inte tillbaks på hotellrummet
förrän efter kl 2 på natten. Duschade och packade och kom inte i säng
förrän vid 3-tiden på natten och sen upp igen kl. 07 för att åka vidare
med bussen till Orsa. Den bussresan tog c.a 8 timmar. Sen dags för
gig i Orsa.

Timotej uppträdde innan mig i Borås. De är alla super rara tjejer.
*
På turnén är det inte bara jag och 7-mannabandet som åker.
Vi har dessutom med oss ett oslagbart crew;
Martin på monitor, Johan på ljud och Örjan backline.
De har egentligen det tuffaste jobbet av oss alla; först åker
de till spelstället, riggar upp alla instrument, backdrop och allt
annat som ska på plats och kopplas upp på scenen. Sen är de
med hela giget och därefter, när vi är klara, så är det dags för
dem att plocka ihop och lasta in allt i lastbilen. Ibland är det
super stressigt för dem, för att något annat band ska på snabbt
efteråt. Trots stress och sömnbrist så är de alltid på gott humör
och Martin håller stenkoll på alla detaljer åt oss alla.
Det här gänget är guld! ;-)
Eftersom de måste vara på plats flera timmar före oss, så
blir det ofta att de måste börja åka super tidigt. Som den här
helgen t.ex då de fick åka från stan redan kl. 5 på morgonen.
Örjan kör och Johan kan inte sova medan Martin
tar sig en tupplur. Att döma av de andra 2:s miner, så är
de nog liiiiite avundsjuka på hur Martin lyckas ta sig en
sömnpaus oavsett var eller hur, när han kommer åt.....hihi!

Örjan kör och Martin sover........

Johan klarvaken och Martin som sover vidare bakom kudden mot Johans axel.
Zzzzz......Få saker är väl så irriterande som när man själv är astrött
och man med sömnbrist samtidigt har någon brevid som sover tungt och
gott överallt, oavsett plats eller ställning. Jag vet precis hur det känns.
För själv kan jag inte sova sittandes, så jag tillhör absolut "usch-vad-jag-
avskyr-männisor-som sover-gott-överallt-när-jag-själv-inte-kan-sova-så"-klubben. ;-)
Tack Martin, Johan och Örjan för att ni delade med er av dessa roliga bilder
från eran bilfärd.

Här är hela turnégänget. Åh vad jag tycker om dem alla så oerhört mycket.
Ett helt fantastiskt gäng! :-)

Gigar och jobbar i studion oavbrutet, men här kommer en liiiiiten blogg i alla fall. Har knyckt lite
bilder från våran trummis Lena Neogard-Thomander igen:

Förra helgen gigade vi i Sölvesborg. Här är publiken strax innnan giget.

Tack och hej härliga Sölvesborg för denna gång! Nu hade jag min klänning
på mig utan den extra underkjolen som jag skaffade för ett tag sen för att
slippa "troschock"-bilder. Dessvärre så hängde underkjolen, som jag hade
på mig på Kiruna-festivalen, ner precis i mitten så det såg istället ut som
om jag hade långt svart "muff-skägg" som hängde ner. Tur att man har
humor och inte tar sig själv på för stort allvar, när man upptäcker något
sådand. Underkjolen är dock numera kasserad! ;-)

.....här är en bild från Kiruna-giget......med skägget.....jag menar kjolen.


......som sagt var; skägget i brevlådan är en sak men det här.......Tack
och hej underkjolen för en kort och intensiv samarbetstid!

Tvära kast. Nästa spelning var på ett litet mysigt ställe som heter Tofta
Gård och som ligger vid Orust. Här är innan giget.

Trots ett hemskt regnväder hela dagen och även större delen av kvällen,
så kom folk dit med regnrockarna i högsta hugg och härligt stämning.
Framåt slutet av giget så behagade regnmolnen försvinna.
Hit vill jag åka vid något mer tillfälle och bara koppla av, för både Tofta gård
och hela omgivningen var sagolik. Ääääälskar Västkusten!

Efter giget softade vi i en av logerna. Det blir mycket skratt, för det är
alltid några som har nya roliga saker att berätta, hur mycket man än
umgås tillsammans. Nu känner vi alla att vi börjar bli varma i kläderna
på scenen. Det har ju varit mycket att hålla ordning på inför en ny
90-minuters show, men nu börjar allt sitta som en smäck för oss allihopa,
så nu kan vi bara ägna oss åt scen- och spelmansglädje, som sig bör....
.....och lite bus förstås!

Greta hoppade på tåget senare än oss andra, så vi hann att uppvigla
killen som satt på stolen brevid där vi visste att hon skulle sitta, att
låtsas som om de kände varandra. Han var med på noterna.
Så när Greta klev ombord så reste han sig och sa; "Nämen, är det
inte Greta?" "Jo", svarade hon förbryllad. "Men kommer du inte ihåg
mig" fortsatte han och sen drog han nån historia om hur mycket de
har umgåtts förr och Greta får mer och mer panik över att hon tror
att hon har glömt bort någon som hon tydligen har umgåtts med
massor förr........Hon försöker att släta över det hela genom
att först låtsas som om hon ändå kommer ihåg honom, men
efter ett tag märker hon att det inte håller......och vi skrattar
så vi kiknar och till slut förstår stackars Greta att det hela är påhittat.
Barnsligt men vansinnigt roligt! (behöver jag säga vem som
tog initiativet till detta barnsliga tilltag....."Ursäkta mig, men det
är som så att en av våra bandmedlemmar kommer att kliva på nästa
station och har då sätet brevid dig. Skulle du kunna tänka dig att....."
ja och sen fortsatte det. Han gjorde det f.ö. helt lysande!) ;-) 

Sen passade jag på att filma Lena och hon mig, samtidigt som min
man satte på sig hörlurarna och samtidigt läste en astronomi-tidning.
Undrar om hörlurna var en liten pik om att vi tjattrade mycket!?!?
Vi har ju så mycket att prata om! Fniss!

Som många av er vet, så är jag sedan flera år tillbaks ambassadör för
stiftelsen Min Stora Dag som varje år uppfyller massor av allvarligt
sjuka barns önskedag. Det kan vara allt från att träffa någon person till
att få göra en drömresa tillsammans med sin familj, att sjunga med sin idol,
att simma med delfiner, att träffa en fotbollsspelare eller att få bjuda vänner
på kalas t.ex.
Här är jag tillsammans med alla amassadörerna; Martin Timell, Kajsa
Bergqvist, Johan Ernst Nilsson, Tobbe "Trollkarl" Blom, Amy Diamond
och stiftelsens beskyddare prinsessan Madeleine.
Jag är så stolt över att få vara delaktig i en stiftelse som denna.
Jag har genom åren sett hur mycket detta har betytt för barn
runtom i Sverige som tampas mot svåra sjukdomar.
http://www.minstoradag.org/

I går var vi och gigade i Sölvesborg. Wow! Vilket gig.
Det var fullpackat på stora torget så folk knappt kom fram
någonstans och publiken dansade och sjöng med i den
1,5 timma långa showen.Shit pommesfrites, vad det är
fantastiskt med musik! Tack Sölvesborg för att ni gjorde
giget så oförglömligt kul. ;-)
Här kan ni läsa mer om giget i Sölvesborgs-tidningen.
Om bilden i denna länk hade varit med i Melodifestivalen,
då är jag övertygad om att rubriken istället hade
blivit "troschock"....... ;-)
http://www.blt.se/nyheter/solvesborg/nanne-gronwall-lockade-storpublik%282006857%29.gm?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blt-nyheter+%28BLT+Nyheter%29